I det gamla landet Israel, där morgondaggen gjorde grässtråna tunga, där satt en ung man intill sina får och skrev psalmer till Gud. Ibland inbillar jag mig att jag var en av de många fåren som betade på hans marker och som levde under hans beskydd. Jag inbillar mig hur jag tidigt om morgonen vaknade och såg mig omkring och undrade vart jag skulle gå, och sedan skulle jag se honom, och han var svaret. Till honom skulle jag gå.

Solen har just börjat ge sina första livstecken; horisonten kan urskiljas som en skugga ur ett dis, och ett rosa skimmer skär försiktigt genom molnen. En bris från öst pustar som tunga andetag från en jätte, och solen slänger, med sin exakta precision, ljusa strålar över trädkronorna och de långa skuggorna ställer sig i givakt längs ängens gräs.