Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.
Hebreerbrevet 10:24

Världen idag

Påve Franciskus tillsammans med biskopar på en biskopskonferens i Vatikanen i maj förra året. Foto: Gregorio Borgia / AP / TT

Olika syn på traditionen

Tro och Liv · Publicerad 11:45, 19 mar 2014

Enligt den katolska kyrkosynen är kyrkan en synlig institution grundad av Jesus Kristus på klippan Petrus. Katolikerna betonar att kyrkan är en synlig verklighet liksom alla andra kroppar är det. Kyrkan är alltså inte bara en osynlig andlig storhet som kan ta sig vilket uttryck som helst, allt efter tycke och smak hos de troende, utan en konkret synlig institution med ett lika konkret och synligt ledarskap som Jesus själv instiftat – med påve och biskopar.

Den katolska kyrkan är hierarkisk. Den styrs av biskopar, av vilka påven är den högste. Under biskoparna finns präster och under dem diakoner. Detta episkopala system har både historiska och bibliska rötter och var allmänt etablerat i fornkyrkan redan mot slutet av 100-talet. I fornkyrkan var detta viktigt för bevarandet och försvaret av den rätta apostoliska läran. Man gjorde en poäng av att den som exempelvis blev insatt som biskop av Antiokia blev insatt av andra biskopar som i sin tur var insatt av andra biskopar som i sin tur ytterst blev insatt av någon apostel. Detta kallas apostolisk succession och utgjorde i fornkyrkan en garanti för att den rätta läran och den rätta tolkningen av skrifterna bevarades. Och man använde denna ordning som ett argument mot villoläror som till exempel gnosticismen, som inte kunde uppvisa någon synlig härledning av sina läror tillbaka till Jesus.

Att kyrkan ska styras av biskopar är inte nödvändigtvis något som skiljer evangeliskt kristna och katoliker åt. Alla de äldre, historiska kyrkorna, bevarar detta system. Även evangeliska kyrkor som exempelvis de lutherska, anglikanska och metodistiska kyrkofamiljerna har detta. Kyrkor som exempelvis den anglikanska kyrkan i England och Svenska kyrkan gör fortfarande anspråk på apostolisk succession. Det specifika med just den katolska kyrkan är att man anser att biskopen av Rom, påven, har en position som ledare över alla andra biskopar och därmed över hela den universella kyrkan. Detta synsätt erkänns inte av de andra kyrkorna.

Katolikerna motiverar påveämbetet utifrån Matt 16:16-19, där Jesus säger (v 18-19) "Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." När denna text tolkas, tillsammans med alla andra bibeltexter som ger Petrus en ledande roll bland apostlarna, får vi en sorts biblisk grund utifrån vilken katolikerna har motiverat det framväxande påveämbetet.

Biskoparnas och särskilt påvens främsta roll är att vaka över läran, den tro som Gud en gång för alla meddelat de heliga. För att kyrkan ska kunna vara den "sanningens pelare och grundval" som 1 Tim 3:15 talar om, har Gud, enligt katolikerna, gett påveämbetet en ofelbarhetens nådegåva. Det betyder att Gud bevarar innehavaren av påveämbetet från att lära ut eller slå fast dogmer och läror som är felaktiga. Påven kan under vissa specifika omständigheter på egen hand ofelbart slå fast och definiera dogmer och läror som är bindande för alla kristna att tro. Detta sker dock mycket sällan och det är omdiskuterat hur ofta, men det har åtminstone skett vid två tillfällen, 1854 och 1950, då två dogmer om Maria slogs fast.
Det är detta som kallas läroämbetet. Påven ensam och/eller tillsammans med biskopskollegiet har tolkningsföreträde. Enligt katolikerna är Guds normerande uppenbarelse till världen avslutad i och med att apostlarna dog. Denna uppenbarelse kom till oss i två former, den skriftliga traditionen (Skriften) och den icke-skriftliga traditionen (ofta kallat bara Traditionen). Detta måste tolkas, och det är läroämbetet som avgör hur.

