När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Ny trosuppfattning i presidentsuccessionen?

Tro och Liv · Publicerad 00:00, 2 nov 2012

George W. Bush (f. 1946) föddes under faderns sista studieår vid Yale i New Haven, Connecticut. Familjen flyttade snart till Texas. De bad för maten, gick regelbundet till kyrkan och båda föräldrarna verkade under en tid som söndagsskollärare. Bush själv var korgosse i familjens episkopal­kyrka och kom att studera både vid Yale och Harvard, dock utan samma akademiska framgångar som far och farfar. Under Vietnamkrigets dagar utbildade han sig till pilot i Texas Air National Guard och undvek därmed att bli sänd till Sydostasien. Framgångarna kom inte heller i affärslivet. Alko­­hol­konsumtionen tilltog. Vändning­en kom efter det att han träffat pingst- och resepredikanten Arthur Blessitt och tillbringat en helg med familjens gode vän, evangelisten Billy Graham. Bush började gå på bibelstudier och gav ”sitt hjärta till Jesus”. En livstecknare skriver att han är den ende bland amerikanska presidenter, förutom Lincoln, som blivit troende, omvänd, i vuxen ålder. Emellertid är fallet så även med Obama.

Bush startade snart sin politiska bana. Han valdes 1994 till guvernör i Texas, starkt uppbackad av många evangelikala. Här blev han inpirerad av Marvin Olavskys ”faith-based” initiativ, det vill säga sociala projekt som ofta är drivna på kristen grund. Så fick exempelvis kristna fängelser stöd av Bush, och stödet förstärktes när man såg att återfallsfrekvensen var betydligt lägre bland dem som varit fängslade i dessa. Ett politiskt tema han tog med sig in i kampanjerna var ”medkännande konservatism”, en typ av värdebaserad konservatism med socialt patos. Det var för övrigt under en predikan av pastor Mark Craig som Bush kände sig kallad att ställa upp i presidentvalet 2000. Gudstron var tydligt uttalad, vilket framkom i debatterna. Väl vald till president blev perioden märkt av två katastrofer, dels de islamistiska attackerna den 11 september 2001 och därpå följande krig, dels förödelsen efter orkanen Katarina i augusti 2005 och dess politiska efterspel. Genom dessa svårmanövrerade år i Vita huset hörde man hela tiden den kristna tron som en underton i budskapet.
I bland blev den mycket offentlig, som i talen till nationen efter de nämnda två katastroferna, båda hållna i Washington Catherdal, den episkopala högborgen i huvudstaden. Precis som fadern betonade han vikten av gudstro, gudsförtröstan och förbön. Amerika sågs som ”en nation under Gud” med ett uppdrag att kämpa för frihet och rättvisa även på andra ställen än i USA, såsom i Irak och Afganistan. Att denna inriktning skulle få ett så pass förödande utfall kunde Bush knappast ana. Glömd är ofta hans massiva insats för aidsbekämpning i Afrika, mer känd är hans hållning att undervisning om avhållsamhet måste ingå i denna bekämpning.

Efter åtta år tog demokraterna tillbaka Vita huset, nu med en svart anförare. Barack Hussein Obama Jr. föddes på Hawaii 1961, som son till en vit social­antropolog och en svart student från Kenya. Modern var inte kyrkligt engagerad men tog med sin pojke till lokaler tillhörande olika religioner i studiesyfte. Fadern, som var uppfostrad muslim hade vid tiden för Obamas födelse blivit ateist. När Obama var två år skilde sig föräldrarna. Modern gifte om sig med en muslim från Indonesien, Lolo Soetoro. Familjen flyttade till Jakarta och Obama gick där såväl i katolsk skola som i en statlig skola, där man undervisades i Koranen och muslimsk tro. Som tioåring flyttade han tillbaks till Hawaii och uppfostrades av morföräldrarna, som inte heller var kyrkligt aktiva. Obama läste vid Occicental College och Columbia University. Därefter kom han i Chicago i kontakt med ett socialt arbete som utfördes av en svart baptistkyrka. Han blev mer och mer involverad och tog så småningom steget fullt ut till medlemskap i Trinity United Church of Christ och döptes år 1988, tjugosju år gammal. I denna kyrka kom han så småningom att gifta sig och de två döttrarna döptes där.

