Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Bytte ateism mot tro och frid

Från bergsäker ateism till en levande gudstro. Med den kursändringen har Curt Rolléri överraskat både sig själv och sin omgivning. – Kunde jag bli en kristen så kan vem som helst bli det, säger den 68-årige psykiatern.

Vittnesbörd · Publicerad 07:00, 27 feb 2016

Gud fanns inte på kartan i Curts barndomshem. Än mindre i hans eget vuxenliv.

– Jag har alltid varit trogen ateismen, förklarar Curt som inte bara har avvisat kristen tro. Även ufon, nyandlighet och annan religion har malts till smulor i hans rationella köttkvarn. 

Och Curt mådde bra i sin övertygelse. Någon inre tomhet eller existentiell kris kände han inte av. Tvärtom, Curt trivdes med livet, jobbet och familjen.

– Jag kan inte säga att jag saknade någonting, säger han, helt ärligt.

Curt talar lugnt, uppträder precis så sansat som man kan förvänta sig av en psykiater. Han berättar hur hans grundmurade ateism, i slutet av 90-talet, började luckras upp en aning. Det hände under en tjänsteresa till Israel. Curt passade då på att gå längs Via Dolorosa – den väg som Jesus ska ha vandrat till sin egen avrättningsplats. För Curts del var vandringen en ren turistgrej.

– Är jag i Paris så åker jag upp i Eiffeltornet, är jag i Jerusalem så måste jag besöka klagomuren och gå Via Dolorosa, förklarar han.

Men vid en station längs vandringsvägen, slogs han av en märklig känsla. Curt hajade till.

– Det var en känsla av frid och ro, den var helt ny för mig, säger han.

Men nästa morgon hade han skakat av sig händelsen. Och snart var han åter i Sverige. Där väntade hustrun Marianne – desto mer sugen på andliga äventyr. Hon brukade besöka seanser och botanisera i new age. Och när ett par vänner bjöd med sig paret Rolléri till en Alphakurs i Hagakyrkan i Sundsvall, så var Marianne inte sen att nappa.

Slug i tanken valde Curt att inte obstruera.

– Jag tänkte gå med till kursen och ställa besvärliga frågor, säger Curt, helt säker på att han skulle vinna varje debatt.

Han flinar nu åt minnet. Någon längtan efter Gud var det inte tal om, försäkrar han.

På kursen lyssnade den erfarne psykiatern hövligt till föreläsningarna. Lite snopen noterade han att det faktiskt fanns en viss logik i kristna resonemang.

– Att det skulle vara logiskt var det viktigaste för mig, klargör han.

Men när det blev dags för frågestund var Curt på tårna. Kursledarna ställdes nu mot väggen av den slagfärdige deltagaren, bland annat med den klassiska frågan om hur en god Gud och världens lidande kan existera samtidigt.

– Här fick jag kanske inget riktigt svar, säger Curt, som trots det behöll ett öra öppet.

Orsaken, menar han själv, var att ingen försökte tvinga honom i någon viss riktning.

– De försökte inte motbevisa mig, de sa bara att så här står det i Bibeln.

När Alphakursen var slut valde Curt att även gå fortsättningskursen, den så kallade Betakursen. Mitt i den kursen släppte Curt bomben: ”I sommar ska jag döpa mig!”

– Jag hade köpt teorin, säger han och syftar på den kristna tron.

– Det kändes för mig logiskt att det finns en Gud som ser till att universum och allt detta fantastiska fungerar, förklarar han.

I Curts fall låg beslutet helt på ett intellektuellt plan. Några översvallande känslor var det inte tal om. Men att tro att Jesus var Guds Son, att han dog på ett kors och sedan återuppstod igen, det kunde Curt köpa.

Den tvärsäkre ateisten – mannen som alltid krävde goda argument för sina beslut – hade därmed vänt 180 grader. Hans dop ägde rum 2005. Det hölls i en fjällsjö i norra Jämtland där Curt ofta hade varit och fiskat. Iförd våtdräkt – och med familj och vänner som vittnen – döptes han i det iskalla vattnet. Han berättar också hur solen – efter att ha varit osynlig i ett par dagar – nu plötsligt tittade fram.

