Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort.
Johannes 6:37

Världen idag

Har förlåtit dem som dödade hennes pappa

Leonoras pappa var spårlöst försvunnen när huset brändes upp och angriparna lämnade ett kors efter sig på väggen för att markera sin seger. Trots djupa sår på insidan skulle hon hitta ett annat ett kors som skulle leda till liv och frihet.

– Gud blev min psykolog, han helade mig fullt ut, säger Leonora till Världen idag.

Tro och Liv · Publicerad 15:00, 5 apr 2022

34-åriga Leonora Maliuko tar emot tidningen på sin lediga måndag. Hon bor i Pristina, huvudstaden i Kosovo, och arbetar i en församling där.

– Församlingen är den första protestantiska i Kosovo och startade 1985, berättar Leonora.

Leonora växte upp i en traditionellt muslimsk familj, men där religionen inte spelade så stor roll. Hon har bott i Kosovo i hela sitt liv, de lämnade aldrig ens under det svåra kriget 1998-1999. De bodde då i Drenas, en mycket liten stad i centrala Kosovo, omkring tre mil från huvudstaden.

Drenas ligger i regionen Drenica som var det mest förstörda området under kriget mellan serbiska styrkor och Kosovos befrielsearmé och gerilla. Ett krig som slog hårt mot den civila befolkningen där hundratusentals drabbades och tvingades fly.

– Männen var antingen med och krigade i frihetsstyrkorna eller så gömde de sig i skogen, de hade inget annat val, berättar Leonora.

– Vi skiljdes åt och under flera månader hade vi ingen aning om var pappa var.

Många kvinnor och barn valde att lämna sina hem och fly upp i bergen eller till Albanien eller andra länder där de kunde finna skydd.

– Vi var sex systrar och vi hade chansen att fly, men min mamma beslutade att vi skulle stanna tills vi visste var min pappa hade tagit vägen, säger Leonora.

– Vi frågade varje dag om någon sett honom, vi letade och hoppades samtidigt som vi kämpade för våra liv och vår överlevnad.

Leonora som var tio år vid den här tiden minns hur de alltid sov på golvet på grund av skottlossningen. De paramilitära grupperna som åkte in och ut ur staden försökte sätta skräck i dem – och lyckades.

– Vi hade inget att äta, vi var så hungriga och en dag kom det en lastbil med militärer som hade mjöl med sig, berättar Leonora.

Hon minns hur alla sprang efter lastbilen, desperata efter att få fatt på en påse mjöl. Leonora tar sats när hon ska fortsätta berätta om de smärtsamma minnena.

– Sedan ropade de ”här får ni mat” och så kastade de upp allt mjöl i luften och folk var så desperata att de försökte fånga.

Majoriteten av kosovanerna var muslimer och serberna hade sin ortodoxa tro. För att markera sin politiska dominans i kriget använde serberna korset som en symbol berättar Leonora.

– Varje gång ett hus brändes ner eller en man massakrerades märktes de med ett kors. Jag har sett döda kroppar, märkta med ett kors. Mitt eget hus brändes ner och märktes med ett kors.

Nato ingrep och kriget tog så småningom slut. Leonora minns den dagen tydligt när kanadensiska Natosoldater viftade med vita flaggor på torget. Hon minns hur friheten smakade.

– När man vet att man inte längre behöver frukta för sitt liv, när man vet att man kommer få bo i sitt hus igen och vara tillsammans med sin familj, äta sig mätt, minns Leonora.

Män, pappor, bröder och söner kom tillbaka från bergen och gömställena i skogen. Men inte Leonoras pappa. Det skapade ilska, frustration och en känsla av stark orättvisa i Leonora. Känslor som blev till frågor, riktade mot Gud.

– Jag tror faktiskt min resa mot frälsningen startade här, säger Leonora med det perspektiv hon har i dag.

Efter en tid, inte längre än fem kilometer från deras hem, fann de till slut Leonoras pappa. Han identifierades i en massgrav, tillsammans med 260 andra kosovaner, däribland Leonoras morbror och flera andra släktingar.

– Jag hade väldigt svårt att ta in det, jag kunde inte förstå att han var borta, berättar Leonora.

Smärtan, besvikelsen och frågorna drev Leonora till att bli en strikt praktiserande muslim. Ingen annan i hennes familj var det, deras muslimska identitet var snarare kulturell än religiös.

– Jag studerade Koranen, lärde mig be på arabiska, fastade och följde alla regler för att komma närmare Gud, berättar hon.

Sökandet efter svar pågick under flera år.

