Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.
Johannesevangeliet 1:16

Världen idag

Comenius – skolreformatorn som än i dag påverkar skolvärlden

Ett av de många offren för trettioåriga kriget i centrala Europa var biskopen J A Comenius. Han förlorade hem, hustru, barn och fädernesland, men uthärdade genom sin tro på Gud och fick genomföra stora och avgörande insatser på det pedagogiska området, vilka är aktuella än i dag, skriver Stig Hällzon.

Tro och Liv · Publicerad 05:00, 18 aug 2022

Den protestantiska reformationen på 1500-talet hade förändrat det politiska läget. Arméer från katolska och protestantiska länder bekämpade varandra under 1600-talet, och den svenske kungen Gustaf II Adolf och hans armé trängde långt ner i Tyskland.

Johan Amos Comenius föddes 1592 i Slovakien till föräldrar som tillhörde den mähriska brödraförsamlingen, ur vilken Herrnhut och dess världsmission uppstod under 1700-talet. Redan vid tolv års ålder blev han föräldralös, och den som tog hand om honom brydde sig inte särskilt mycket om hans uppfostran.

Oroligheterna i landet gjorde det också svårt. Det fanns dock andra personer som hjälpte Comenius att komma in på en bättre skola och senare på två universitet. Han var mestadels intresserad av teologi, men även av humanistiska ämnen och naturvetenskap. Han tog emot all kunskap han kunde få.

Som tjugosexårig pastor i en mährisk brödraförsamling i den lilla staden Fulnek vid floden Oder i forna Schlesien, undervisade Comenius i Guds ord. Men en dag kom en kejserlig armé och härjade och plundrade staden. Comenius såg sitt hem ödeläggas av eld och förlorade sedan sin unga hustru och två barn genom pesten, som den spanska armén förde med sig. För honom betydde det att han förlorade allt – utom sin tro på Gud.

Arméns inmarsch innebar landsförvisning av alla evangeliska pastorer, men Comenius hoppades på en vändning i kriget och stannade kvar. Under sju år levde han som flykting i sitt eget land. Han gömde sig i öde hus, grottor och till och med ihåliga träd.

Därefter begav han sig till staden Lissa i grannlandet Polen, som hundra år tidigare hade grundats av trosfränder som fördrivits från Österrike. Comenius, som en tid tänkt ägna sig åt skolarbete, blev nu anställd vid ett läroverk i Lissa. I Tyskland hade han kommit i kontakt med den kände pedagogen Ratke och hans teorier. Nu fick han ett tillfälle att förenkla den tungrodda undervisningen, så att alla kunde få en skolutbildning.

Hans metod kom fram i en liten barnbok med den latinska titeln Janua linguanum reserata (ung: Språkens port öppnad). Den blev ett lyckokast för Comenius och översattes till ett dussintal språk, däribland svenska. Den landsförvisade tyckte sig nu se en mening bakom sin prövning och ett större verksamhetsfält öppnades.

Tio år senare begav han sig till England på inbjudan av parlamentet. Men där förlorade han alla sina förhoppningar, eftersom ingen hade tid med honom på grund av ett uppror på Irland.

Då fick han ett brev från en vallon som befann sig i Sverige. Han begav sig till Norrköping och träffade sin brevskrivare, som visade sig vara Louis de Geer, mannen som låg bakom att vallonerna kom till Sverige för att starta bergsbruk. de Geer var en av den tidens rikaste män och djupt religiös.

Comenius inbjöds till Stockholm och fick träffa både rikskanslern Axel Oxenstierna och universitetskanslern Johan Skytte. Comenius kunde nu lägga fram sina pedagogiska teorier, och han lämnade Sverige med en beställning från svenska staten och löfte om ekonomiskt understöd från Louis de Geer.

Comenius flyttade till en stad några mil söder om Danzig vid Östersjön, varifrån han sände de beställda läroböckerna till Sverige.

Så kom 1648, året då trettioåriga kriget slutade i och med den Westfalska freden. Men freden innebar att Comenius blev en av de landsförvisade, utan hopp om att få återse sitt fädernesland.

