Ung kristen

Simon blev fri från spel­missbruk – ger äran till Gud

”I min egen kraft kommer jag inte långt. Därför har den dagliga relationen med Gud varit avgörande för mig att inte hamna där igen”, säger Simon. Foto: Lasse Väcklén
”När jag rappar vill jag förmedla att Gud har en plan för alla, att Jesus aldrig sviker och att det alltid finns förlåtelse hos Gud. Att det inte är kört även om man gjort felaktiga val”, säger Simon Möller. Foto: Elina Wilnerzon
Foto: Lasse Väcklén
Foto: Elina Wilnerzon
Foto: Elina Wilnerzon
Foto: Elina Wilnerzon

Simon Möller är örebroaren, innebandyspelaren och rapartisten som blev spelmissbrukare. Stora vinster varvades med lika stora förluster. Men till slut kände han: detta måste få ett slut. Tack vare förbön och ett möte med Gud kunde han bli fri och bryta trenden.

Publicerad Uppdaterad

Tårarna rann, jag grät som ett barn. Klumpen av skuld och skam som jag bar på bara försvann i ett ögonblick.

Simon Möller

Simon Möller

Ålder: 21 år.

Bor: Jönköping.

Familj: Mina föräldrar Jonas och Gunilla, och mina syskon Lovisa och Jonathan.

Gör: Spelar innebandy för Mullsjö AIS, gör musik, pluggar till 4–6-lärare.

Favoritintresse: Umgås med Jesus, innebandy och musik.

Favoritbibelord: Psalm 37:5: ”Anförtro din väg åt Herren och lita på honom. Han ska göra det.”

Dold talang: Spelar saxofon.

Simon laddar för konsert i Kungsportskyrkan i Huskvarna. Om ett par timmar ska han stå på scenen inför hundratals förväntansfulla ungdomar. Han bär en stor svart bibel i näven och växlar några ord med ljudteknikern.

Blicken flackar lite under intervjun, som sker i kyrkans kafé, för det händer en hel del runtomkring. Ungdomar tittar nyfiket åt hans håll medan andra tar en fika i väntan på konserten.

Inne i kyrksalen pågår ett ungdomsmöte som också visas på en tv-monitor ute i kaféet.

Utanför kyrkan står ett gäng ungdomar runt en bil. Det strömmar dånande rapmusik ur högtalarna med ett språk som inte kan återges här.

Återstår att se om de kommer att gå in och lyssna på Simons konsert och mellansnack.

Simons hemort är Örebro. Det hörs inte riktigt på dialekten. Snarare lutar det lite åt ”förortssvenska”.

Simon växte upp i en kristen familj så man kan säga att han fått med sig tron på Jesus hemifrån.

– Men med tiden fick jag ta egen ställning för Jesus.

Uppväxten i övrigt blandades med aktiviteter i kyrkan och med innebandyn som växande sidointresse.

Men det fanns också en skuggsida som inte alla kände till; intresset för spel. Dessa spel byggde också på att man kunde vinna pengar och detta gjorde att Simons spelande alltmer utvecklade sig till missbruk.

Redan som tonåring började han satsa på spel på nätet. Det var i huvudsak spel med så kallade skins (diverse föremål i tv-spelet Counter-Strike), som är värda riktiga pengar som man kan handla med på olika sidor.

Det var inte helt lätt att hålla spelandet hemligt även om han försökte. Föräldrarna upptäckte det vilket var mycket skamfullt för honom.

Spelandet gjorde att Simon mer och mer tappade fokus på annat, även innebandyn. Spelandet upptog hela hans liv. Tankarna på spelen malde ständigt. Hur går matchen? Kommer jag att vinna pengar?

– Samtidigt gav spelandet mig en kick! När man vinner pengar händer något! Man vill bara ha mer pengar fast man har tillräckligt. När jag vann mycket ville jag ändå ha mer. Det blev en ond cirkel.

Men en dag kom han till en punkt då han insåg att ”så här kan jag inte ha det”. Han ville bli fri och vände sig därför till församlingens ungdomspastor, bad om samtal och förbön, men tillfället kom tyvärr aldrig.

Simon ville verkligen bli fri. En gång under den perioden fick han en notis i mobiltelefonen som hänvisade till 1 Timoteus­brevet 6:10 och som talade rakt in i hans situation. Där stod att ”kärleken till pengar är en rot till allt ont”.

Kort därpå i en ungdomsgudstjänst, ”den var så härlig”, inflikar Simon, fick någon ett kunskapens ord som också det passade in i det läge han befann sig i.

– Tårarna rann, jag grät som ett barn. Klumpen av skuld och skam som jag bar på bara försvann i ett ögonblick. Jag blev genomströmmad av en våg av kärlek. Jag kände att jag var förlåten. Ja, älskad.

Simon formligen strålar av glädje när han berättar om denna fas.

Men så blir han allvarlig när han berättar om det som hände när han var 18 år.

– Nu när jag hade fyllt 18 år och kunde spela lagligt började jag satsa igen. Jag skapade konton hos olika spelbolag och satsade pengar på annat än e-sport. Men som i förra svängen vann jag mycket, men förlorade ändå allt i slutänden.

Vändpunkten kom en dag när han befann sig ensam i en sommarstuga, fylld av funderingar, ånger och ångest. Han insåg att han var tillbaka i spelmissbruket. Många känslor vällde upp men den starkaste var när han upplevde att han hade svikit Gud.

En vecka senare var han med på den kristna sommarkonferensen Nyhemsveckan i Mullsjö. I ett av mötena gick han fram för att få förbön. Där berättade han allt för en förebedjare.

– I Jesu Kristi namn! Du är förlåten!

Orden från förebedjaren träffade honom som ett pistolskott.

– Det var så starkt att jag trots det jag upplevde att jag svikit, blev förlåten. Och det är det jag vill förmedla till de som lyssnar till min musik och mitt vittnesbörd.

Frågan är då hur han undviker att fastna i fällan igen?

– I min egen kraft kommer jag inte långt. Därför har den dagliga relationen med Gud varit avgörande för mig att inte hamna där igen. Jag ägnar också tid åt bibelläsning, bön och lovsång varje dag. Sedan försöker jag hålla mig borta från allt som har med betting att göra. Har inga bettingappar nedladdade.

Simons liv har tagit en ny vändning. Att spela innebandy för Mullsjö AIS i Superligan SSL innebär ett nytt och spännande kapitel.

Vid sidan av innebandyn har musiken blivit betydelsefull.

– När jag rappar vill jag förmedla att Gud har en plan för alla, att Jesus aldrig sviker och att det alltid finns förlåtelse hos Gud. Att det inte är kört även om man gjort felaktiga val.

Powered by Labrador CMS