En snöig decemberdag svänger vi in i Sävsjö för att träffa Joel och Hanna Lundgren som är skolpastorer och driver en kristen fritidsgård. Paret, som annars är rutinerade teamresenärer utomlands, är anställda av föreningen Skolkyrkan i Sävsjö kommun, där samtliga frikyrkor i kommunen finns med.

Fritidsgården började ta form 2001-2003 och på fasaden hänger en stor, fräsch skylt där det står ”Mejjan”. När vi öppnar dörren till den kreativa, mysiga miljön, förstår vi varför det är ett populärt ”häng”.

Kan ett ombyggt gammalt mejeri i djupaste Småland tjäna som missionsstation? Tydligen. Hit kommer ungdomar för att spela pingis, tv-spel, air hockey, biljard eller prata – här skapas relationer.

– Steg för steg märker vi att ungdomarna börjar släppa in oss, men det krävs tålamod, säger Joel.

– Man behöver det där småpratet om väder och vind innan man kan komma till kärnan. Men det händer också att vi får be för den som har ont eller inte mår bra, säger Joel.  

Skolpastorstjänsten innebär även att finnas på de två högstadieskolorna samt på gymnasiet i Sävsjö.

– På gymnasiet fanns redan en Ny generationsgrupp och nu i höst har vi fått vara med och att starta upp två till på högstadieskolorna, säger Hanna.

– Vi styr inte, men finns där som en resurs och stöttar.

Joel inflikar att de inte får börja med att säga: ”Hej, känner du Jesus?” utan snarare vara förebilder och komma med en trygg närvaro.

Det är främst högstadieelever de har kontakt med.

– Högstadiet kan vara en väldigt tuff period. Men Jesus är densamme och vi kommer att vara desamma här. Vi ger inte upp hoppet om någon, säger Hanna. 

Gud har haft sin hand över Mejjan-projektet redan innan det påbörjades. Vid ett tillfälle på 70-talet, hade ett par barn smugit sig in i mejeriet och klättrat upp i en stor spånhög.

Plötsligt rusade det ena barnet fram och skrek att hans kompis sjunkit ner och höll på att dö. En man som var anställd sprang in och lyckades dra upp pojken i sista stund.

På natten drömde mannen att Gud sade: ”På samma sätt som du fick rädda pojken ur spånhögen, kommer den här platsen att få vara en räddningsbåt för ungdomar, och de kommer att räddas till evigt liv.”

– Medan golvet till fritidsgården lades 2003, kom samme man in och sade: ”Nu förstår jag vad drömmen handlade om”, berättar Joel.

– Den drömmen har vi fått bygga vidare på.

Mejjan har öppet tre dagar i veckan. Alla mellan 13–20 år välkomna, det är dock mest högstadieelever som dyker upp. De försöker också undvika att konkurrera med kyrkornas verksamheter, och ser sig i stället som kyrkans förlängda arm.

– Av olika anledningar vill eller får inte alla gå till kyrkan. Men hit får de flesta komma, konstaterar Joel.

De samarbetar med en kommunal fritidsgård och försöker tillsammans täcka upp så mycket fritid som möjligt.

– Vi vill vara en trygg plats för ungdomar, skapa relationer och genom det peka på och berätta om Jesus. Det är därför vi har det här stället, säger Joel.

– På ett sätt är detta en kyrka i ett annat format. Det står ju i Bibeln att Jesus är mitt ibland oss där två eller tre är samlade i hans namn, tillägger Hanna.

Hanna och Joel anställdes i augusti 2020 och gifte sig dessutom i mars 2021. På grund av pandemin var de tvungna att stänga ner verksamheten i sju månader.

– Det känns som att det först är nu vi har landat. Vi märker också att ungdomarna känner att de kan anförtro sig åt oss nu, säger Joel.

Hanna nickar och säger att de får se både bra och dåliga dagar i tonåringarnas liv.

– Det hör väl till lite att säga att allt är ”skit” när man går i högstadiet. Men det finns en sanning i det, för vissa mår verkligen dåligt. Man måste komma ihåg att deras tonårstid började med en pandemi där mycket var nerstängt.

Joel berättar att de har fått se några av de ungdomar som bråkat mest och varit bland de stökigaste, bli mjukare.

– De känner sig trygga här och märker att det går att uttrycka sig mer positivt. Det känns glädjande att få visa på ett annat sätt att leva.

Vad ser ni att ungdomar längtar efter i dag, utifrån det perspektiv ni får här på fritidsgården?

– Många längtar efter mer vänner och att få vara sig själva. Vi har till exempel fått se ungdomar som knappt öppnat munnen tidigare, plötsligt prata med andra och ha jättekul, säger Hanna.

Joel berättar att de nyligen har kunnat genomföra en lite större ekumenisk satsning.

– Det var både ungdomar från kyrkan och de som aldrig besökt en kyrka tidigare. Vi var på Boda Borg och käkade pizza efteråt, samtidigt som jag berättade om Jesus från scenen.

Mejjan har burit frukt. En av volontärledarna som arbetar med Hanna och Joel, hittade själv sin tro på Jesus där .

– Vårt jobb skiljer sig från till exempel en kampanj där flera hundra blir frälsta, vilket vi ju också gärna är med på! Men här handlar det om att dyka upp och finnas på plats varje dag, säger Hanna.

Joel nickar.

– Precis som i drömmen som den där mannen fick, vill vi vara en plats som räddar ungdomar!