Efter juridikstudier vid Harvard återvände Obama till Chicago och undervisade i statsrätt vid University of Chicago. Politiken tog över och efter tre perioder i delstatssenaten följde en tid som senator i Kongressen. Antydningar om att han var muslim kom upp under presidentvalskampanjen 2008, och även om Obama uttalat sig tydligt om att han ser Jesus Kristus som sin frälsare och återlösare, exempelvis i pastor Rick Warrens utfrågning i Saddleback Church, tror fortfarande cirka 17 procent av amerikanerna att Obama är muslim. I samband med sin pastor och andlige vägledare Jeremiah Wrights radikala uttalanden under kampanjen 2008 lämnade Obama sin kyrka i Chicago och sägs i dag ha sitt kyrkliga hem i Evergreen Chapel, Camp David.
En helt annan andlig hemvist än Bush och Obama har Mitt Romney (f. 1947), som tillhör Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga. Kyrkan grundades år 1830 av Joseph Smith och kallas oftast mormonkyrkan. I denna kyrka är Bibeln korrekt endast om den stämmer överens med de läror som finns i en annan bok inom rörelsen, Mormons bok.  Man har en rad andra läror än traditionellt kristna kyrkor och avvisar exempelvis traditionell treenighetslära, men lär ut preexistens.
Romney tillbringade en tid i sin ungdom som mormonmissionär i Frankrike. Han har studerat vid mormonernas eget universitet, Brigham Young University, och vid Harvard. I presidentvalskampanjen undviker han ofta att tala om sin trostillhörighet, vilket något påminner om Kennedy. Hälften av amerikanerna betraktar inte mormonerna som kristna och för en tid sedan förklarade sig en fjärdedel av de evangelikalt kristna, en viktig väljargrupp för republikanerna, ha svårt för att rösta på en mormon. Många föredrar likväl en republikan framför en demokrat.

Hur mycket är inte en enda omvänd brottsling värd ekonomiskt för samhället? Kristi kyrka, i alla dess varianter, är verkligen svaret för ett framtida Sverige med allt mer tömda fängelser, skriver Sven Almkvist. Foto: Gorm Kallestad,/TT

Både fängelser och evangelium behövs

Ledare · Publicerad 00:10, 7 dec 2019

Hur ska man se på brott och straff? Är långa fängelsestraff den bästa metoden att minska brottsligheten i ett land, eller är det mer effektivt – och mer humant – med lägre straffskalor och mer fokus på rehabilitering? Är brottsligt beteende en sjukdomsliknande aktivitet eller en medveten ond handling som verkligen bör straffas hårt i relation till brottets art?

Frågan om brott och straff är ett ständigt pågående ämne, där det kan vara svårt att landa i en självklar slutsats. Olika synsätt har vardera tunga argument på sin sida.

Statistik visar att i USA har nästan alla en bekant som sitter i fängelse, medan vi i Norden tvärtom sällan har någon sådan bekant. USA är extremt med högsta antalet fångar per invånare i hela världen, cirka 650 fångar per 100 000 invånare, medan vi i Skandinavien ligger på cirka 60 fångar per samma invånarantal.

En förklaring kan vara att man i USA mer konsekvent valt en bestraffningspolitik med höga fängelsedomar. USA har cirka fem procent av världens befolkning medan man har cirka 25 procent av alla fängelsekunder globalt. Det finns med andra ord fler fängelsekunder i USA än i Kina och Ryssland tillsammans. Häpnadsväckande statistik

Ibland hävdar man, med USA som exempel, att hårdare straff inte minskar brottsligheten, att kriminaliteten legat på höga nivåer trots den hårdare straffpolitiken. Vad man bortser ifrån är att kriminaliteten i USA kunde ha varit betydligt högre om straffen varit kortare, alltså om fler brottslingar släppts ut i samhället tidigare. Med fler farliga människor lösa i samhället, under längre tid, skulle naturligtvis fler ha blivit fler blivit mördade, våldtagna och rånade.

Argumentation mot hårdare straff har ofta kommit från vänsterhåll. Utifrån en humanistisk grund kan man hävda att brottslingen innerst inne är god. Om han beter sig illa beror det på att han varit föremål för olyckliga omständigheter. Brottslingen är ett offer som snarare behöver vårdas än straffas. 