För en evangelisk kristen är detta djupt problematiskt. Som sådan tror jag också att uppenbarelsen är avslutad. I takt med tiden efter apostlarna död bleknar minnet av den rena muntliga traditionen bort och det finns nu bara en källa kvar till uppenbarelse – Skriften. Förvisso finns det en kristen tradition av både bibeltolkning och praxis, men det räknas inte som normerande uppenbarelse. Evangeliskt kristna tror också att kyrkans ledarskap, hur det än ser ut, har ett gudomligt ansvar att förvalta läran (ett sorts läroämbete), men anser inte att någon särskild kristen ledare i kraft av sitt ämbete står över andra med en ofelbarhetsgåva. Det går inte att finna detta i Bibeln. Visserligen erkänns att Petrus hade en särställning bland apostlarna, men inte att det går att motivera det framväxande påveämbetet utifrån detta.

Synen på ledarskap varierar ganska rejält hos evangeliska kristna. Grundläggande är tron på Bibeln som högsta auktoritet för tro och liv, dock inte enda auktoritet. Kyrkans ledarskap och tradition är också auktoriteter. Men allt måste bedömas utifrån Bibeln.
Uppfattningen är att Bibeln är helt tillräcklig och tydlig i sig själv i alla frågor som är frälsningsavgörande. Och att alla troende själva kan läsa Bibeln under Andens ledning och förstå tillräckligt för att bli frälsta. Uppfattningen är dock inte att varje troende ska sitta hemma ensam med sin Bibel och "uppfinna hjulet på nytt". Bibeln ska läsas i kyrkans gemenskap, i ljuset av den kristna tolkningstraditionen, och med hjälp av det kristna ledarskapet.
Därför tror alla evangeliska kristna kyrkor att de läromässiga beslut om treenighetsläran och kristologin (läran om Kristus) som togs på kyrkans första stora koncilier, under de första fem århundradena, är bibliska sanningar och normerande för alla som vill kallas kristna. De uppfyller nämligen kravet att alla läror måste kunna stödjas direkt på Bibeln eller kunna ses som en nödvändig och uppenbar konsekvens av vad Bibeln säger.
Det katolska synsättet ser detta något annorlunda, vilket vi ska se mer om i nästa artikel.

Mikael Karlendal
redaktionen@varldenidag.se 

Fotnot: Evangelisk kristen är det ord många i de protestantiska och reformerta grenarna använder om sig själva.
En evangeliskt kristen betonar evangeliet, och att läran är byggd på  Bibeln i sin helhet som enda auktoritet, till skillnad från katoliker som har Bibeln och traditionen som sin auktoritet.

Om författaren: Mikael Karlendal har studerat teologi vid Lunds och Uppsala universitet och innehar en teol.kand, en fil.kand och en ämneslärarexamen. Han har nyligen avslutat en tjänst som pastor inom pingströrelsen. Han är evangeliskt troende.

Mikael Karlendal Foto: Privat

Sommarsoffan live-intervjuar OM:s grundare

På måndag kan svenskar ställa frågor till missionsorganisationen OM:s grundare, evangelisten George... lördag 4/7 18:00

Hit kan svenskar åka i sommar

Resor. Nu har utrikesdepartementet lättat på sin avrådan om icke nödvändiga resor. Men se upp –... söndag 5/7 06:00

Utan apostlar saknas missionellt perspektiv

Ledare Nya testamentet beskriver de femfaldiga tjänstegåvorna i Kristi kropp: apostlar, profeter,... lördag 4/7 00:00

Nytt franskt styre ska presenteras på onsdag

Frankrikes regering avgår, meddelar det franska presidentämbetet i ett uttalande. Ersättare till... fredag 3/7 18:00
E-tidning
Senaste magasinen