Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

De orientaliska kungarna var i själva verket ”stjärntydare" och det står inte att de var tre till antalet som det framställs i våra julspel. Deras besök sammanföll inte heller med herdarnas. Vi kan inte ens se att stjärntydarna kom i tid till Jesu födelse – snarare en tid efteråt. Foto: Mastapiece

Julevangeliets historiska trovärdighet

Lagom till jul är det inte ovanligt att skeptiska röster höjs kring Bibelns trovärdighet, i synnerhet julevangeliet. I världens mest sekulariserade land har det blivit närmast en jultradition i linje med Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson och julskinkan att ifrågasätta Nya testamentets skildring av omständigheterna kring Jesu födelse. Tidigare år har alltifrån Augustus skattskrivning till Betlehemsstjärnan behandlats som myt.

Tro och Liv · Publicerad 00:00, 22 dec 2017

I år ger sig exempelvis Illustrerad vetenskap i kast med en rad så kallade ”julmyter” kring jungfrufödseln, Betlehemsstjärnan, de vise männen, och så vidare, för att sortera fram det som kan anses vara historiskt rimligt. Inget konstigt med det. Julevangeliet som det möter oss i många julspel och julfilmer i dag bär ofta sagans prägel.

Inte sällan har vår läsning av Matteus- och Lukasevangeliets texter om händelserna kring Jesu födelse blandats samman och broderats ut i vårt behov av julstämning och julspel kring historien.

Att Jesus ska ha fötts den 25 december är inte troligt – alla kyrkor är väl medvetna om detta. För de första lärjungarna var uppståndelsen efter den judiska påsken mer angelägen; endast två födelsedagar omnämns i Bibeln: Faraos (1 Mos 40:20) och Herodes Antipas (Matt 14:6) – knappast några föredömen. De österländska stjärntydarnas besök i Matteus 2 sammanföll troligtvis inte med herdarnas besök i Lukas 2. Men finns det någon historisk bakgrund till Nya testamentets skildring?

Enligt forskare måste Jesus ha fötts någon gång mellan år 6 f Kr och år 4 f Kr, då källmaterialet i Matteus- och Lukasevangeliet förknippar födelsen med tre historiska ämbetsmän:

Den romerske kejsaren Augustus, som levde 63 f Kr till 14 e Kr. Den syriske ståthållaren Quirinius, som levde 51 f Kr till 21 e Kr. Den judiske kungen Herodes den store, som levde 73 till 4 f Kr.

Det innebär att Jesu födelse måste ha skett före Herodes död år 4 f Kr. Bakgrunden till att det blivit fel i vår tideräkning är att på 500-talet försökte den syriske munken Dionysius Exiguus fastställa Jesu födelse, men räknade några år fel.

Invändningar mot födelseberättelsernas historiska trovärdighet brukar beröra ett antal omständigheter. Dessa brukar vara:

Skattskrivningen i Lukas 2:1-2 som ska ha ägt rum medan Quirinius styrde i Syrien. Herodes den stores massmord på pojkarna i Betlehem i Matteus 2:16. Betlehemsstjärnan och de vise männen i Matteus 2.

1. Skattskrivningen

Enligt Lukas ska den kejserliga påbjudna skattskrivningen ha ägt rum medan Quirinius styrde i Syrien. Vi känner till Publius Sulpicius Quirinius från två andra antika historiker: Tacitus och Josefus. Josefus skriver dock om en skattskrivning som ägde rum under Quirinius styrelsetid först år 6 e Kr. Finns det då inte en motsägelse här? Jesus ska ju ha fötts innan Herodes den store dog år 4 f Kr, medan skattskrivningen under Quirinius skedde år 6 e Kr.

Vi ska inte vara för snabba att döma ut Lukas som historiker. För det första är Lukas en mycket skicklig historiker. Han prickar rätt på ämbetstitlar, städer, geografi och diverse historiska händelser i sina skrifter. I Lukas andra skrift, Apostlagärningarna kapitel 5 vers 37 visar han att han faktiskt känner till just skattskrivningen som skedde år 6 e Kr, vilket resulterade i en revolt ledd av upprorsmakaren Judas från Galileen. Lukas kan knappast beskyllas för att blanda ihop dessa två historiska händelserna.

