Under högstadietiden märkte Gustaf Utbult att något inte stod rätt till då han bland annat slutade växa. Han uppsökte läkare, som försökte hitta vad som kunde ligga till grund för hans symptom.

– Man gjorde bland annat en gastroskopi, där man skickar ner en mjuk slang i magen för att titta på tarmen. Läkarna var därefter säkra: Jag hade celiaki, vilket även kallas glutenintolerans.

Skillnaden mellan en intolerans och till exempel en allergi är att du aldrig kan bli frisk från en intolerans på naturlig väg, utan det är något kroppen alltid kommer att reagera starkt på. Gluten finns i många vanliga livsmedel, såsom pasta och bröd, och påverkar vardagen för alla som lever med intolerans.

– Även om det finns många alternativa livsmedel för någon med glutenintolerans är det så klart jobbigt att inte kunna äta samma mat som alla andra, säger Gustaf.

Gustaf, som växte upp i en kristen familj, förklarar att han trodde fullt och fast på att ingenting är omöjligt för Gud, och han bad till Gud om att bli helad. Men trots att han själv bad vid flera tillfällen, och även lät andra be för honom, hände ingenting.

– Det var lite som att jag gav upp till slut, jag hade bett så många gånger och åren bara gick. Det kändes inte som någon idé att fortsätta hoppas på ett mirakulöst helande, förklarar han. 

Efter gymnasiet jobbade Gustaf ett halvår, varpå han reste till Australien för att gå en bibelskola under ett år. Även under bibelskolan bad han till Gud om helande, och några vänner bad också. Men ingenting hände.

Det var nu dags för bibelskoleavslutning, och under en gudstjänst frågade Gustaf sina kompisar om de ännu en gång kunde be om ett helande. 

– De lade händerna på mig, och jag upplevde det som att Gud utmanade mig att ta ett steg i tro. Det var lite som att han sade: ”Om du vill bli helad, våga äta gluten.”

Vanligtvis när Gustaf fick i sig gluten resulterade det i huvudvärk, feber, illamående och kramper i magen. Därför var det på skakiga ben han beslutade sig för att våga äta något som innehöll gluten.

– På vägen hem valde jag att gå till ”Australiens ICA” och köpte en limpa bröd med gluten och en limpa utan gluten.

När han kom hem slängde han det glutenfria brödet, lite som en markering och testade äta gluten-brödet.

– Tidigare brukade jag spy upp det jag ätit och bli liggande i fosterställning i flera timmar – jag reagerade ganska kraftigt på gluten, helt enkelt. 

Under kvällen kände han efter lite extra. Började han få ont i magen? Eller huvudet? Men inga biverkningar kom.

– Då beställde vi pizza på kvällen för att verkligen testa helt och fullt. Trots all gluten fick jag ingen reaktion alls!

Några månader senare var det dags för Gustaf att flytta tillbaka till Sverige. Han valde att på nytt uppsöka vården för att kolla vad som hänt och om det fanns någon annan förklaring.

Läkarna gjorde en ny undersökning, där blodprovet inte visade några tecken på glutenintolerans. 

– De gjorde även en ny gastroskopi. Efteråt stod läkaren chockad och sade: ”Nej, du är ju inte glutenintolerant längre.”

Gustaf har därmed ett papper från läkaren som säger att han är glutenintolerant, och ett där det står att han inte är det längre. Skillnaden skedde alltså från en dag till en annan, genom bön.

– Jag frågade läkaren om vad han trodde att det berodde på. Det enda han kunde förklara det med var en feldiagnos första gången. Glutenintolerans är en livslång diagnos, inte som en allergi man kan bli frisk från.

I dag kan Gustaf fortfarande äta gluten och har även en större frimodighet att be för andra om helande.

– Det är många av mina vänner som inte blir helade, men jag är tacksam för miraklet Gud gjort med mig och längtar efter att fler ska få vara med om samma sak, säger han.

Gustaf betonar också att även om hans helande så klart är en väldigt konkret händelse, så är den inte grunden för hans tro på Gud. 

– Det största för mig i min tro är att jag kan komma till Gud precis när som helst i min vardag. Gud vill vara med i min och din vardag, han är intresserad av varje del av mitt liv, säger Gustaf.

– Att bli frisk ifrån glutenintolerans är en stor grej, men inte så vardagligt. 

Ett vardagsexempel Gustaf berättar om var när han satt hemma och pluggade. Vanligtvis brukar han inte uppleva prestationsångest, men den här dagen var det annorlunda. 

– Jag kände som en tyngd över bröstet, en riktigt jobbig känsla.

Gustaf vände sig helt enkelt till Gud och bad honom ta bort den jobbiga känslan.

– I samma stund var det som om en ryggsäck lättade från mina axlar.

Förutom lättnaden kände han sig också glad, med behov av att hoppa runt lite där hemma.

– Det är verkligen det bästa, att Gud är med och bryr sig om det som händer i min vardag. Det är det största för mig.