– Ju mer religiös jag blev, desto mer deprimerad blev jag, säger Leonora.

– Det var väldigt svårt att förhålla sig till en Gud som var tyst.

Hennes dåliga mående uppmärksammades av hennes mamma som uppmanade den nu vuxna Leonora att söka hjälp hos en psykolog. Men Leonora, som vid den tiden skulle börja sina egna universitetsstudier till just psykolog, fann ingen hjälp där och hon kände hur hopplösheten tog över.

– Jag sa till Gud: jag är trött, jag vill inte ha det här livet, du får antingen ta mitt liv eller ge mig det tillbaka. Du måste vara min psykolog, berättar Leonora.

– Det var första gången jag bad en bön utifrån mitt hjärta. Det var ett viskande och jag upprepade inget på arabiska som jag brukade.

En kort tid därefter, när Leonora börjat studera på universitetet lärde hon känna en kvinna som gjorde starkt intryck på henne.

– Jag visste inte då att hon var en kristen, men hon pratade och uppträdde på ett sätt som var så kärleksfullt. Något var ljust i hennes ansikte, säger Leonora.

– När jag fick ta del av hennes vittnesbörd förstod jag var ljuset i hennes ansikte kom ifrån.

Leonora fick tag på en bibel och ytterligare en dimension öppnades för henne. Hon berättar att det kändes som om hela Johannesevangeliet var skrivet personligt, direkt till henne.

– Det var som en gardin drogs bort från mina ögon och jag förstod att Gud har en framtid för mig, att han älskar mig och har en plan för mitt liv, berättar Leonora.

Men alla känslor, besvikelser och frågor kopplade till hennes pappas död var svåra att möta.

– Jag bar på mycket hat i mitt hjärta. För mig var det inte en person som dödat min pappa, det var en hel nation och korset som serberna lämnat efter sig betydde död och förstörelse.

När Leonora berättar hur hon talade med Gud om de här sakerna beskriver hon ett levande samtal där hon frågar och Gud visar i sitt ord. Undervisningen om korset, om försoning och förlåtelse uppenbarade saker för Leonora och påverkade hennes hjärtas inställning till det som hänt.

– När jag förstod mitt eget behov av förlåtelse, då kunde jag inte bära mer oförlåtelse i mitt hjärta. Jag förstod att vilka som än dödat min pappa, är de förlåtna av Gud genom Jesus, säger hon.

– Gud blev min psykolog, han helade mig fullt ut. Jag tjänar en Gud som inte är tyst, jag tjänar en Gud som talar, som svarar. Jag är så glad att kallas hans älskade dotter.

Leonora har sett vad hat och oförsonlighet kan göra, hon vet vilka konsekvenser det kan få. Hon betonar därför att de troende är kallade till försoningens tjänst – något hon också sett den goda frukten av. Hon berättar om en pastorskonferens där en serbisk pastor kom fram till henne, böjde knä och bad om förlåtelse för vad serberna gjort mot hennes folk.

– Hans godhet hjälpte mig att förlåta. Han hade inte behövt göra så, han hade inte gjort något mot mig, men det betydde mycket och det hjälpte mig.

– När Gud tar oss ur något vill han inte att vi ska stanna där – han vill att vi ska fortsätta dela med oss, vidare till andra. Att bli förlåten är en gåva, jag ska inte behålla den själv, jag ska ge förlåtelse och uppmuntra andra att förlåta.

Vi var sex systrar och vi hade chansen att fly, men min mamma beslutade att vi skulle stanna tills vi visste var min pappa hade tagit vägen.

Tragedin i lastbilen följden av en kollapsad människosyn

Ledare Vi har hört liknande sorgliga berättelser förr. Den här gången slutade den i minst 50 döda kroppar... torsdag 30/6 00:10

Problematisk respons på skjutningen i Oslo

Ledare Helgens masskjutning i Oslo var en tragedi med två döda och många skadade i vad som framstår som... torsdag 30/6 00:00

Hitta någon att plocka upp

Inför söndag Det var en dag kring jul för ett antal år sedan som vi kom åkande i centrala Lidköping. Det var... torsdag 30/6 00:00

Det Brittiska Palestinamandatet firar 100 år – men britterna svek judarna

Israelkommentar Om bara några veckor, den tjugofjärde juli, uppmärksammas en viktig märkesdag i den israeliska... torsdag 30/6 00:00
E-tidning
Under perioden 20 juni–5 augusti är kundtjänst endast öppen vardagar kl 10–12.
Magasin
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier