Judekristna arvet från apostlarna fördes vidare in i medeltiden. Kyrkofadern Augustinus som dör år 430 skriver till sin äldre mentor Hieronymus om råd angående hur han som kristen bör förhålla sig till judekristna. Hieronymus befinner sig på kloster i Betlehem och har personlig erfarenhet av judekristna. Han hade lärt sig hebreiska och judekristna hjälpte honom med hebreiska manuskript till den latinska översättningen Vulgata av Bibeln som han arbetade med.

Hieronymus visar insikt i judekristen teologi och i projektet att översätta och kommentera profetböcker i Bibeln tar han flera gånger upp judiska och judekristna tolkningar. Han är medveten om att det fanns en samsyn mellan dem och tidigare kyrkofäder som Irenaeus och Tertullianus angående eskatologin. Men han vänder sig mot deras förståelse av profeterna att Messias konkret ska förvandla denna jord. Hieronymus känner sig uppenbarligen bekymrad över att också hednakristna i hans samtid tolkar profetiorna bokstavligt och därmed ger judarna ett teologiskt berättigande som innebär att Israel ska upprättas och att Jesus ska komma tillbaka till jorden som judisk Messias för att upprätta hela skapelsen.