För det andra kan den grekiska grundtexten i Lukas 2:2 översättas som ”skattskrivningen hölls före Quirinius var ståthållare i Syrien”, vilket anges i en del bibelöversättningars fotnoter.

För det tredje finns det skäl att tro att Quirinius hade en ledande position i Syrien två gånger; vi har källor som indikerar att Quirinius var militär ledare och ”styrde” i Syrien som kejsaren Augustus särskilde representant före och under Jesu födelse. Lukas använder nämligen inte den formella romerska titeln för ståthållare legatus (som vid den tidpunkten innehades av en tidigare fältherre vid namn Quintillius Varus), utan den mer generella benämningen för någon i ledande position, hegemon.

För det fjärde, är det ett argument ur tystnaden att hävda att inga andra källor nämner skattskrivningen och därför måste Lukas ha misstagit sig. Som den ledande arkeologen vid Oxfords universitet, Sir William Ramsay, har sagt: Lukas var ”en första klassens historiker”.

2. Herodes massmord på pojkarna i Betlehem 

Från medeltiden och framåt var det en utbredd uppfattning att uppemot 144 000 barn mördades på order av Herodes den store. Att en så stor massaker, oavsett antal offer, inte återgavs av samtida källor utanför Matteusevangeliet borde väl rimligtvis visa att händelsen saknar historisk förankring?

Det glöms dock ofta bort att Betlehem vid den tiden liknade mer en småstad. Enligt William F. Albright, arkeolog och professor i semitiska språk vid Johns Hopkins University, måste invånarantalet i Betlehem vid Jesu tid varit omkring 300 personer. Historikern Paul L. Maier, vid Western Michigan University, uppskattar antalet mördade barn till ungefär sex eller sju stycken. Tragedin till trots är det inte konstigt att samtida historiker inte rapporterade om händelsen.

Den judiske historikern Josefus skrev dessutom för en grekisk-romersk publik som regelbundet dödade spädbarn. För dem skulle händelsen inte vara chockerande. Däremot känner vi till att Herodes var djupt paranoid och avrättade flera av sina politiska motståndare, religiösa ledare, tre av sina söner, och till och med sin hustru, Mariamne. Matteusevangeliet beskrivning av barnamorden stämmer väl in på det vi vet om kung Herodes den store.

3. Betlehemsstjärnan och de vise männen

Den som läser om Betlehemsstjärnan, i Matteus kapitel 2, upptäcker ganska snart att texten inte handlar om orientaliska kungar (de var ”stjärntydare” förmodligen från dåtidens astronomiska och astrologiska centrum, Babylon), eller att de var tre till antalet (det var tre gåvor). Inte heller sammanföll stjärntydarnas besök med herdarnas. Vi kan inte ens se att stjärntydarna kom i tid till Jesu födelse – snarare en tid efteråt.

Stjärnan identifierade aldrig Betlehem som födelseplatsen. Ortsnamnet fick de från skriftlärda i Jerusalem utifrån uppgifter i Gamla testamentet. Först efteråt ser de att stjärnan lyser ”över den plats där barnet var”.

Enligt fysikern Colin Humphreys vid universitetet i Cambridge handlade stjärnan med stor sannolikhet om en komet med svans. Han hänvisar till antika kinesiska källor om att en komet med svans syntes år 12, 5 och 4 f Kr. År 12 och år 4 är antingen för tidigt eller försent, men år 5 f Kr passar bättre. Denna komet var synlig under våren under sammanlagt 70 dagar (vilket är gott om tid för en kamelresa från Babylon till Judeen).

Enligt Matteus ”stannade [stjärnan] över den plats där barnet var”. I flera andra antika texter används liknande uttryck om kometer som tycks stå över en specifik plats. Den judiske historikern Josefus skriver att den komet som vi i dag vet är identisk med Haleys komet, stod stilla över Rom i samband med Markus Agrippas död år 12 f Kr. En komet med svans ger det intrycket; på avstånd ser svansen ut att peka mot en plats på jorden.

Men varför skulle stjärntydarna ge sig i väg på grund av en komet? Under antiken spelade stjärntydare en viktig roll och stjärnfenomen förknippades oftast med stora kungar. Bland annat hade en nova (vilket man trodde var en ny stjärna) dykt upp på himlen ovanför Julius Caesars likbål år 44 f Kr. Den romerske historikern Tacitus berättar att det på 60-talet e Kr "fanns en fast övertygelse om att … en härskare skulle komma från Judéen och förvärva ett universellt imperium”. Samma övertygelse fanns hos historiker som Josefus och Suetonius. Att stjärntydarna drog liknande slutsatser är inte förvånande.