En konservativ och, vill jag hävda, kristen hållning är att varje människa har en inneboende ondska. För att stävja den behövs för det första en överhet, en rättskipning, som med sitt våldsmonopol utdelar rättmätiga straff. Dels för att avskräcka den skyldige och för att brottsoffret och dess anhöriga ska uppleva att rättvisa skipas och inte tar hämnden i egna händer. Och dels för att statuera exempel för andra presumptiva brottslingar.

Men självklart också för att skydda allmänheten.

Själva lösningen på ondskan, kriminaliteten, finns däremot knappast i en konsekvent straffpolitik. Här kommer i stället kyrkan och evangeliet in i bilden. Det kristna budskapet har potential att på riktigt förvandla en människa – inifrån. Sebastian Stakset är ett ypperligt exempel på detta.

Tänk om vårt samhälle på allvar vågade öppna för det här perspektivet. Ärligt talat, det är svårt att förstå att inte offentliga medel än mer satsas till kyrklig verksamhet. Hur mycket är inte en enda omvänd brottsling värd ekonomiskt för samhället?

Många som i dag sitter i svenska fängelser är i behov av syndernas förlåtelse och äkta gemenskap. Kristi kyrka, i alla dess varianter, är verkligen svaret för ett framtida Sverige där fängelserna på allvar kan börja tömmas. 

Själva lösningen på ondskan, kriminaliteten, finns däremot knappast i en tydlig och konsekvent straffpolitik. Här kommer i stället kyrkan och evangeliet in i bilden.

Mörk historia med antijudiska stereotyper inom kyrkan

Närbild Antijudiska stereotyper i svensk kyrkokonst var temat för ett symposium i Uppsala i mars 2019. – Jesus var jude, kristendomen har djupa judiska... fredag 6/12 16:04

Kyrkoledare vill se bön för konvertiter

En nationell bönedag för konvertiter i asylprocessen är utlyst torsdagen den 16 januari. Initiativtagare är styrelsen för Sveriges kristna råd (SKR), som valt samma datum som ljusmanifestationer hölls i flera svenska städer förra vintern.

Nyheter · Publicerad 19:00, 7 dec 2019

SKR konstaterar i ett pressmeddelande att frågan om konvertiter i asylprocessen har skapat ett stort engagemang i Sveriges kristna församlingar. Rådet berättar att det var vid det senaste styrelsemötet som de tog beslut om att utlysa en särskild bönedag för konvertiter.

Enligt rådets generalsekreterare, Karin Wiborn, får de regelbundet brev och samtal från församlingar och församlingsmedlemmar som är involverade i såväl enskilda asylärenden som på strukturell nivå.

– Vi får fortfarande exempel på att Migrationsverket misstror personer som konverterat till kristen tro, trots att vi ser en genuin omvändelse. Vi nås fortsatt av exempel på olämpliga kunskapsfrågor från myndigheten, konstaterar hon.

I linje med dessa signaler anser SKR att det fortfarande finns brister i Migrationsverkets handläggning. Rådet menar att besluten bör grundas mer i hur konvertiterna praktiskt lever sin tro och mindre i deras teoretiska kunskaper.

Rådet uppger också att de nyligen har kontaktat Migrationsverkets ledning med önskan om ett nytt möte för att följa upp de tidigare samtal de haft med verket om situationen för konvertiter.  

Vi får fortfarande exempel på att Migrations- verket misstror personer som konverterat till kristen tro.

Var fotbollshuligan – förvandlades av Jesus

Församlingsliv Tynnered. Torbjörn Lindkvist arbetar som trygghetsvärd på en skola i Tynnered, förorten där han själv växte upp och påbörjade ett liv med droger. Efter femton... fredag 6/12 11:30

Abortpositiv agendajournalistik ger vilseledande rubriker

Frågan är vem som vinner på att riskerna med abort negligeras, för det är inte kvinnor som gagnas, menar Brita Storlund och Cecilia K Björfjell från Människovärde, som påpekar att de första feministerna ansåg att abort innebar exploatering av kvinnor.

Debatt · Publicerad 16:05, 5 dec 2019

Västerländsk psykologisk forskning har ibland beskyllts för att ha en abortpositiv agenda. Forskare som påvisat samband mellan abort och mental ohälsa har i vissa fall haft svårigheter att få sina artiklar publicerade.

