Nu är det vår och äntligen går det att springa i ljuset även på kvällarna. Det är underbart! De senaste åren har jag sprungit i princip varje löprunda med en gps-klocka runt handleden. Jag tycker att det är roligt att hålla koll på hur långa rundorna är och även hur snabbt (eller ibland långsamt) det går. Vissa pass tittar jag ofta ner på klockan, andra gånger bara i början och när jag stänger av den efteråt.

Men det finns ett problem. Varje gång jag springer i skogen så lever klockan sitt eget liv. Farten kan variera stort trots att jag håller en jämn takt och ett elljusspår på fem kilometer kan enligt klockan visa en helt annan distans i slutändan. Från början var det frustrerande och jag undrade hur min form kunde variera så mycket från en dag till en annan.