Ni är inte ensamma om detta problem. Men det är ju en klen tröst. I väldigt många församlingar finns det olika uppfattningar om hur sång och musik ska utformas i gudstjänsten. Om jag eller någon annan hade haft facit hade problemen inte funnits.

Men några råd ska jag försöka att ge.

Kolosserbrevet 3:16 beskriver både den mångfald och det djup som jag tror att Gud har tänkt sig med sången: ”Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan” (min markering).

Bibelversen beskriver olika typer av sång: psalmer, hymner och andlig sång. Vi skulle kanske med ett annat ordval kalla det för berättarsånger, förkunnande sånger och lovsånger.

Berättarsånger handlar ofta om livet med Gud, som till exempel Andraé Crouchs sång ”Through it all”: ”Genom allt, genom allt, jag lärt mig tro på Jesus, jag lärt mig tro på Gud”. Dessa sånger uttrycker även känslor och kan inge förtröstan och hopp.

Förkunnande sånger beskriver mer hur och vem Gud är. Lewi Pethrus sång ”Löftena kunna ej svika” är ett exempel.

Lovsång, vidare, handlar om tillbedjan. Min ande kommunicerar med Guds Ande. En tillbedjan där jag mindre bryr mig om omgivningen, utan fokuserar mer på Gud själv. Hillsongs ”Vilket underbart namn det är” får exemplifiera denna typ av sång.

Jag antar att den som ställt dagens fråga är med i en flergenerationsförsamling. Då bryts och bänds sångvalet också mellan generationerna. Hur kommer man då tillrätta med dessa brytningar?

Jag har upplevt att väldigt få församlingar, i samförstånd sätter sig ner – alla generationer tillsammans – och för konstruktiva samtal. Gör det, och försök beskriva syftet med sången och musiken. För samtal där den generösa förståelsen mellan generationerna får prägla samtalet.

Det finns pedagogiska hjälpmedel för att leda ett sådant samtal så att uppkomna murar mellan olika grupper i församlingen kan börja brytas ner.

Det kanske mynnar ut i att de äldre ibland har samlingar typ ”Minns du sången” och att de allra häftigaste lovsångerna sjungs på ungdomssamlingar.

Däremot tror jag att söndagsgudstjänsterna ska ha inslag av såväl berättarsång och förkunnande sång som lovsång – en bredd som Guds ord förordar.

Pingst Hässleholm, en församling som jag tjänat i som föreståndare, hade ett tydligt upplägg med en mix av de tre sång- och musikstilarna med tyngdpunkt på lovsång. Alla åldrar engagerades och med hjälp av duktiga musikledare fungerade det utmärkt med denna mångfald.