När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Carter och Reagan stod för sin tro

Tro och Liv · Publicerad 00:00, 2 nov 2012

1960-talet och början på 1970-talet blev på flera sätt en tumultartad tid i USA. Högsta domstolen förklarade 1962 och 1963 att bön och bibelläsning i skolorna inte var förenligt med konstitutionen, trots att det pågått alltsedan nationens födelse. Mordet på president Kennedy följde, så också morden på hans bror Robert Kennedy och även Martin Luther King Jr. Man såg vidare en förhöjd kriminalitet, ett tilltagande antal skilsmässor, ökade drogproblem och en så kallad sexuell revolution. Kriget i Vietnam urartade till ett prestigefullt militärt nederlag, trots massiva insatser. Till detta kom Watergateskandalen samt Högsta domstolens beslut i det klassiska Roe versus Wade-fallet år 1973, som innebar att tillåta aborter, vilket var ett beslut som gick stick i stäv med en stor majoritet delstaters lagstiftningar.  Utvecklingen skavde i landets samvete och man sökte efter en politisk ledare som skulle kunna leda landet rätt igen. Man fann James Earl (Jimmy) Carter, Jr. (f. 1924), en ”born again”, pånyttfödd, sydstatsbaptist från Plains i Georgia.

Joe Carter, Jimmys far, var jordbrukare med egen affärsverksamhet. Han verkade även som diakon och söndagsskollärare i den segregerade sydstatsbaptistkyrka, Plains Baptist Church, som Jimmy andligen fostrades och som elvaåring döptes i.
Jimmy kom att studera vid såväl Georgia Institute of Technology som US Naval Academy (Marinens krigsakademi ) och tjänstgjorde på kärnvapenubåt fram till dess fadern dog i cancer 1953. Jimmy återvände då hem och övertog faderns affärsrörelse. Han gick även i faderns fotspår och blev diakon och söndagsskolelärare. Carter kom även att resa på ”missionsresor” som inkluderade dörr-till-dörrevangelisation. ”För mig är tron inte endast ett substantiv utan ett verb”, har han senare förklarat.
Snart involverades Carter i politiska sammanhang. I valet år 1962 till delstatssenaten kommenterade han en senare påtalad brist på religiös retorik, med att säga: ”Ingen frågade om jag var kristen och baptist. Ingen frågade om jag var pånyttfödd. Man tog för givet att jag var detta.” Svaret säger fortfarande något om det religio-politiska klimatet i Södern.
Efter några år som guvernör blev han demokraternas presidentkandidat. Det var då det i nationell media uppmärksammades att han trodde på Jesus Kristus som sin Frälsare och kallade sig ”born again.” Det blev för många mer sekulärt inriktade ett uppvaknande. Undersökningar visade att det fanns många tiotals miljoner amerikaner som kallades sig just pånyttfödda och Newsweek kallade 1976 ”The Year of the Evangelicals”. Som president framstod Carter ofta som svag, både inrikes- och utrikespolitiskt, och många kristna blev djupt besvikna på hans sätt att leda landet. I valet som följde kom en kraftfullare gestalt att träda fram, Ronald Reagan (1911-2004). Det var också honom som många mer social-konservativt kristna kraftfullt kom att stödja.

Reagan kom från påvra omständigheter i Illinois. Hans far var en alkoholiserad skoförsäljare av irländsk bakgrund och romersk-katolik vad gäller trostillhörighet. Modern var en from Disciples of Christ-kvinna, som framstår som stark förebild för sonen Ronald. Hon ledde söndagsskola och bönemöten, var körledare i kyrkan, besökte sjuka och personer som hamnat i fängelse och behandlade i allt svarta lika väl som vita. En tidig manlig förebild för Reagan blev församlingens pastor, Harvey Waggoner. Den kristna tro som Reagan kom att bekänna sig till som ung förblev en viktig del i hans fortsatta liv.