Sammantaget finns det goda skäl för födelseberättelsernas historiska trovärdighet. Samtidigt handlar julens budskap om mer än att bekänna vissa historiska fakta. Som Timothy Keller skriver iHidden Christmas: The Surprising Truth Behind the Birth of Christ (2016), är julens budskap inte optimistiskt "feel good pep-talk":

Budskapet är inte ”Gaska upp dig! Om vi alla försöker tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats”… Kristendomens budskap är i stället "Världen är verkligen hemsk, och vi kan inte hela eller rädda oss själva. Det är verkligen mörkt – men det finns hopp”. Julens budskap är att "över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.”

Det ljuset är Jesus från Nasaret – världens ljus – och hans ankomst i tid och rum är värd att fira.

Inte sällan har vår läsning av Matteus- och Lukas- evangeliets texter om händelserna kring Jesu födelse blandats samman och broderats ut i vårt behov av julstämning och julspel kring historien.
Sammantaget finns det goda skäl för födelseberättelsernas historiska trovärdighet. Samtidigt handlar julens budskap om mer än att bekänna vissa historiska fakta.

Många spekulationer om Bibelns Antikrist

Ledare Ett politiskt system Bibeln talar om Antikrist, den store motståndaren till Kristus. Uppenbarelseboken ger antydningar om en världsstat som ska uppstå och som ska ledas...

Republikansk reträtt oroar abortmotståndare

Politik. USA:s president Donald Trump och det republikanska partiet har intensivt drivit frågan om att slopa federalt stöd till Planned parenthood som utför...
Serier

Kristen sionism från urkyrkan

Serie Kristen sionism (del 1/4): Historia I den eskatologiska förväntan var kristna judar och hednakristna under de första århundradena överens om att det judiska folket i det fysiska landet...

Nation och stat – hur ser det ut?

Serie Nationalismen (del 1/3) I dag är nationalismen på frammarsch i världen, bland annat i reaktion mot globalisering, växande migration och framväxten av övernationella...

Ledarskap och Guds tjänstegåvor

Serie Ledarskap och Guds tjänstegåvor (del 1/7) I vår tid är vi alldeles för inriktade på att enbart utbilda människor till teologer och när de tagit examen avskiljs de till tjänst, konstaterar Johnny Foglander. Vi skulle behöva lägga mycket större vikt vid att finna människors kallelse och gåvor.

Tron viktig för Truman

Serie Presidenterna och tron (del 1/7) Den 8 november är det dags för presidentval i USA, det 58:e i ordningen. I ett antal artiklar inför presidentvalet tecknar professor Kjell O. Lejon...

Designargumentet för Guds existens

Serie Argument för Guds existens (del 1/5) Detta är den första artikeln i en serie om argument för Guds existens. Vi börjar med det många menar är det starkaste vetenskapliga argumentet för...

Ett samhällsbygge på biblisk grund

Serie Samhällets pelare (del 1/8) I varje mänskligt samhälle finns ett antal områden som tillsammans formar samhällets struktur och kultur. Dessa områden kan sammanfattas som sju...

En övervinnande församling

Serie Den övernaturliga församlingen (del 1/9) Församlingen skulle vara Andens plats, Andens boning och Andens verktyg i världen. Och när Jesus lämnade den skulle församlingen fortsätta hans liv i...

Österländsk andlighet och biblisk kristendom

Serie Helighet och andlighet (del 1/4) Idag talar man mycket om spiritualitet eller en andlig dimension. Vi behöver ställa frågor om vad denna andlighet innehåller. Vi behöver efterfråga...

Korstågens blodiga bakgrund

Serie Kors­tågen (del 1/3) Under senare tid, i spåren av blodiga avrättningar och terrordåd inte endast i Mellersta Östern och Afrika, utan även i Paris och Köpenhamn, har en...

Från tabernakel till ett tredje tempel

Serie Det tredje templet (del 1/3) I en serie om tre artiklar kommer bibelläraren Dan Johansson att på Tro & liv ge ett bibliskt panorama och en historisk beskrivning av de olika...