Ett mysterium. Inget mindre än ett mysterium. Fången avrättad och begravd. Ännu en messiasrörelse lagd till minnenas värld. Ändå hände något oerhört märkligt kring just den här messiasgestalten. Istället för att skingras för vindarna som de alltid brukade göra efter ledarens död började hans efterföljare snart att förkunna att Jesus från Nasaret inte längre var i dödens våld, utan var uppstånden igen ifrån de döda! Det är ett alldeles oerhört påstående. Här finns inga medelvägar. Budskapet måste vara falskt – eller också är det sant.
Privatdetektiv Sherlock Holmes är den litterära världens mest kände utredare, med ett skoningslöst fokus på sanningen. Andlig mystik är inget han dras till; det han söker är hårda fakta. När man väl har fakta på bordet är det dags att sortera bort alla teoretiskt otänkbara och alla praktiskt orimliga förklaringar. Den förklaring som sedan återstår måste, vad vi än tycker om den, vara sanningen.
När det gäller de märkliga händelserna i Jerusalem den där påskhelgen för nästan 2000 år sedan, så finns det ett antal sådana hårda historiska fakta som historiker över hela fältet instämmer i.
1. Den kringvandrande predikanten och mirakelgöraren Jesus från Nasaret avrättades och dog genom korsfästelse. Under 1800-talet försökte vissa skeptiker göra gällande att Jesus kanske bara svimmade av på korset, men vi har i dag via både kvarlevor och berättande källor god kunskap om romerska korsfästelser. En sådan avrättning var över när offret hade avlidit. Jesus var stendöd.
2. Jesus begravdes i en känd grav. Vi har fyra oberoende källor om hur en namngiven person i judarnas högsta ledning själv begravde Jesus i sin egen tänkta grav. Josef från Arimatea har hög historisk trovärdighet, just eftersom hans namn var känt vid tiden för evangeliernas nedtecknande. Ingen ljuger om sådant som åhörarna kan kontrollera. Platsen för Jesu grav var känd för både vänner och fiender.
3. Jesu död innebar en fullständig katastrof för hans anhängare. De trodde att han var Messias, men hans död visade att de hade satsat på fel häst. Ingen väntade sig en Messias som dog, och ingen jude vid den här tiden tänkte sig att en människa kunde uppstå från de döda innan tidens avslutning. Allt var över, och alla visste det.
4. Några dagar efter korsfästelsen var graven plötsligt tom. Den tomma graven är väl belagd; vi har även här fyra tydligt oberoende källor, och informationen stärks av att vittnena till den tomma graven var kvinnor. Ingen skulle i en så patriarkal kultur dikta ihop en uppgift med kvinnliga vittnen. Och slutligen kunde graven kontrolleras där och då. Hade det funnits någon tvekan kring den punkten hade den kristna rörelsen snabbt ha punkterats. Den döda kroppen var och förblev spårlöst försvunnen.
5. Vi har mycket tidiga belägg för att Jesu anhängare strax därpå började vittna om att de hade mött honom som uppstånden. Forskare i alla läger är överens om att lärjungarna faktiskt hade dessa upplevelser, och var beredda att ge sina liv för att förkunna detta budskap över världen. Både män och kvinnor, både enskilt och i grupp, både inomhus och utomhus, och efter att ha dubbel- och trippelkollat saken fanns det inget i världen som kunde rubba deras vittnesmål. Lärjungarna hade mött Jesus som uppstånden.
6. Inte bara anhängare till Jesus, utan även tidigare skeptiker som hans bror Jakob, och till och med tidigare fiender som Paulus, berättade att de mött den uppståndne Jesus. Om en anhängare åtminstone i teorin skulle kunna tänkas vara i stånd att hallucinera, så gäller det inte en skeptiker eller fiende. Deras märkliga upplevelser måste förklaras på annat sätt.
När dessa faktakort väl ligger på bordet kommer det för en utredare ack så viktiga momentet att försöka passa in dessa historiska fakta i en tänkbar förklaringsmodell. Den starkaste förklaring som Jesu fiender tycktes kunna tillgripa var den att lärjungarna stulit kroppen. Men samtidigt står faktum nummer tre och nummer fem och stirrar oss i ansiktet. Därför har nutida forskare också förkastat stöldhypotesen.
När en ärlig utredare har vänt och vridit på alla fakta och skakat på allt som kan skakas så står endast en hållbar förklaring kvar – den som Petrus i full frimodighet och trygghet förkunnade för alla som samlats i Jerusalem på pingstdagen, den första stora helgen efter korsfästelsen: ”Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det.”