Från Brent Rues och Rick Joyners besök i Sverige på ledarkonferensen i Bromma 1990, och de övriga besöken därefter, gick en rak linje till det som föddes i Stockholm Vineyard lokalt, och i Nya Vinläglar på riksplanet.
Personligen upplevde jag att min kallelse var att skapa fria platser för profetians gåva. Den helige Ande hade fött en ny lyhördhet i oss, och Guds folk behövde förlösas till att frimodigt dela Guds kärleksfulla budskap till människor och in i deras livssituation.
I maj 1992 frågade jag John Wimber om vår församlingsplantering fick tillhöra Vineyardförsamlingarna. I februari 1993, nio månader senare, fick vi vårt svar.
Wimber hade nämligen inte någon intention att starta Vineyardförsamlingar någon annanstans än i USA, vilket han var tydlig med då han besökt Sverige.
Det fanns en oro bland svenska församlingsledare, att en ny församlingsrörelse kunde splittra och skada den befintliga kristenheten. Därför behövde John, efter min förfrågan, tid att kommunicera med ledare i Sverige.
Efter nio månaders väntan fick vi alltså vårt efterlängtade namn; något både vi och John gladde oss åt. Varför var då namnet så viktigt för oss? Det föddes ur en längtan efter sammanhanget. De koder som kännetecknade Vineyard var redan våra. Vi var en del av familjen och vi ville ha samma efternamn. Detta överensstämde också med Wimbers övertygelse att alla Vineyardförsamlingar skulle bära samma namn.
När vi fortfarande var föreståndare för Kyrkan vid Brommaplan ställde vi tre frågor till våra vänner i församlingen: Vill ni välsigna oss? Vill ni stödja oss ekonomiskt? Vill ni sända oss?
Vid vår sista gudstjänst i Kyrkan vid Brommaplan bad äldste, pastorer och församlingen om Guds välsignelse över oss. Vi, runt 20 personer, bad i vår tur om Guds välsignelse över dem.
Församlingen responderade på ett generöst sätt och gav mig en årslön, som Svenska Baptistsamfundet senare förmedlade.
Min fru Lotta, som var skolpastor, hade kvar Kyrkan vid Brommaplan som arbetsgivare och arbetsplats under 25 år efter att jag slutat som pastor och föreståndare. Att lämna min trygga anställning var dock inte helt okomplicerat. Jag var orolig för vad beslutet kunde innebära för vår familj, inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv.
I många veckor låg jag vaken på nätterna och hade mardrömmar om vad jag ställt till med, i och med beslutet att plantera en församling. Skulle familjen hamna på gatan? Natten innan vi som grupp möttes för första gången, låg jag åter vaken. Oron kändes nästan omöjlig att bära.
Plötsligt insåg jag att dessa tankar kommer från den onde. Mitt i natten överlämnade jag på nytt oss i Jesu händer och sade: ”Jag vet att du har kallat oss att bilda en ny församling, och jag beslutar mig för att tro att du också kommer förse oss med vad vi behöver!” Efter det beslutet somnade jag omedelbart!
Dagen därpå, strax innan vår allra första samling, ringde Marc Dupont. Marc är en amerikansk pastor som vi då inte hade lärt känna. Han sade: ”Jag har ett budskap från Gud; Han säger ”det beslut du fattat kommer från mig”.
The Ranch i Kalifornien var en lärjungaskola i Vineyards regi, ledd av pastor Brent Rue, och ett flertal svenskar hade studerat där. Brent utmanade oss nu att starta en motsvarande skola i Sverige.
Elsa och Gunnar Rydin blev ledare för skolan som fick heta ”Levande Stenar”, som för övrigt startades medan vi fortfarande var pastorspar i Kyrkan vid Brommaplan.
Denna tre månader långa lärjungaskola hölls under flera år i Filadelfiakyrkans lägergård på Blidö. Skolans inriktning var att eleverna skulle lära känna Jesus på ett djupare sätt, och tydligare känna igen Andens tilltal.
Tillbedjan ljöd, bönen var innerlig, Bibeln var i centrum och unga människor längtade efter att följa Jesus, vart han än skulle leda dem. Sammanlagt genomfördes 15 stycken lärjungaskolor under de år som följde.
Nu försökte vi hitta en plats där vi kunde samlas som församling. Vi ville hyra en lokal, eftersom fastighetsägande kräver stort engagemang och ekonomiskt ansvar. Vi önskade att församlingen istället skulle behålla sitt fokus på det allra viktigaste, att nå människor med evangeliet.
Min känsla var att vi skulle vara i Alviksområdet i Stockholm. Under en bönepromenad hittade Hans Johansson och jag det vi sökte; en restaurang med konferenslokaler (för söndagsskola med mera) på femte våningen på Alvik Strand.
I nästa artikel fortsätter berättelsen om Stockholm Vineyards framväxt.