– Den sken på oss när vi gick ner i vattnet och när jag döptes. Det varade i 30 sekunder och sedan sken solen inte mer den dagen, berättar Curt, mycket fascinerad.

– Om man ska tala om slumpen, fortsätter den förre ateisten, så var det en mikroskopiskt liten chans att solen skulle titta fram på det sättet. För mig var detta självklart en liten hälsning från Gud, säger han med barnslig glädje.

Han och Marianne började nu gå på gudstjänster i Hagakyrkan i Sundsvall. Men 2009 drabbades Marianne av cancer. Strax innan hon avled beslöt även hon att låta döpa sig.

– Hon döptes här nere i sjön, säger Curt och pekar ut genom fönstret – mot en formidabel naturscen där solen just går ner över den lilla skogssjön.

Men hustruns död blev en prövning för Curts tro. Man hade ju bett till Gud om hennes tillfrisknande, och nu var Curt rentav arg på Gud.

– Jag kände mig sviken av honom, kände att jag behövde något mer för att min tro skulle hålla för denna påfrestning, förklarar han.

I det här läget valde Curt att bejaka den helige Ande, den tredje personen i gudomen som i Bibeln beskrivs som ”Hjälparen”. Dittills hade Curt värjt sig för honom och nöjt sig med att tro på Gud Fadern och Gud Sonen, Jesus Kristus. Vid olika gudstjänster bad han om förbön för att bli uppfylld av den helige Ande. Den sista gången var på en lovsångskonferens i Örnsköldsvik.

– Då kom den helig Ande över mig. Det var så starkt att jag först inte kunde resa mig ur bänken där jag satt. Jag grät, men inte av sorg, utan för att det kändes så bra.

Sedan dess är den helige Ande just den hjälparen Curt hade längtat efter.

– Innan handlade tron enbart om logik för mig, men nu har jag få uppleva att den kristna tron också innehåller kraft, berättar han.

Tidigare hade han avfärdat detta som fanatism. Nu vet han att det är på riktigt.

– Gud är så stor och när vi blir fyllda av hans kraft är det inte konstigt att vi reagerar på olika sätt, till exempel genom att gråta eller skratta.

Skeptikern och kritikern Curt Rolléri har vänt diametralt. Han inte bara tror på Jesus – han älskar honom och har smakat på hans kraft. I Hagakyrkan jobbar Curt nu ideellt. Dels i styrelsen, men även som förebedjare, mötesvärd och mötesledare. Varje vecka träffar han sin egen ”Växagrupp” – sju goda kristna vänner som möts i varandras hem. De fikar, stöttar varandra, läser Bibeln och ber.

Curt älskar det.

Så vad är det du äger i dag som du inte hade tidigare?

– Framförallt ett lugn och en frid, en inre trygghet jag saknade innan.

Curt framhåller att livet kan gå upp och ner. Även som kristen. Men till skillnad från tidigare har han nu någonstans att ta vägen med sina frustrationer.

– Jag kan prata med Gud när som helst och jag vet att han lyssnar och agerar.

– Kristendom är en relation, förtydligar han. Det är det som är grejen med att vara kristen, att jag har direktkontakt med vår Herre.

Har du något råd till den som ännu inte tagit emot Jesus, till den som kanske rentav är ateist?

– Gå en Alphakurs! Men inte för att du ska bli kristen, utan för att få höra vad det egentligen handlar om. Jag tror att nästan alla som gått Alpha är positiva efteråt. Även de som inte blir kristna.

Men efter sin egen u-sväng är Curt Rolléri helt övertygad: om han kunde bli en troende kristen, så kan vem som helst bli det.

Jag tänkte gå med till [Alpha]kursen och ställa besvärliga frågor.
Gud är så stor och när vi blir fyllda av hans kraft är det inte konstigt att vi reagerar på olika sätt.

Republikansk reträtt oroar abortmotståndare

Politik. Ilska inom prolife-rörelsen USA:s president Donald Trump och det republikanska partiet har intensivt drivit frågan om att slopa federalt stöd till Planned parenthood som utför...

Tio år med ny diskrimineringslag

Ledare Bevisbörda hos den anklagade Till nyår har det gått ett decennium sedan Sverige fick sin nya diskrimineringslag. Denna lag har visat sig få långtgående konsekvenser, dels för att...