Med sin tydligt uttalade tro, sin starka utstrålning, charm och mediala träning, kom Reagan att framstå som ett hopp, inte minst för de evangelikalt troende kristna. Han valde att ha Bibeln öppen vid 2 Krönikeboken 7:14 under sin installation, en vers som talar om att man som folk måste ödmjuka sig, omvända sig till Gud och så finna helande. ”Vi har Guds löfte på att om vi vänder oss till Honom och ber Honom om hjälp skall vi få den”, påpekade han ofta. Det politiska språket var ofta sprängfyllt av kristen retorik. Bibeln kom Reagan att citera i en lång rad såväl inrikespolitiska som utrikespolitiska sammanhang och han tackade offentligt sin moder för sin tro på förbön. Reagan arbetade för att ändra Roe versus Wade-beslutet med de politiska medel som stod till buds, förordade att bön skulle tillåtas i de statliga skolorna och satsade starkt på en militär upprustning för att knäcka Sovjetunionen, ”ondskans imperium”. Efter mordförsöket på honom lade han sin framtid än tydligare i Guds hand: ”Jag har alltid trott att var och en av oss finns här av ett gudomligt skäl, att det finns en plan för oss, en gudomlig plan för oss.”

Carter har i det närmaste kommit att hjälteförklaras i liberala kretsar. Man påminner om hans insatser för freden och det nobelpris han tilldelats. Reagan framstår tydligt som de mer konservativas förebild. Han som gjorde slut på det kalla kriget och ingav hopp inför framtiden. Båda stod tydligt för sin kristna tro, i Carters fall mer på privatplanet, i Reagans fall fullt ut också i det politiska livet.
Kjell O. Lejon

Hur mycket är inte en enda omvänd brottsling värd ekonomiskt för samhället? Kristi kyrka, i alla dess varianter, är verkligen svaret för ett framtida Sverige med allt mer tömda fängelser, skriver Sven Almkvist. Foto: Gorm Kallestad,/TT

Både fängelser och evangelium behövs

Ledare · Publicerad 00:10, 7 dec 2019

Hur ska man se på brott och straff? Är långa fängelsestraff den bästa metoden att minska brottsligheten i ett land, eller är det mer effektivt – och mer humant – med lägre straffskalor och mer fokus på rehabilitering? Är brottsligt beteende en sjukdomsliknande aktivitet eller en medveten ond handling som verkligen bör straffas hårt i relation till brottets art?

Frågan om brott och straff är ett ständigt pågående ämne, där det kan vara svårt att landa i en självklar slutsats. Olika synsätt har vardera tunga argument på sin sida.

Statistik visar att i USA har nästan alla en bekant som sitter i fängelse, medan vi i Norden tvärtom sällan har någon sådan bekant. USA är extremt med högsta antalet fångar per invånare i hela världen, cirka 650 fångar per 100 000 invånare, medan vi i Skandinavien ligger på cirka 60 fångar per samma invånarantal.

En förklaring kan vara att man i USA mer konsekvent valt en bestraffningspolitik med höga fängelsedomar. USA har cirka fem procent av världens befolkning medan man har cirka 25 procent av alla fängelsekunder globalt. Det finns med andra ord fler fängelsekunder i USA än i Kina och Ryssland tillsammans. Häpnadsväckande statistik

Ibland hävdar man, med USA som exempel, att hårdare straff inte minskar brottsligheten, att kriminaliteten legat på höga nivåer trots den hårdare straffpolitiken. Vad man bortser ifrån är att kriminaliteten i USA kunde ha varit betydligt högre om straffen varit kortare, alltså om fler brottslingar släppts ut i samhället tidigare. Med fler farliga människor lösa i samhället, under längre tid, skulle naturligtvis fler ha blivit fler blivit mördade, våldtagna och rånade.

Argumentation mot hårdare straff har ofta kommit från vänsterhåll. Utifrån en humanistisk grund kan man hävda att brottslingen innerst inne är god. Om han beter sig illa beror det på att han varit föremål för olyckliga omständigheter. Brottslingen är ett offer som snarare behöver vårdas än straffas. 

En konservativ och, vill jag hävda, kristen hållning är att varje människa har en inneboende ondska. För att stävja den behövs för det första en överhet, en rättskipning, som med sitt våldsmonopol utdelar rättmätiga straff. Dels för att avskräcka den skyldige och för att brottsoffret och dess anhöriga ska uppleva att rättvisa skipas och inte tar hämnden i egna händer. Och dels för att statuera exempel för andra presumptiva brottslingar.