Och i de fall de har publicerats i vetenskapliga journaler har de ignorerats av övrig media, enligt bland andra den amerikanske forskaren David Reardon (s 9). Han har i sin kritik ställt frågan hur det skulle se ut om resultaten hade varit de motsatta, det vill säga påvisat att abort inte påverkar kvinnors mentala hälsa.

Svaret kom med all önskvärd tydlighet den 19 november. The Lancet Psychiatry publicerade en artikel där man redovisar en studie bland kvinnor som överlevt ett första självmordsförsök. I den har man jämfört kvinnor som gjort en första abort med kvinnor som inte gjort abort. Resultatet visade att andelen kvinnor som gjort självmordsförsök endast är aningen högre bland dem som har gjort abort jämfört dem som inte gjort det.

Enligt studien var abort ändå inte orsaken, eftersom de flesta som gjort självmordsförsök efter en abort även lidit av psykisk ohälsa innan.

Inom ett dygn hade flera svenska tidningar publicerat nyheten, och dessutom med den vilseledande rubriken ” Abort ej kopplat till självmord”. Läser man ursprungsartikeln framkommer det dock redan i rubriken att i undersökningen ingick enbart självmordsförsök där kvinnorna överlevt. Kvinnor som verkligen begått självmord saknas från studien.

Dessutom preciseras inte gruppen av kvinnor som inte gjort abort. Var de gravida och valde att föda sitt barn, eller gjordes ingen abort för att de inte var gravida? Kvinnor som gjort abort innan de fyllt 18 år var exkluderade från studien. Men vi får inte veta om kvinnor som eventuellt gjort abort efter 18-årsdagen, men innan studieperiodens början, finns med eller inte.

Andra liknande studier har varit mer noggranna.

En finländsk studie har visat att självmordsbenägenheten ökar bland vissa kvinnor som gjort abort. Studien omfattade nästan 600 000 dödsfall bland kvinnor i fertil ålder åren 1987–1994. Där delades grupperna in i kvinnor som gjort abort, haft missfall, fött barn, samt genomsnittet för kvinnor.

Självmordstalen var allra högst bland kvinnor som gjort abort. Bland kvinnor som fött barn var självmordstalen allra lägst. Studien ledde till nya riktlinjer inom den finländska vården, och när en liknande studie gjordes för åren 1987–2012 hade självmordstalen för kvinnor som gjort abort sjunkit. Dock var de fortfarande högre än i de övriga tre grupperna.

Liknande studier har genomförts i bland annat USA och Danmark, vilka gett samma resultat, det vill säga risken för självmord är högst bland kvinnor som gjort abort, och lägst bland kvinnor som fött barn.

En liknande undersökning gjordes 2017 i USA, där olika register kopplades samman. Där fann man att risken att dö inom ett år efter en avbruten graviditet var dubbelt så stor jämfört med kvinnor som fött barn. Dödsfall som självmord, mord och olyckor var signifikant högre bland kvinnor som gjort abort än bland dem som haft missfall.

Självmordstalen bland dem som haft missfall var högre än bland kvinnor generellt. Lägst självmordsrisk fanns bland dem som fött barn. Denna skillnad kvarstod även vid en uppföljningsstudie sex år senare, och även när man tagit hänsyn till tidigare psykisk ohälsa och socioekonomiska faktorer.

Efter ett år fanns även en förhöjd risk att dö av ”naturliga orsaker”. Man förklarade detta med att både abort och missfall sänker den förväntade livslängden, medan barnafödande förlänger den.

Frågan är vem som vinner på att riskerna med abort negligeras, för det är inte kvinnor som gagnas. Att i stället bejaka riskerna och identifiera riskgrupper kan leda till initiativ som räddar kvinnors liv.

Intressant att notera är att de första feministerna, som exempelvis Susan Anthony och Elizabeth Stanton, var abortmotståndare och menade att abort är den ultimata exploateringen av kvinnor.

En finländsk studie har visat att självmords-benägenheten ökar bland vissa kvinnor som gjort abort.

Varför husförsamlingar?

