Att beskriva värdet av det äkta är knappast nödvändigt. Vi förstår och uppskattar dess betydelse. I en tid med ”fake news” och oäkta varor, luras vi ibland till att betala ett högt pris för något som visar sig varit oäkta.
Det har ofta namnet som står för kvalitet, ett varumärke, som sedan visar sig vara bara en billig imitation. Med tekniska finesser är det allt lättare att lura folk det det oäkta, inslaget i stora ord och löften. Detta är fallet även på den andliga marknaden.
Som pånyttfödda kristna har vi fått den helige Ande, sanningens Ande, som ska leda oss in i hela sanningen (Johannes 14:17 och 16:13). Dock är det inte alltid så att vi urskiljer det äkta från oäkta.
Vi är inte alltid vakna och uppmärksamma på skillnaden, och är ännu mindre beredda att påpeka ett beteendes oäkthet och avisa det. Urskiljningen av det oäkta, och modet att bemöta och avisa det, är ett grundläggande villkor för att Guds närvaro ska kunna manifesteras bland oss.
När Gud gav ”recepten” för tillverkning av smörjelseolja och dess användning i Gamla testamentet, varnade han präster och folket, att inte göra någon liknade olja och inte smörja någon annan med den än de präster Gud valde (2 Moseboken 30:25-33).
Smörjelsens olja måste alltid ha tillverkats av äkta ingredienser. Döden var konsekvens av dess oäkthet och för dess missbruk.”Bruk av smörjelseoljan” är idag inte begränsat till några få, ty alla pånyttfödda troende är kallade till prästerlig tjänst, och har fått den Helige Ande, som är den smörjelsen.
Men de andliga ingredienserna är likadana. Tittar man närmare på egenskaper av dom ingredienser som smörjelseoljan bestod av, är det tydligt att likadana egenskaper gäller i dagens smörjelse också. Så är det möjligt också i dag att urskilja det som är den Helige Andes äkta verk från det som är imitation.
Det finns olika tecken som hjälper för att känna igen om det är äkta eller inte. Ett av dem är personens beteende. I och med att smörjelsen manifesterar sig i fysiska former så kan man bete sig på ett mer spektakulärt sätt som ger intryck av eller som liknar de manifestationer som är förekommande när Guds Ande är på gång. Ofta kommenterar man en talare som: han är äkta, eller han är inte det.
Den fysiska formen och styrkan i en manifestation är aldrig det primära tecken på att den är äkta. Därför var en av de primära uppgifter för de präster som undervisade, att undervisa folk ”att skilja mellan äkta och oäkta, heligt och oheligt” (Hesekiel 44:23).
Tyvärr har den urskiljningen inte varit så vanlig bland Guds folk genom tiderna och inte heller i dag. Det har blivit så att det spektakulära ofta anses vara samma som ”smörjelsen”, trots att det ofta saknar verkställande kraft.
Det står i Guds ord att en människa ska ge svar för varje onyttigt ord som hon uttalar (Matteus 12:36). I grundtexten finns flera betydelser som: tomt ord, overksam, att gå på tomgång, oanvändbar, grundlös, andefattig, och så vidare.
Det kan förstås ännu bättre från följande text: ”ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och icke såsom deras skriftlärde” (Matteus 7:29 Svenska 1917). Jesus uttalade aldrig ett ord som inte åstadkom någonting, som var overksamt. Om han sade till en sjuk: ”bli frisk”, så blev den personen frisk och fri.
De verkligt farliga och tomma, onyttiga ord vi uttalar, är de som representerar en andlig verklighet, men saknar den verkställande kraften. Det var det som var fallet med skriftlärdas undervisning – deras ord var andefattiga, overksamma, de gick inte in i människornas hjärtan och berörde dem, utan ”gick bara på tomgång”.
Många tror att högljudd predikostil är lika med smörjelse, men den som urskiljer märker att deras ord saknar andlig substans som berör, som är ”Ande och liv”, som Jesus ord var (Johannes 6:63).
Våra kyrkor är så svultna på verklig andlig mat och Guds närvaro, så att några ibland säger att det är väl ändå bättre ”med lite liv än att det är helt dött”. Saken är den att det är lika lite verkligt liv i ”högljutt och spektakulärt”, om Guds Ande inte finns i det.
Det kan till och med vara farligare för att det missleder människor till att lära sig leva i en falsk andlig miljö som saknar förvandlande kraft. Därför är behovet av ledare med andlig urskiljning, och med äkta beteende, i dag större än någonsin.
Aposteln Johannes manar till vaksamhet när han säger: ”Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen”, 1 Johannesbrevet 4:1.
Det är klart från Guds ord att det är ledare som bär största ansvar i att det oäkta ska kunna hindras. Inte bara genom sin undervisning utan genom sitt eget beteende. När ledaren själv initierar ett beteende som inte är av den helige Ande, hindras Guds närvaro att manifestera sig.
Det kan vara att personen härmar en annan, känd ledare, och tror att det höjer hennes andliga status och pondus. Eller, att man utagerar mer sin egen personlighet än att bara vara kanal för Guds Andes aktivitet. Detta är inte alltid lätt att balansera, för att Gud använder våra personligheter också.
Det blir tydligare när en person agerar på ett sätt som tydligt inte är del av hennes personlighet, och på det viset ger intryck att det är smörjelsen. Sedan är det sant att det finns ibland situationer i vilka profeterna har agerat på ett, minst sagt konstigt sätt, men ändå var drivna av Guds Ande.
Jag har varit på en del konferenser och samlingar där efter bara en eller två dagar började några andra härma ledarens beteende. Detta skapar en miljö i vilket det oäkta hindrar Guds Ande att komma med sin närvaro, och berör människor på ett personligt sätt. I stället skapar vi ”en andlig mall”, som blir den verkande formen för välsignelse.
Ett av de vanliga beteendena är att ”knuffa folk” att falla och anse det vara Guds kraft. Det finns dock en stor skillnad mellan den helige Ande och den ”heliga handen”. Det är helt ofattbart att människor går med på sådant.
Klart att folk kan falla under Guds kraft. Ingen tvekan om det. Men, när det är uppenbart att det är en mänsklig ”produkt” – varför fortsätter man med det, och varför accepterar mottagaren det?
Jesus var, självklart, rakt igenom äkta. Det var det som var attraktivt med honom, och också anledning att så mycket av Guds närvaro och kraft fanns i alla situationer där han var och betjänade människor. Allt Guds liv är äkta, oberoende i vilken form det utrycks.
I våra församlingar vågar inte många vara äkta. Vi har snärjt oss in i ett beteende som styrs av regler och former som ofta tvingar oss att bara visa utvalda sidor av oss själva. Medvetenhet om vår ofullkomlighet gör oss rädda för att vara oss själva och inte bli accepterade av den kulturen som är gällande i kyrkan.
I min senaste bok Livet finns i det äkta delar jag tankar kring detta utifrån erfarenhet av att ha jobbat i olika församlingar.
Det är det äkta som är attraktivt och uppskattas. Låt oss tro att Guds nåd och kärlek ger oss frihet och mod att våga urskilja och våga välja det som är det enda gällande i Guds rike – äkthet!