Kan teologiskt konservativa leva och verka inom kulturen?

Under större delen av de senaste tvåtusen åren har kristna spelat en avgörande roll inom kulturen, som beskyddare såväl som utövare. Detta började dock förändras under det senaste århundradet. Numera upplevs en framgångsrik kristen på toppen av musik, litteratur, konst eller media som en överraskning snarare än norm.

Vissa kristna skulle kanske hävda att kultur vid det här laget har ”gått för långt” (blivit alltför sekulär och fientlig gentemot klassisk kristen tro) för att man ska kunna rättfärdiga en insats.

Men är denna mäktiga sfär – som har en sådan potential att forma hjärtan och sinnen – verkligen en plats där vi vill se mindre av kristen närvaro?