Serie Husförsamlingar (del 1/3). Beteckningen ”församlingen i hans hus” i Apostlagärningarna visar att denna lilla enhet är församlingen i apostolisk tid. Husförsamlingen är... torsdag 5/12 00:00

Citykyrkans julkonsert i Örebro är slutsåld – igen

Imorgon kväll, söndag, kommer Konserthuset i Örebro att fyllas av musik, dans och julevangelium. Det är Citykyrkan i Örebro som för andra året håller sin konsert där. Konserten var slutsåld en vecka före föreställningen.

Nyheter · Publicerad 12:00, 7 dec 2019

Julkonserten ”Christmas at City” vill ta tillbaka ”Christ” (Kristus) i ”Christmas” genom att bjuda in örebroarna till en konsert med klassiska julsånger som varvas med budskapet om Jesus.

Konserten anordnas för femte året i rad och sedan förra året på Konserthuset i Örebro. Fram till 2017 hölls den i Citykyrkans egna lokaler, men när dessa blev för trånga tvingades kyrkan antingen utöka till en andra sittning eller flytta till en större lokal.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Minnesord: Martin Tornell, 1924–2019

Vardag Minnesord. Martin Tornell avled den 20 november 2019, vid en ålder av 95 år. Han var en legendarisk pingstledare med bred församlingserfarenhet och stark... tisdag 3/12 11:29

I november välkomnade Sverige den palestinske premiärministern Mohammad Shtayyeh – en man som hyllar massmördare, kallar terrorister ”frihetssökare” och öppet erkänner att mycket av biståndspengar går till terrorism, skriver Christina Toledano Åsbrink. Foto: Nasser Nasser/AP/TT

Vad har svenska regeringen för inställning till terroristlöner?

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 5 dec 2019

I mitten av november fick Sverige – statsminister Stefan Löfven, utrikesminister Ann Linde och andra parlamentariker – besök av den Palestinska myndighetens premiärminister, Mohammad Shtayyeh. Hans resa till Sverige hade bland annat som mål att diskutera Sveriges finansiella stöd till palestinierna.

Förvånansvärt nog diskuterade man även det ekonomiska stödet till palestinska terrorister och deras familjer, ett stöd som Palestinska myndigheten vägrar att släppa.

Och då kan man undra: Vilka värderingar är det egentligen som premiärminister Shtayyeh representerar, han som Sverige tog emot med öppna armar? Jo, han anser att palestinska terrorister är ”frihetssökare” som försvarar palestiniernas värdighet, och att alla medel är tillåtna i ”kampen” mot Israel.

Han hyllar massmördare som Abu Jihad (ansvarig för morden på minst 125 israeler) och Abu Iyad (ansvarig för massakern på det israeliska olympiska teamet i München 1972), han anser att det är varje palestiniers ansvar att använda våld och terror mot Israel, och naturligtvis anser han inte terrororganisationen Hamas vara just det – en terrororganisation.

Dessutom säger han att Fatah (PLO:s största parti) aldrig har erkänt Israels existens, till dags dato.

Israel kallar han för ”det sionistiska projektet”, som inte har något med judendom att göra, där han även förnekar den judiska länken till landet. Han påstår dessutom att Jesus var den förste palestiniern! Och så håller det på, in absurdum.

Man tappar därför andan när Sverige tar emot denne man, som kom för att jaga mer pengar än det Sverige redan ger till palestinierna. Och detta trots att han öppet erkänner att mycket av pengarna går till terror och terrorism. Vad innebär då detta egentligen?

Jo, det innebär att palestinier får löner av sin egen regering om de mördar, eller försöker mörda, judar. Ofta är mördandet bättre betalt än vanliga arbeten. Judemördare är alltså ett statligt arbete – med en löneskala – hos den Palestinska myndigheten. Denna löneskala har två kategorier: terrorister och martyrfamiljer.

År 2017 såg löneskalan för den första kategorin ut på följande sätt, i amerikanska dollar och per månad:

Om en terrorist blir fängslad i israeliskt fängelse i 0–3 år får denne 400 dollar per månad; fängslad 3–5 år ger 600 dollar per månad; fängslad 5–10 år ger 1 150 dollar per månad; fängslad 15–20 år ger 2 000 dollar per månad; fängslad 20–25 år ger 2 300 dollar per månad; fängslad 25–30 år ger 2 900 dollar per månad; och fängslad över 30 år ger 3 450 dollar per månad.

