Efter att klassen fått studera stjärnhimlen i stadens observatorium berättade den kunnige guiden hur universum uppstod:

”Först fanns ingenting”, inledde han, ”sedan exploderade ingenting i en ’Big Bang’ och blev till det expanderande universum som vi fortfarande befinner oss i. Från början var det så hett att inte ens atomer kunde existera. Deras ingående elementarpartiklar var utspridda som en jämn smet som fysikerna kallar plasma.

Efter en sådär tre–fyra hundra tusen år hade dock universum blivit så pass avkylt att protonerna kunde fånga in elektronerna och bilda de första atomerna.

Med hjälp av gravitationen attraherade atomerna varandra och bildade de första stjärnorna. Stjärnorna drog ihop sig och bildade galaxer som efter ett tag plattades ihop till diskform, och på grund av deras differentiella rotation (centrum snurrar fortare än ytterkanterna) så utvecklade en del av dem ’armar’ och blev spiralgalaxer.

De första stjärnorna innehöll bara de enklaste eller lättaste grundämnena väte och helium. Tyngre grundämnen bildades inne i stjärnorna och slungades efter många miljoner år ut i rymden genom stjärnexplosioner, supernovor. Av detta material kunde nya generationer stjärnor bildas.

Efter två eller kanske tre sådana stjärncykler hade de tyngre grundämnen som livet består av, typ kol och syre, bildats, och därför är människan gjord av stjärnstoff. Allt detta tog naturligtvis oerhört lång tid, typ en miljard år”, avrundade guiden.

Olivia var klassens astronomisnille, och hon ställde en fråga om det nyligen uppskjutna rymdteleskopet James Webb: ”Jag har läst att man med Webb-teleskopet kan se längre bort i universum än någonsin tidigare, och därför – om Big Bang-teorin har rätt – också längre tillbaka i tiden. Då borde man väl se ett yngre universum med unga stjärnor, omogna galaxer och utan tyngre grundämnen?”

Klassen anade en lätt rodnad på guidens kinder när han fick erkänna att så inte var fallet:

”Konstigt nog hittar man alltför många, alltför stora och alltför ljusstarka galaxer än de som borde ha hunnit bildas så nära efter Big Bang. Vi borde se galaxer under utveckling, men det är fullt färdiga galaxer med diskform, spiralarmar och allt.

Man har också funnit några av de tunga grundämnen som det borde ha tagit flera stjärngenerationer att bilda. Kort sagt, det tidiga universum ser ut som dagens universum. Det måste alltså ha mognat oerhört mycket snabbare än vi tidigare trodde var möjligt”, avslutade guiden.

”Eller så har det inte mognat alls”, invände Olivia. ”Tänk om det skapades fullt färdigt redan från början? Det är ju det som de senaste vetenskapliga observationerna tycks visa. Tänk om det var därför som Gud kallade resultatet för ’gott’ omedelbart efter att han skapat stjärnorna på skapelsedag fyra (1 Mos 1:16–18).

Big Bang verkar ha blivit vår moderna skapelsemyt som vi biter oss fast vid oavsett vad vi hittar i våra teleskop”, sammanfattade Olivia, nu något upprörd.