Samma år valdes han till biskop för den mähriska brödraförsamlingen och återvände till Lissa.

Efter några år blev det krig mellan Sverige och Polen, staden Lissa blev svensk och Comenius skrev ett lyckönskningsbrev till Karl X Gustaf. När staden sedan återtogs av Polen behandlades Comenius som en förrädare. Han lyckades fly, men hans hem brändes och han förlorade manuskripten till ett uppslagsverk och en latinsk-böhmisk ordbok.

Han skrev i sin dagbok: ”Den förlusten kommer jag att glömma först när jag upphört att andas.”

Louis de Geer var nu död, men hans son Lawrence, som då bodde i Amsterdam, inbjöd Comenius att komma dit. Staden blev hans sista tillflyktsort. Under många år hade han nu levt som flykting. Han skrev en gång: ”Hela mitt liv var en vandring, ett ständigt växlande härbärge – aldrig ett fosterland.”

Mitt under alla personliga prövningar fortsatte Comenius ändå att arbeta för sin kyrkas mission och för en reformation i skolvärlden. Som flykting själv tog han sig an flyktingarnas sak och hjälpte hundratals herrnhutare att finna nya hem. Han hoppades att de skulle visa sig ha kvar sin kristna tro, och så blev det: en generation senare brusade folkväckelser fram med en ton från Herrnhut.

Comenius skrev omkring 150 böcker. En av de mer berömda är Stora undervisningsläran, som dels innehåller en organisationsplan för ett lands skolväsende, dels en framställning av undervisningens metoder.

År 1658 utgav han sin berömda bok Orbis pictus (Världen i bilder), som blev en vägröjare i hela världen för bilder i språkundervisningen. Den innehåller 152 små träsnittsbilder som visar olika delar av naturens och människans värld.

Comenius populariserade bilderbokens roll i undervisningen genom att skriva den första textboken med bilder som en lärometod. Han underströk vikten av undervisning både för pojkar och flickor. Det var epokavgörande. Bakom hans nya pedagogik låg övertygelsen om att varje människa är dyrbar i Guds ögon. Hans tanke om att det skulle vara lika undervisningsmöjligheter för kvinnor och män var ett uttryck för hans övertygelse att kvinnan, liksom mannen, är skapad till Guds avbild.

Comenius fick uppleva ro under sina sista år. Kort före sin död 1670 – han var då i 80-årsåldern – skrev han om sitt liv: ”Jag tackar Gud för att jag hela mitt liv varit en människa som strävat mot någonting, ty i längtan efter det goda, på vilket sätt det än väller upp i ett hjärta, är en liten rännil från urkällan till det goda – från Gud.”

Jag fick ett bevis för att Comenius är aktuell även i våra dagar när jag på internet upptäckte att det finns 686 000 hänvisningar till hans namn, varav 878 på svenska.

På Lärarhögskolan i Stockholm hölls 2003 öppna föreläsningar om hans pedagogik. Det har även skrivits uppsatser om den på Göteborgs och Karlstads universitet. I Kalmar finns ett undervisningsinstitut med namnet Comenius Svenska AB, som i sin historik bland annat skriver att han kan anses som en av de första förkämparna för folkskolan, och han räknas som den svenska grundskolans fader.

Man skulle också kunna säga att han, i teorin, uppfann multimedia.

En kristen biskop från 1600-talet har alltså påverkat undervisningen i vårt land ända fram till vår egen tid på 2000-talet.

För honom betydde det att han förlorade allt – utom sin tro på Gud.

Enkla bedjare – inte bara teologer – kan tolka Bibeln

Ledare I den ständigt pågående, och nödvändiga, debatten om vad som är sann och sund kristen livsstil... tisdag 6/12 00:10

Jesuscentrerad predikan av ny ärkebiskop

Ledare Inom den svenska kristenheten ställer nog många frågan ifall det gick att skönja en ny ton i... tisdag 6/12 00:00