Utöver detta får terroristen extra för följande: 90 dollar per månad extra per fru (det kan ju vara flera)‚ 15 dollar per månad extra per barn; bosatt och registrerad i Jerusalem ger 90 dollar per månad extra; och innehavare av israeliskt medborgarskap ger 150 dollar per månad extra.

År 2017 var antalet fängslade terrorister 6 300, vilket resulterade i att den Palestinska myndighetens totala utgifter för denna typ av utbetalning var 158 miljoner dollar.

Den andra kategorin är ”martyrernas” familjer, det vill säga om terroristen dog under attacken och därmed blev martyr. Detta ger martyrfamiljen en månadsinkomst för resten av livet. Löneskalan ser ut som följer:

En omedelbar engångsutbetalning på 1 720 dollar. Per månad får familjen livet ut 400 dollar per månad; per fru 115 dollar extra per månad; och per barn 60 dollar extra per månad. Om martyren var bosatt och registrerad i Jerusalem ger det 90 dollar extra per månad, och var denne innehavare av israeliskt medborgarskap ger det 90 dollar extra per månad.

År 2017 var antalet martyrfamiljer 26 700, vilket resulterade i att den Palestinska myndighetens totala utgifter för denna typ av utbetalning var cirka 197 miljoner dollar.

Sammanlagt var alltså utgifterna för de två kategorierna 355 miljoner dollar. Det motsvarar cirka 3,4 miljarder svenska kronor. Till terrorism!

Sverige är en av de absolut största bidragsgivarna till palestinierna, där pengarna flödar in utan kontroll, utan att de är öronmärkta, utan att någon vet vart de tar vägen.

Stefan Löfven, Ann Linde och alla ni andra i partitoppen – vad håller ni på med? Ser ni inte att ni förlänger konflikten och lidandet? Ser ni inte att ni stödjer terrorister med mer terrorism? Ser ni inte offren? Är ni inte läskunniga? Jag kan förstå att arabiska är svårt, men det finns gott om arabiska tolkar i Sverige.

Hur kan ni, som demokratiska ledare, missbruka er makt och skattebetalarnas pengar på detta sätt?

Det borde vara straffbart.

Sammanlagt var alltså utgifterna för de två kategorierna [terrorister och martyrers familjer] 355 miljoner dollar. Det motsvarar cirka 3,4 miljarder svenska kronor. Till terrorism!

Prognos visar efterlängtad sol lagom till första advent

Vardag Regntunga skyar har dominerat november, men nu skymtar en ljusning i grådasket. – Det blir en vändning lagom till första advent, med lite riktig... måndag 2/12 08:00

Över hälften av ledamöterna i den franska nationalförsamlingen närvarade inte vid omröstningen. Foto: Pixabay

Frankrike: Antisionism är antisemitism

En resolution som gör gällande att antisionism är antisemitism har blivit antagen av den franska nationalförsamlingen. Dagens antisemitism avancerar med antisionismen som täckmantel, uppges flera ledamöter ha påpekat.

Nyheter · Publicerad 23:50, 6 dec 2019

Flera parlamentsledamöter uttryckte, enligt den franska tidningen Le Figaro, sitt stöd för resolutionen. Däribland inrikesminister Cristophe Castaner, som sade att texten ”är ett fördömande utan tvetydighet, av alla antisemitiska ord, handlingar och gester.”

Flera ledamöter ska också ha uttryckt att antisemitismen i dag avancerar just med antisionismen som täckmantel.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Foto: robban@biggest.se

Tänk om vi skulle introducera en ny variant av adventskalender?

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 5 dec 2019

Den här tiden av året är fylld av traditioner. En tradition som fått ett stort genomslag är det här med adventskalendern. Häromdagen läste jag om upprinnelsen till den här traditionen. Faktum är att det var först 1934 som den första svenska adventskalendern kom till. Den målades av Aina Stenberg-MasOlle.

Men som så många andra av våra jultraditioner går adventskalenderns rötter tillbaka till Tyskland.