Men självklart också för att skydda allmänheten.

Själva lösningen på ondskan, kriminaliteten, finns däremot knappast i en konsekvent straffpolitik. Här kommer i stället kyrkan och evangeliet in i bilden. Det kristna budskapet har potential att på riktigt förvandla en människa – inifrån. Sebastian Stakset är ett ypperligt exempel på detta.

Tänk om vårt samhälle på allvar vågade öppna för det här perspektivet. Ärligt talat, det är svårt att förstå att inte offentliga medel än mer satsas till kyrklig verksamhet. Hur mycket är inte en enda omvänd brottsling värd ekonomiskt för samhället?

Många som i dag sitter i svenska fängelser är i behov av syndernas förlåtelse och äkta gemenskap. Kristi kyrka, i alla dess varianter, är verkligen svaret för ett framtida Sverige där fängelserna på allvar kan börja tömmas. 

Själva lösningen på ondskan, kriminaliteten, finns däremot knappast i en tydlig och konsekvent straffpolitik. Här kommer i stället kyrkan och evangeliet in i bilden.

Mörk historia med antijudiska stereotyper inom kyrkan

Närbild Antijudiska stereotyper i svensk kyrkokonst var temat för ett symposium i Uppsala i mars 2019. – Jesus var jude, kristendomen har djupa judiska... fredag 6/12 16:04

Kyrkoledare vill se bön för konvertiter

En nationell bönedag för konvertiter i asylprocessen är utlyst torsdagen den 16 januari. Initiativtagare är styrelsen för Sveriges kristna råd (SKR), som valt samma datum som ljusmanifestationer hölls i flera svenska städer förra vintern.

Nyheter · Publicerad 19:00, 7 dec 2019

SKR konstaterar i ett pressmeddelande att frågan om konvertiter i asylprocessen har skapat ett stort engagemang i Sveriges kristna församlingar. Rådet berättar att det var vid det senaste styrelsemötet som de tog beslut om att utlysa en särskild bönedag för konvertiter.

Enligt rådets generalsekreterare, Karin Wiborn, får de regelbundet brev och samtal från församlingar och församlingsmedlemmar som är involverade i såväl enskilda asylärenden som på strukturell nivå.

– Vi får fortfarande exempel på att Migrationsverket misstror personer som konverterat till kristen tro, trots att vi ser en genuin omvändelse. Vi nås fortsatt av exempel på olämpliga kunskapsfrågor från myndigheten, konstaterar hon.

I linje med dessa signaler anser SKR att det fortfarande finns brister i Migrationsverkets handläggning. Rådet menar att besluten bör grundas mer i hur konvertiterna praktiskt lever sin tro och mindre i deras teoretiska kunskaper.

Rådet uppger också att de nyligen har kontaktat Migrationsverkets ledning med önskan om ett nytt möte för att följa upp de tidigare samtal de haft med verket om situationen för konvertiter.  

Vi får fortfarande exempel på att Migrations- verket misstror personer som konverterat till kristen tro.

Var fotbollshuligan – förvandlades av Jesus

Församlingsliv Tynnered. Torbjörn Lindkvist arbetar som trygghetsvärd på en skola i Tynnered, förorten där han själv växte upp och påbörjade ett liv med droger. Efter femton... fredag 6/12 11:30

Abortpositiv agendajournalistik ger vilseledande rubriker

Frågan är vem som vinner på att riskerna med abort negligeras, för det är inte kvinnor som gagnas, menar Brita Storlund och Cecilia K Björfjell från Människovärde, som påpekar att de första feministerna ansåg att abort innebar exploatering av kvinnor.

Debatt · Publicerad 16:05, 5 dec 2019

Västerländsk psykologisk forskning har ibland beskyllts för att ha en abortpositiv agenda. Forskare som påvisat samband mellan abort och mental ohälsa har i vissa fall haft svårigheter att få sina artiklar publicerade.

Och i de fall de har publicerats i vetenskapliga journaler har de ignorerats av övrig media, enligt bland andra den amerikanske forskaren David Reardon (s 9). Han har i sin kritik ställt frågan hur det skulle se ut om resultaten hade varit de motsatta, det vill säga påvisat att abort inte påverkar kvinnors mentala hälsa.

Svaret kom med all önskvärd tydlighet den 19 november. The Lancet Psychiatry publicerade en artikel där man redovisar en studie bland kvinnor som överlevt ett första självmordsförsök. I den har man jämfört kvinnor som gjort en första abort med kvinnor som inte gjort abort. Resultatet visade att andelen kvinnor som gjort självmordsförsök endast är aningen högre bland dem som har gjort abort jämfört dem som inte gjort det.

Enligt studien var abort ändå inte orsaken, eftersom de flesta som gjort självmordsförsök efter en abort även lidit av psykisk ohälsa innan.

Inom ett dygn hade flera svenska tidningar publicerat nyheten, och dessutom med den vilseledande rubriken ” Abort ej kopplat till självmord”. Läser man ursprungsartikeln framkommer det dock redan i rubriken att i undersökningen ingick enbart självmordsförsök där kvinnorna överlevt. Kvinnor som verkligen begått självmord saknas från studien.

Dessutom preciseras inte gruppen av kvinnor som inte gjort abort. Var de gravida och valde att föda sitt barn, eller gjordes ingen abort för att de inte var gravida? Kvinnor som gjort abort innan de fyllt 18 år var exkluderade från studien. Men vi får inte veta om kvinnor som eventuellt gjort abort efter 18-årsdagen, men innan studieperiodens början, finns med eller inte.

Andra liknande studier har varit mer noggranna.

En finländsk studie har visat att självmordsbenägenheten ökar bland vissa kvinnor som gjort abort. Studien omfattade nästan 600 000 dödsfall bland kvinnor i fertil ålder åren 1987–1994. Där delades grupperna in i kvinnor som gjort abort, haft missfall, fött barn, samt genomsnittet för kvinnor.

Självmordstalen var allra högst bland kvinnor som gjort abort. Bland kvinnor som fött barn var självmordstalen allra lägst. Studien ledde till nya riktlinjer inom den finländska vården, och när en liknande studie gjordes för åren 1987–2012 hade självmordstalen för kvinnor som gjort abort sjunkit. Dock var de fortfarande högre än i de övriga tre grupperna.

Liknande studier har genomförts i bland annat USA och Danmark, vilka gett samma resultat, det vill säga risken för självmord är högst bland kvinnor som gjort abort, och lägst bland kvinnor som fött barn.

En liknande undersökning gjordes 2017 i USA, där olika register kopplades samman. Där fann man att risken att dö inom ett år efter en avbruten graviditet var dubbelt så stor jämfört med kvinnor som fött barn. Dödsfall som självmord, mord och olyckor var signifikant högre bland kvinnor som gjort abort än bland dem som haft missfall.

Självmordstalen bland dem som haft missfall var högre än bland kvinnor generellt. Lägst självmordsrisk fanns bland dem som fött barn. Denna skillnad kvarstod även vid en uppföljningsstudie sex år senare, och även när man tagit hänsyn till tidigare psykisk ohälsa och socioekonomiska faktorer.

Efter ett år fanns även en förhöjd risk att dö av ”naturliga orsaker”. Man förklarade detta med att både abort och missfall sänker den förväntade livslängden, medan barnafödande förlänger den.

Frågan är vem som vinner på att riskerna med abort negligeras, för det är inte kvinnor som gagnas. Att i stället bejaka riskerna och identifiera riskgrupper kan leda till initiativ som räddar kvinnors liv.

Intressant att notera är att de första feministerna, som exempelvis Susan Anthony och Elizabeth Stanton, var abortmotståndare och menade att abort är den ultimata exploateringen av kvinnor.

En finländsk studie har visat att självmords-benägenheten ökar bland vissa kvinnor som gjort abort.

Varför husförsamlingar?

Serie Husförsamlingar (del 1/3). Beteckningen ”församlingen i hans hus” i Apostlagärningarna visar att denna lilla enhet är församlingen i apostolisk tid. Husförsamlingen är... torsdag 5/12 00:00

Citykyrkans julkonsert i Örebro är slutsåld – igen

Imorgon kväll, söndag, kommer Konserthuset i Örebro att fyllas av musik, dans och julevangelium. Det är Citykyrkan i Örebro som för andra året håller sin konsert där. Konserten var slutsåld en vecka före föreställningen.

Nyheter · Publicerad 12:00, 7 dec 2019

Julkonserten ”Christmas at City” vill ta tillbaka ”Christ” (Kristus) i ”Christmas” genom att bjuda in örebroarna till en konsert med klassiska julsånger som varvas med budskapet om Jesus.

Konserten anordnas för femte året i rad och sedan förra året på Konserthuset i Örebro. Fram till 2017 hölls den i Citykyrkans egna lokaler, men när dessa blev för trånga tvingades kyrkan antingen utöka till en andra sittning eller flytta till en större lokal.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Minnesord: Martin Tornell, 1924–2019

Vardag Minnesord. Martin Tornell avled den 20 november 2019, vid en ålder av 95 år. Han var en legendarisk pingstledare med bred församlingserfarenhet och stark... tisdag 3/12 11:29

I november välkomnade Sverige den palestinske premiärministern Mohammad Shtayyeh – en man som hyllar massmördare, kallar terrorister ”frihetssökare” och öppet erkänner att mycket av biståndspengar går till terrorism, skriver Christina Toledano Åsbrink. Foto: Nasser Nasser/AP/TT

Vad har svenska regeringen för inställning till terroristlöner?

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 5 dec 2019

I mitten av november fick Sverige – statsminister Stefan Löfven, utrikesminister Ann Linde och andra parlamentariker – besök av den Palestinska myndighetens premiärminister, Mohammad Shtayyeh. Hans resa till Sverige hade bland annat som mål att diskutera Sveriges finansiella stöd till palestinierna.

Förvånansvärt nog diskuterade man även det ekonomiska stödet till palestinska terrorister och deras familjer, ett stöd som Palestinska myndigheten vägrar att släppa.

Och då kan man undra: Vilka värderingar är det egentligen som premiärminister Shtayyeh representerar, han som Sverige tog emot med öppna armar? Jo, han anser att palestinska terrorister är ”frihetssökare” som försvarar palestiniernas värdighet, och att alla medel är tillåtna i ”kampen” mot Israel.

Han hyllar massmördare som Abu Jihad (ansvarig för morden på minst 125 israeler) och Abu Iyad (ansvarig för massakern på det israeliska olympiska teamet i München 1972), han anser att det är varje palestiniers ansvar att använda våld och terror mot Israel, och naturligtvis anser han inte terrororganisationen Hamas vara just det – en terrororganisation.

Dessutom säger han att Fatah (PLO:s största parti) aldrig har erkänt Israels existens, till dags dato.

Israel kallar han för ”det sionistiska projektet”, som inte har något med judendom att göra, där han även förnekar den judiska länken till landet. Han påstår dessutom att Jesus var den förste palestiniern! Och så håller det på, in absurdum.

Man tappar därför andan när Sverige tar emot denne man, som kom för att jaga mer pengar än det Sverige redan ger till palestinierna. Och detta trots att han öppet erkänner att mycket av pengarna går till terror och terrorism. Vad innebär då detta egentligen?

Jo, det innebär att palestinier får löner av sin egen regering om de mördar, eller försöker mörda, judar. Ofta är mördandet bättre betalt än vanliga arbeten. Judemördare är alltså ett statligt arbete – med en löneskala – hos den Palestinska myndigheten. Denna löneskala har två kategorier: terrorister och martyrfamiljer.

År 2017 såg löneskalan för den första kategorin ut på följande sätt, i amerikanska dollar och per månad:

Om en terrorist blir fängslad i israeliskt fängelse i 0–3 år får denne 400 dollar per månad; fängslad 3–5 år ger 600 dollar per månad; fängslad 5–10 år ger 1 150 dollar per månad; fängslad 15–20 år ger 2 000 dollar per månad; fängslad 20–25 år ger 2 300 dollar per månad; fängslad 25–30 år ger 2 900 dollar per månad; och fängslad över 30 år ger 3 450 dollar per månad.

Utöver detta får terroristen extra för följande: 90 dollar per månad extra per fru (det kan ju vara flera)‚ 15 dollar per månad extra per barn; bosatt och registrerad i Jerusalem ger 90 dollar per månad extra; och innehavare av israeliskt medborgarskap ger 150 dollar per månad extra.

År 2017 var antalet fängslade terrorister 6 300, vilket resulterade i att den Palestinska myndighetens totala utgifter för denna typ av utbetalning var 158 miljoner dollar.

Den andra kategorin är ”martyrernas” familjer, det vill säga om terroristen dog under attacken och därmed blev martyr. Detta ger martyrfamiljen en månadsinkomst för resten av livet. Löneskalan ser ut som följer:

En omedelbar engångsutbetalning på 1 720 dollar. Per månad får familjen livet ut 400 dollar per månad; per fru 115 dollar extra per månad; och per barn 60 dollar extra per månad. Om martyren var bosatt och registrerad i Jerusalem ger det 90 dollar extra per månad, och var denne innehavare av israeliskt medborgarskap ger det 90 dollar extra per månad.

År 2017 var antalet martyrfamiljer 26 700, vilket resulterade i att den Palestinska myndighetens totala utgifter för denna typ av utbetalning var cirka 197 miljoner dollar.

Sammanlagt var alltså utgifterna för de två kategorierna 355 miljoner dollar. Det motsvarar cirka 3,4 miljarder svenska kronor. Till terrorism!

Sverige är en av de absolut största bidragsgivarna till palestinierna, där pengarna flödar in utan kontroll, utan att de är öronmärkta, utan att någon vet vart de tar vägen.

Stefan Löfven, Ann Linde och alla ni andra i partitoppen – vad håller ni på med? Ser ni inte att ni förlänger konflikten och lidandet? Ser ni inte att ni stödjer terrorister med mer terrorism? Ser ni inte offren? Är ni inte läskunniga? Jag kan förstå att arabiska är svårt, men det finns gott om arabiska tolkar i Sverige.

Hur kan ni, som demokratiska ledare, missbruka er makt och skattebetalarnas pengar på detta sätt?

Det borde vara straffbart.

Sammanlagt var alltså utgifterna för de två kategorierna [terrorister och martyrers familjer] 355 miljoner dollar. Det motsvarar cirka 3,4 miljarder svenska kronor. Till terrorism!

Prognos visar efterlängtad sol lagom till första advent

Vardag Regntunga skyar har dominerat november, men nu skymtar en ljusning i grådasket. – Det blir en vändning lagom till första advent, med lite riktig... måndag 2/12 08:00

Över hälften av ledamöterna i den franska nationalförsamlingen närvarade inte vid omröstningen. Foto: Pixabay

Frankrike: Antisionism är antisemitism

En resolution som gör gällande att antisionism är antisemitism har blivit antagen av den franska nationalförsamlingen. Dagens antisemitism avancerar med antisionismen som täckmantel, uppges flera ledamöter ha påpekat.

Nyheter · Publicerad 23:50, 6 dec 2019

Flera parlamentsledamöter uttryckte, enligt den franska tidningen Le Figaro, sitt stöd för resolutionen. Däribland inrikesminister Cristophe Castaner, som sade att texten ”är ett fördömande utan tvetydighet, av alla antisemitiska ord, handlingar och gester.”

Flera ledamöter ska också ha uttryckt att antisemitismen i dag avancerar just med antisionismen som täckmantel.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Foto: robban@biggest.se

Tänk om vi skulle introducera en ny variant av adventskalender?

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 5 dec 2019

Den här tiden av året är fylld av traditioner. En tradition som fått ett stort genomslag är det här med adventskalendern. Häromdagen läste jag om upprinnelsen till den här traditionen. Faktum är att det var först 1934 som den första svenska adventskalendern kom till. Den målades av Aina Stenberg-MasOlle.

Men som så många andra av våra jultraditioner går adventskalenderns rötter tillbaka till Tyskland.

På 1880-talet var det en mamma i Tyskland som ville göra tiden fram till jul lite lättare för sin fyraårige son, som hette Gerhard. Hon gjorde i ordning en bit färgglad kartong och på den placerade hon 24 kakor. Gerhard skulle få äta en kaka varje dag fram till julafton. Hur kakan på julafton smakade kan vi bara ana. Jag gissar att det inte var någon drömkaka.

Sedan gick åren och den lille pojken växte upp. Så småningom blev Gerhard Lang delägare i ett tryckeri. Inspirerad av sin barndoms kakkalender började han 1903 trycka en färgglad adventskalender för barn. Den bestod av två ark. Det ena hade tjugofyra julmotiv som klipptes ut och sedan fästes på det andra arket.

Idén mötte oväntat stort gensvar, och på 1920-talet skapade Gerhard Lang en ny variant av adventskalender med luckor som kunde öppnas. Och fortsättningen är, som vi brukar säga, historia.

Jag tycker att det är så spännande att tänka på att en kreativ mammas idé, för att hjälpa sin lille son att härda ut ända fram till julafton, fick vingar och har kommit att prägla miljontals människors jultradition. Tror du att Gerhard Langs mamma hade den blekaste aning om vad hennes enkla kakkalender skulle få för konsekvenser?

Det tror inte jag. Jag tror inte heller att hon hade någon baktanke att bli omtalad i framtiden.

Men låt oss aldrig glömma bort den svindlande tanken att en liten gärning av kärlek och omtanke kan komma att inspirera miljontals andra människor. Någonting som du gör kan också inspirera någon annan att utveckla den idén ännu mer. Och så kan en kedjereaktion startas som får oförutsägbara effekter.

När jag var liten tyckte jag det var spännande att ha en adventskalender. Men tänk om vi skulle introducera en ny variant av adventskalender? Tänk om vi varje dag under december månad skulle be om att våra ögon skulle få öppnas, som adventsluckor, för någonting gott och uppmuntrande som vi skulle kunna göra för någon medmänniska?

Du och jag har ingen aning om vilka kedjereaktioner det skulle kunna starta och vilka konsekvenser det skulle kunna få. Smaka på den tanken och börja drömma!

Moder Teresa har sagt: ”Gör små saker med stor kärlek.” Att ge bort några kakor, att göra något kärleksfullt för ett barn, att skapa julkänsla för någon som annars inte skulle få uppleva det – det behöver inte vara så stort, men låt oss göra små saker med stor kärlek. Det måste vara ett sätt att använda adventstiden som behagar den store Givaren.

”För ett barn blev oss fött, en son blev oss given.” Ingenting som skett i historien har fått större konsekvenser än Guds villighet att ge och göra gott för oss. Låt oss inspireras, både av honom och en kreativ mamma i Tyskland.

Men låt oss aldrig glömma bort den svindlande tanken att en liten gärning av kärlek och omtanke kan komma att inspirera miljontals andra människor.

Livet med Gud är ingen tävling.

Familjeliv Fredag efter fredag ser vi hur unga människor får sina drömmar krossade på bästa sändningstid. Medan vi sväljer den sista tacotuggan och går loss på... torsdag 28/11 00:20

107 judiska gravar skändade med hakkors i Frankrike

Över hundra judiska gravar har skändats i det östfranska samhället Westhoffen, rapporterar bland annat tv-kanalen TF1. Det är inte den första antisemitiska vandaliseringen som skett i området den senaste tiden.

Nyheter · Publicerad 17:00, 6 dec 2019

På sammanlagt 107 gravar på den judiska begravningsplatsen i samhället Westhoffen, som ligger i närheten av Strasbourg i franska Alsace, upptäcktes det ”antisemitiska inskriptioner”, skriver tidningen Le Figaro.

Bilder och tv-sändningar visar hur en mängd gravstenar på begravningsplatsen har fått svarta hakkors sprejade på sig. Flera upprörda bybor intervjuas av den franska tv-kanalen TF1.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Det kristna svaret på kriminaliteten är inte i första hand mer fängelse, fler poliser eller mer socialvård. Det kristna svaret är mer frälsning, skriver Stefan Swärd. Foto: Johan Nilsson/TT

Frälsning är lösningen på det dödliga våldet

Ledare · Publicerad 00:00, 5 dec 2019

Det dödliga våldet har uppmärksammats alltmer i Sverige de senaste åren. Det verkar som om politiken är ganska handfallen. Mer poliser, strängare lagstiftning och hårdare straff är standardlösningen.

