Sarit Mulamba (tidigare Roytman) är född och uppvuxen i Israel, i en varmt troende messiansk familj.

– Gud har alltid varit där, och även om jag gjorde ett misstag hade jag alltid gudsfruktan och visste alltid att jag kunde komma till Gud, säger hon.

När Sarit var 18 år var det dags för henne att göra den obligatoriska militärtjänsten i Israel. Hon berättar att hennes tro påverkade hur hon såg på det.

– Det är speciellt att tro på Gud och vara i militären. Jag kände att jag hade ett större ansvar, att jag inte bara beskyddade mitt land utan ett land som Gud kallar sitt. Att jag var en del av hans plan.

Militärtjänsten var tuff både psykiskt och fysiskt, ändå tyckte Sarit om det. Men en dag började hon få kraftiga smärtor.

– Vi behövde bära mycket vikt på våra ryggar. Ungefär tio månader in i min tjänstgöring började jag få väldigt ont i min rygg och när jag sprang kände jag smärta i hela mitt ben.

Det visade sig att hon hade fått diskbråck. På grund av skadan var det inte möjligt för henne att fortsätta militärtjänsten, då hon riskerade att förlora känseln i benen. Hon skulle egentligen ha varit i tjänst i två år och åtta månader, men blev tvungen att sluta efter ett och ett halvt år.

– Det var svårt att lämna mina vänner och inte fortsätta med dem i det uppdraget, säger hon.

– Jag hade så många nära vänner i militären, människor som jag står nära än i dag.

I stället bestämde hon sig för att gå på Livets Ords bibelskola i Sverige, densamma som hennes pappa hade gått många år tidigare. Där träffade hon Tumba och de gifte sig våren 2021.

Många människor bad för Sarit om helande, men skadan i ryggen var kvar och smärtan kom hela tiden tillbaka.

– Det kändes nästan varje dag. Det fanns stunder när jag hade jätteont och andra stunder när ryggen kändes starkare på grund av fysioterapi. Det kom och gick, säger hon.

För ett halvår sedan upplevde Sarit en intensifiering av värken och fick återigen börja med sjukgymnastik.

– Det var smärtsamt, och jag började ta tabletter som läkaren skrev ut.

En dag hörde några vänner av sig, ett gift par från Lettland som hade gått på samma bibelskola som Sarit och hennes make och som nu var i Sverige för att gå på ett bröllop.

Paret hade valt att flyga till Norrköping, trots att platsen för bröllopet låg fyra timmar bort.

– Vi fick ett telefonsamtal att de befann sig på flygplatsen och att de kommit på att vi bor här, säger Sarit.

– Det var en trevlig överraskning för oss att spontant träffa dem.

De träffades hemma hos paret Mulamba. Den lettiska kvinnan berättade då att hon upplevt en smärta i ryggen och att hon därefter fått till sig bilden av Sarit. Samma dag hade Sarit känt en plötslig smärta i ryggen.

Kvinnan frågade nu hur det var med ryggen, och Sarit berättade att värken kom och gick, men att hon haft ont den dagen.

– Hon frågade om hon fick be för mig och så la hon sina händer på mig och bad.

Efter bönen tackade Sarit henne.

– Många människor har bett för mig, så det var nu ännu en bön, tänkte jag. Men så ställde jag mig upp och kollade ryggen – och jag kände ingen smärta!

Tumba ropade glädjefullt att det skett ett mirakel.

Dagen efter tog Sarit och maken en löptur. Tumba låg en bit före när Sarit upptäckte att det inte gjorde ont i ryggen längre. Hon beskriver att hon brast ut i gråt av glädje.

– Jag kom springande, och när Tumba såg mig gråta frågade han vad som hade hänt.

Hon berättade att hon verkligen var helad.

– Jag började inse att jag inte hade någon smärta i ryggen längre.

Sarit hade haft diskbråck sedan 2019. Under dessa tre år har det varit mycket bön, berättar hon.

– Vissa stunder kunde det kännas som om Gud inte hör, jag kunde ha stunder där jag tvivlade på om han skulle hela mig. Men jag fortsatte att proklamera att Gud är trofast och att Gud är helaren, säger hon.

Med sitt vittnesbörd vill Sarit uppmuntra andra som väntar på sitt helande att fortsätta tro och be.

– Jag fortsatte att tro på Gud. Han gjorde ett mirakel, för han är trofast, han är den han säger att han är, säger hon.

– Kristus är med oss genom livet. Han sa inte att det skulle vara lätt, men han är med oss, det har han lovat.