På 1880-talet var det en mamma i Tyskland som ville göra tiden fram till jul lite lättare för sin fyraårige son, som hette Gerhard. Hon gjorde i ordning en bit färgglad kartong och på den placerade hon 24 kakor. Gerhard skulle få äta en kaka varje dag fram till julafton. Hur kakan på julafton smakade kan vi bara ana. Jag gissar att det inte var någon drömkaka.

Sedan gick åren och den lille pojken växte upp. Så småningom blev Gerhard Lang delägare i ett tryckeri. Inspirerad av sin barndoms kakkalender började han 1903 trycka en färgglad adventskalender för barn. Den bestod av två ark. Det ena hade tjugofyra julmotiv som klipptes ut och sedan fästes på det andra arket.

Idén mötte oväntat stort gensvar, och på 1920-talet skapade Gerhard Lang en ny variant av adventskalender med luckor som kunde öppnas. Och fortsättningen är, som vi brukar säga, historia.

Jag tycker att det är så spännande att tänka på att en kreativ mammas idé, för att hjälpa sin lille son att härda ut ända fram till julafton, fick vingar och har kommit att prägla miljontals människors jultradition. Tror du att Gerhard Langs mamma hade den blekaste aning om vad hennes enkla kakkalender skulle få för konsekvenser?

Det tror inte jag. Jag tror inte heller att hon hade någon baktanke att bli omtalad i framtiden.

Men låt oss aldrig glömma bort den svindlande tanken att en liten gärning av kärlek och omtanke kan komma att inspirera miljontals andra människor. Någonting som du gör kan också inspirera någon annan att utveckla den idén ännu mer. Och så kan en kedjereaktion startas som får oförutsägbara effekter.

När jag var liten tyckte jag det var spännande att ha en adventskalender. Men tänk om vi skulle introducera en ny variant av adventskalender? Tänk om vi varje dag under december månad skulle be om att våra ögon skulle få öppnas, som adventsluckor, för någonting gott och uppmuntrande som vi skulle kunna göra för någon medmänniska?

Du och jag har ingen aning om vilka kedjereaktioner det skulle kunna starta och vilka konsekvenser det skulle kunna få. Smaka på den tanken och börja drömma!

Moder Teresa har sagt: ”Gör små saker med stor kärlek.” Att ge bort några kakor, att göra något kärleksfullt för ett barn, att skapa julkänsla för någon som annars inte skulle få uppleva det – det behöver inte vara så stort, men låt oss göra små saker med stor kärlek. Det måste vara ett sätt att använda adventstiden som behagar den store Givaren.

”För ett barn blev oss fött, en son blev oss given.” Ingenting som skett i historien har fått större konsekvenser än Guds villighet att ge och göra gott för oss. Låt oss inspireras, både av honom och en kreativ mamma i Tyskland.

Men låt oss aldrig glömma bort den svindlande tanken att en liten gärning av kärlek och omtanke kan komma att inspirera miljontals andra människor.

Livet med Gud är ingen tävling.

Familjeliv Fredag efter fredag ser vi hur unga människor får sina drömmar krossade på bästa sändningstid. Medan vi sväljer den sista tacotuggan och går loss på... torsdag 28/11 00:20

107 judiska gravar skändade med hakkors i Frankrike

Över hundra judiska gravar har skändats i det östfranska samhället Westhoffen, rapporterar bland annat tv-kanalen TF1. Det är inte den första antisemitiska vandaliseringen som skett i området den senaste tiden.

Nyheter · Publicerad 17:00, 6 dec 2019

På sammanlagt 107 gravar på den judiska begravningsplatsen i samhället Westhoffen, som ligger i närheten av Strasbourg i franska Alsace, upptäcktes det ”antisemitiska inskriptioner”, skriver tidningen Le Figaro.

Bilder och tv-sändningar visar hur en mängd gravstenar på begravningsplatsen har fått svarta hakkors sprejade på sig. Flera upprörda bybor intervjuas av den franska tv-kanalen TF1.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Det kristna svaret på kriminaliteten är inte i första hand mer fängelse, fler poliser eller mer socialvård. Det kristna svaret är mer frälsning, skriver Stefan Swärd. Foto: Johan Nilsson/TT

Frälsning är lösningen på det dödliga våldet

Ledare · Publicerad 00:00, 5 dec 2019

Det dödliga våldet har uppmärksammats alltmer i Sverige de senaste åren. Det verkar som om politiken är ganska handfallen. Mer poliser, strängare lagstiftning och hårdare straff är standardlösningen.