För någon vecka sedan samtalade jag med en pastorskollega som arbetar med de kriminella ungdomsgängen i Stockholm. Han berättade att han inte kände till något fall av mördare med en närvarande och engagerad pappa. Mördandet är på många sätt ett uttryck för familjens kollaps. 

Det är märkligt att man från politikens horisont inte inser att värnandet om familjen är helt avgörande för att motverka kriminalitet. Skolor, socionomer och fängelser kan aldrig ersätta närvarande och engagerade pappor.

Att döda en annan människas liv är enligt Bibeln en synd som vi ytterst är ansvariga för inför Gud. Hur vi än försöker förklara synden med socioekonomiska förklaringar är det synd, ett brott mot Guds lag och uttryck för att vi har vänt Gud ryggen. Vi kommer alla en dag stå till svars för våra synder och syndens lön är döden.

Dödandet är också uttryck för ett andligt vakuum och en gudlöshet. Det tycks inte heller politikerna inse.

Omvändelsen och frälsningsupplevelsen är, ytterst sett, lösningen på problemet med det dödliga våldet och den brutala kriminaliteten. Evangeliet är Guds kraft till frälsning. Evangeliet kallar stora syndare till omvändelse och det kallar små syndare till omvändelse.

Just nu planeras en stor tältkampanj i Stockholm nästa sommar med Sebastian Stakset som initiativtagare. Samtidigt ser vi grovt kriminella i vår stad komma till tro på Jesus. Vi hoppas på att tältet ska fyllas av många med den bakgrunden.

Det kristna svaret på kriminaliteten är – i första hand – inte mer fängelse, fler poliser eller mer socialvård. Det kristna svaret är mer frälsning.

En kyrka som tappar evangeliets kraft och förkunnelse har inte mycket att komma med i dessa frågor. Det blir endast en social verksamhet som inte leder till förvandlade liv. Därför måste vi värna evangeliet och evangeliets förkunnelse om en Jesus som möter syndaren och förvandlar syndarens liv, och som kallar till en omvändelse från mörker till ljus, från död till liv.

Eftersom det dödliga våldet i stor utsträckning handlar om kriminella ungdomsgäng med invandrarbakgrund, blir det ett argument i den pågående politiska debatten om invandringens välsignelse eller problem.

Man bör vara mycket försiktig med att generalisera för mycket utifrån enskilda händelser; den brottslighet vi talar om gäller en mycket begränsad grupp personer i invandrartäta områden, och de som drabbas av brottsligheten är framför allt dessa områden. I de känslomässiga debatternas tid är det viktig att hålla sig till fakta och statistik. 

Men lösningen för vårt lands stora problem är omvändelse. Dels en politisk omvändelse, där vårt lands makthavare slutar att motarbeta familjen och i stället börja verka för starka äktenskap och föräldrars möjlighet att få mer tid med sina barn. Men också en omvändelse i den kristna kyrkan, där denna återvänder till det evangelium som är ”Guds kraft till frälsning”, det evangelium som inkluderar både omvändelse och upprättelse och som kan förvandla de mest hopplösa individerna i vårt samhälle.

Det är märkligt att man från politikens horisont inte inser att värnandet om familjen är helt avgörande för att motverka kriminalitet.

Människan – en avbild av Gud?

Mot väggen Gud skapade människan till sin avbild. Men är det verkligen rätt att beskriva människan efter syndafallet som Guds avbild? Både Jesus och Paulus...

Varför husförsamlingar?

Serie Husförsamlingar (del 1/3). Beteckningen ”församlingen i hans hus” i Apostlagärningarna visar att denna lilla enhet är församlingen i apostolisk tid. Husförsamlingen är...

I ljuset av evigheten

Bönekrönika I undervisningen om andlig mognad har vi tidigare berört vikten av att ha en sund självdistans till sin egen person och betydelse. Som Guds barn är...

Advent och jul handlar om precis detta att Guds rike vill vara nära dig genom Jesus Kristus.

Inför söndag Mark 1:14–15 Advent är ju ändå en bra tid på året. Vi har lämnat november bakom oss, det tänds stjärnor, ljusstakar och ljusslingor i våra hus och...