Nikita blev tidigt mobbad och påhoppad och stängde in sig i en bubbla av hat.

– När jag var tio år separerade mina föräldrar och då växte hatet inom mig ännu mer. I skolan var många rädda för mig och jag var ständigt inblandad i konflikter och bråk, berättar han.

Nikitas mamma flyttade ihop med en ny man och fick snart ett barn med honom. Nikita, som alltid önskat sig en lillebror, blev jätteglad. Men barnet dog efter bara tre månader, trots Nikitas förtvivlade bön: ”Gud, Maria – vem som helst – låt inte min bror dö!”

– När han trots mina böner ändå dog hatade jag Gud för att han inte hjälpte oss. Jag var 13 år då, och skulle börja i en ny skola, berättar Nikita.

– Både hemma och i skolan var det konflikter hela tiden. Den kriminella världen lockade mig, där fanns många som jag beundrade för deras guldkedjor och coola attityd.

Nikita hade begått en hel del småstölder och var därför redan delvis inne på den kriminella banan. Hatet inom honom var som en tryckkokare, färdig att explodera. Äldre och mer erfarna kriminella killar introducerade 13-åringen i en tuff skola av rån och misshandel. 

– Mitt brottsregister blev längre och allt grövre, och jag satt ofta i polisförhör, men det fanns aldrig tillräckligt starka bevis. I skolan var det problem hela tiden och skolledningen anställde assistenter som skulle ägna sig speciellt åt mig, men de gav snart upp, en efter en.

Så fortsatte det, tills Nikita fick en ny assistent och han försökte sina vanliga knep, provokationer, psykningar och hot om våld. Men den nya assistenten verkade inte alls bli provocerad som de andra.

– Det var något speciellt med den mannen. Han fick mig att känna mig älskad och värdefull, trots att han inte sa något om sin tro, berättar Nikita.

– När jag hade stulit en massa grejer och skulle sälja dem vidare hände något jag aldrig varit med om tidigare. Fast jag inte brydde mig om Gud längre, började jag utan anledning tänka: ”Vad tycker Gud om det här?”

När Nikita kom tillbaka till skolan efter sommarlovet och mötte sin assistent igen fick han förklaringen. Han hade upplevt att han måste be sin assistent om förlåtelse, och när han gjorde det svarade assistenten: ”Vi har bett för dig varenda dag.”

– Jag blev helt chockad, det hade jag aldrig anat. Min assistent föreslog att jag skulle följa med på ungdomsmöte i en kyrka och där fick jag uppleva Guds närvaro.

– Senare hemma i vardagsrummet bad jag en enkel bön: ”Gud, kom in i mitt liv, bli min Herre.”

Där började resan mot ett helt nytt liv.

Nikita visade sig ha talang för att skriva texter, som han rappade till musik som en av kompisarna i kyrkan hade skapat. Tillsammans arrangerade de en konsert i den skola där Nikita tidigare hade varit ökänd. Omkring tvåhundra personer kom och många var berörda av budskapet i sångerna.

Sedan dess har Nikita fått föra många till tro.

Tron på Jesus och på Gud som hans himmelske pappa har sedan dess varit djupt rotad i Nikita. Så var det även när han kämpade med ångest, sorg och besvikelse och självmedicinerade med alkohol.

– Jag levde som i en dimma och ju längre jag rörde mig bort från Gud, desto svårare blev det att fortsätta på den vägen. Det var som om en gummisnodd hela tiden drog mig tillbaka till Guds närhet.

Den senaste perioden har inneburit en del smärta och omprövning i Nikitas liv, men det är ändå en tid som han trots allt kan känna sig tacksam för.

– Min relation med Gud har fördjupats och jag förstår ännu bättre att jag inte kan leva mitt liv utan honom. Alla går igenom svåra perioder, och vi behöver vara ärliga mot oss själva och våga visa vår brustenhet, säger han.

– I stället för att trycka undan smärtan behöver vi se vad vi själva kan förändra. Själv vill jag vara det bästa exempel jag någonsin kan bli.  

Nikita har lätt att klicka med människor och ger sitt vittnesbörd på ett rakt och ärligt sätt. Oavsett hur svåra problemen är finns hopp, försäkrar han.

– Någon finns med dig genom alla lidanden. Gud ger hopp och tro, och är en fast klippa att bygga livet på. Det finns inget mer stabilt i den här världen, säger han övertygat.

– Hur full av skam och skuld du än känner dig så kommer Gud aldrig svika dig, om du ger dig till honom.