För någon vecka sedan samtalade jag med en pastorskollega som arbetar med de kriminella ungdomsgängen i Stockholm. Han berättade att han inte kände till något fall av mördare med en närvarande och engagerad pappa. Mördandet är på många sätt ett uttryck för familjens kollaps. 

Det är märkligt att man från politikens horisont inte inser att värnandet om familjen är helt avgörande för att motverka kriminalitet. Skolor, socionomer och fängelser kan aldrig ersätta närvarande och engagerade pappor.

Att döda en annan människas liv är enligt Bibeln en synd som vi ytterst är ansvariga för inför Gud. Hur vi än försöker förklara synden med socioekonomiska förklaringar är det synd, ett brott mot Guds lag och uttryck för att vi har vänt Gud ryggen. Vi kommer alla en dag stå till svars för våra synder och syndens lön är döden.

Dödandet är också uttryck för ett andligt vakuum och en gudlöshet. Det tycks inte heller politikerna inse.

Omvändelsen och frälsningsupplevelsen är, ytterst sett, lösningen på problemet med det dödliga våldet och den brutala kriminaliteten. Evangeliet är Guds kraft till frälsning. Evangeliet kallar stora syndare till omvändelse och det kallar små syndare till omvändelse.

Just nu planeras en stor tältkampanj i Stockholm nästa sommar med Sebastian Stakset som initiativtagare. Samtidigt ser vi grovt kriminella i vår stad komma till tro på Jesus. Vi hoppas på att tältet ska fyllas av många med den bakgrunden.

Det kristna svaret på kriminaliteten är – i första hand – inte mer fängelse, fler poliser eller mer socialvård. Det kristna svaret är mer frälsning.

En kyrka som tappar evangeliets kraft och förkunnelse har inte mycket att komma med i dessa frågor. Det blir endast en social verksamhet som inte leder till förvandlade liv. Därför måste vi värna evangeliet och evangeliets förkunnelse om en Jesus som möter syndaren och förvandlar syndarens liv, och som kallar till en omvändelse från mörker till ljus, från död till liv.

Eftersom det dödliga våldet i stor utsträckning handlar om kriminella ungdomsgäng med invandrarbakgrund, blir det ett argument i den pågående politiska debatten om invandringens välsignelse eller problem.

Man bör vara mycket försiktig med att generalisera för mycket utifrån enskilda händelser; den brottslighet vi talar om gäller en mycket begränsad grupp personer i invandrartäta områden, och de som drabbas av brottsligheten är framför allt dessa områden. I de känslomässiga debatternas tid är det viktig att hålla sig till fakta och statistik. 

Men lösningen för vårt lands stora problem är omvändelse. Dels en politisk omvändelse, där vårt lands makthavare slutar att motarbeta familjen och i stället börja verka för starka äktenskap och föräldrars möjlighet att få mer tid med sina barn. Men också en omvändelse i den kristna kyrkan, där denna återvänder till det evangelium som är ”Guds kraft till frälsning”, det evangelium som inkluderar både omvändelse och upprättelse och som kan förvandla de mest hopplösa individerna i vårt samhälle.

Det är märkligt att man från politikens horisont inte inser att värnandet om familjen är helt avgörande för att motverka kriminalitet.

Människan – en avbild av Gud?

Mot väggen Gud skapade människan till sin avbild. Men är det verkligen rätt att beskriva människan efter syndafallet som Guds avbild? Både Jesus och Paulus...

Varför husförsamlingar?

Serie Husförsamlingar (del 1/3). Beteckningen ”församlingen i hans hus” i Apostlagärningarna visar att denna lilla enhet är församlingen i apostolisk tid. Husförsamlingen är...

I ljuset av evigheten

Bönekrönika I undervisningen om andlig mognad har vi tidigare berört vikten av att ha en sund självdistans till sin egen person och betydelse. Som Guds barn är...

Advent och jul handlar om precis detta att Guds rike vill vara nära dig genom Jesus Kristus.

Inför söndag Mark 1:14–15 Advent är ju ändå en bra tid på året. Vi har lämnat november bakom oss, det tänds stjärnor, ljusstakar och ljusslingor i våra hus och...