Den 13 mars fick engelsmannen Charlie Mackesy kliva upp på scenen i Dolby Theater i Los Angeles. Där fick han motta sin första Oscarsstatyett för bästa kortfilm och uttryckte i sitt tal stor tacksamhet.
Priset vid den 95:e Oscarsgalan fick han för kortfilmen ”Pojken, mullvaden, räven och hästen”, baserad på hans populära bok med samma namn.
– Priser är otroliga och jag finner inga ord, om jag ska vara ärlig, men ett större pris har varit responsen från människor om filmen och boken, sade han själv efter galan, enligt sajten evangelicalfocus.com
För boken – som av förlaget beskrivs som ”en vardagsfilosofisk tankebok, en modern fabel och en hjärtevärmande berättelse om vänskap och gemenskap” – har rönt stor uppmärksamhet och många har hört av sig till honom med kommentarer om den.
Vid presskonferensen efter Oscarsgalan berättade Mackesy om en kvinna vars barnbarn citerat boken för henne med raderna: ”Du duger precis som du är.” Mackesy sade själv att berättelser som denna är ”guld för mig”.
När boken The boy, the mole, the fox and the horse släpptes 2019 blev den snabbt en stor succé hos både läsare och kritiker. Boken håller fortfarande rekordet som den bok inom icke-fiktion som legat längst i en följd på tidningen Sunday Times lista över de mest sålda böckerna.
I dag finns boken översatt till 40 språk och har sålts i över åtta miljoner exemplar.
Men det är inte bara boken i sig som fått stor spridning. Även illustrationer och citat ur den har spridits världen över, på t-shirts, i klassrum, i fängelser och på sjukhus. År 2022 filmatiserades boken i kortfilmsformat, en film som alltså i våras Oscarsbelönades. Bara en månad tidigare vann kortfilmen även en statyett på det brittiska filmpriset BAFTA.
– Tack till de 120 animerare som lade ner hela sin själ i den här filmen, sade Mackesy i sitt tacktal under Oscarsgalan.
Utöver att vara författare är Charlie Mackesy en uppskattad konstnär och har beskrivits som ”en konstnär i världsklass”. Hans verk har sålts till kändisar som Sting och Whoppi Goldberg. Ett av hans största verk är en bronsskulptur kallad ”The return of the prodigal son”, som föreställer den förlorade sonens återkomst och är placerad i den engelska kyrkan Holy Trinity Brompton, där han själv är medlem.
Intresset för målande började i barndomen, men i en intervju med CBN, som besökte konstnären i hans ateljé, beskriver han att det tog längre tid innan det började på allvar.
– Troligen kunde jag måla i skolan, men jag tror att man behöver en anledning för att måla, säger Mackesy i intervjun.
Den anledningen kom han att finna långt senare – i form av en tro på Gud.
Uppväxten var dock långt ifrån präglad av en gudstro. Sajten evangelicalfocus.com beskriver Mackesy som tidigare ”häftigt anti-kristen”, även om han alltid var den som ställde frågor om Gud och tro.
– Vi hade religiösa inslag i skolan och jag hatade det, berättar Mackesy för CBN.
– Vi sjöng om Gud, men jag gillade inte Gud. Jag trodde inte att han fanns, men om han gjorde det så gillade jag inte honom.
Han tyckte att kristna var sådana som ”låtsades vara goda och dömde människor” och att de ”tror på en osynlig vän som de själva skapat”.
För ungefär 25 år sedan fann så Mackesy den där anledningen han sökt för sitt konstnärskap. Något som blev en första introduktion till den Jesus han i dag känner så väl.
Trots att han fortfarande var en ateist vid tidpunkten berättar han hur han satt i en park och upplevde att det måste finnas mer än vad ögat kan se.
– Jesus introducerade mig, i stillhet, in på en resa till att upptäcka att människor verkligen är vackra, vilket gjorde att mitt konstnärskap började, säger han till CBN.
– Jag kände inuti mig att han sade: ”Titta, hur vacker är inte den där killen som sitter på bänken?” Och jag skulle aldrig ha lagt märke till honom tidigare.
En tid senare vändes hans liv upp och ner än mer, och på ett ännu mer oväntat sätt.
I samband med ett besök på en musikfestival gick Mackesy in i en smutsig portabel toalett. Plötsligt hörde han en sång som spelades, gospellåten ”Oh happy day”. I ett anförande nyligen berättade han hur låten nådde in, genom hans ateism, och fick honom att börja storgråta.
”Där, på ’bajamajan’. Gråtandes. Ateist, ateist, gråtande”, sade han i sitt anförande. ”Jag visste verkligen inte vad som hade hänt med mig.”
Men den där stunden på toaletten i mötet med gospellåten fick honom att flytta till New Orleans, där han hängav sig åt svart gospelmusik och jazz.
– Jag ville säga till mina vänner att det finns en ande bakom det här som är helt otrolig, den är så full av liv. ”Titta på de här människorna. Titta på vad de tror på, se vad det gör med dem.”
I dag är Charlie Mackesy desto mer öppen med, och välkänd för, sin tro; det är till och med en nyckel i hela hans konstnärsskap. Nu ser han sin konst främst som ett sätt att introducera Gud för människor som han älskar – som hans verk ”Prodigal daughter” (ung: den förorade dottern), som han gjorde till en vän som kämpade med bipolär sjukdom.
– Om jag hade försökt förklara med ord som: ”Åh, Gud älskar dig”, eller ”Du är älskad”, så skulle de inte betyda något. Jag tror att det handlade om att visa henne genom ett bildspråk. Att vara buren är något hon alltid önskat. Så jag sade: ”Det är så här Gud är.”
Målningarna är också uttryck för Guds närvaro i hans eget liv. Som i målningen ”Ängeln”, där han själv sitter vid ett piano med en ängel som tittar ner på honom.
– Jag ville verkligen spela piano, men jag var verkligen dålig. Och för mig representerar ängeln Guds röst som sade: ”Jag är med dig. Jag älskar dig. Vi tar oss dit tillsammans. Jag hjälper dig med detta. Du är inte ensam”, säger Charlie Mackesy till CBN.
Hemma i England har han också blivit en populär talare, inte minst bland icke-troende. Den engelske kyrkoherden Nicky Gumbel, som tillhör samma församling som konstnären, säger till CBN:
– Charlie tilltalar människor utanför kyrkan för att han inte är vad de förväntar sig. När du har en bild av en evangelist föreställer du dig inte Charlie Mackesy – och det är det jag tycker är så underbart med honom. Jag tycker att han är den bästa evangelisten i Storbritannien för tillfället. Jag skulle hellre låta människor utanför kyrkan höra Charlie än någon annan i Storbritannien.
När Charlie får höra kyrkoherdens ord skakar han på huvudet och skrattar uppsluppet.
– Det är fullständigt absurt!
Men kanske förklaras en del av hans popularitet med den ärlighet och okonventionella sida han har.
I sitt anförande om mötet med gospellåten inne på den smutsiga ”bajamajan” – så smutsig att han behövde stå på sittringen – utelämnar han inga detaljer. Både om hur Gud rörde honom – och en del annat.
”Medan jag upplevde detta, halkade min vänstra fot. Och jag hamnade upp till hit i, ja …”
Resten får publiken fylla i. När de åter samlar sig kommer han sedan till sin huvudsakliga poäng:
– Du är älskad. Du är älskad som du är. Täckt av vad än det är, på utsidan eller insidan.