Galileen styrdes av kung Herodes Antipas som hade sitt mandat från romerska överheten. Ockupantmakten var mest intresserade av att få skatteintäkter och att undersåtarna inte gjorde uppror. Så länge pengarna kom in och det var politiskt lugnt var den romerska militären osynlig.
Herodes själv bodde i Tiberias som han låtit anlägga som en ny huvudstad vid Gennesarets västra strand. Den invigdes när Jesus var i 20-årsåldern och namnvalet var politiskt för att smickra kejsare Tiberius i Rom.
Jesus var samhällsmedveten men utan politisk agenda. Vid ett tillfälle uppmanades han av några fariséer att dra sig undan därför att Herodes ville döda honom. På det svarade Jesus kaxigt: “Hälsa den räven att i dag och i morgon driver jag ut demoner och gör de sjuka friska…” (Luk 13:32; B2000).
Vi får inte veta från evangelierna huruvida Jesus besökte Tiberias trots att den låg bara några kilometer från Kafarnaum där han bodde. Inte heller får vi veta hur bekant han var med staden Magdala som låg däremellan.
Magdala betyder ”torn” och kallades även ”Fisktornet” och är troligen samma stad som Josefus kallar Taricheae av trachos (saltad fisk). Staden var känd som exportör av insaltade sardiner.
Men Jesus kan inte ha undgått den livliga trafiken vid Magdala på det vägnät som inte bara förband lokala byar och städer med varandra, utan också den internationella karavanväg som utgjorde en länk mellan väst och öst.
Arkeologer konstaterar att Magdala hade en betydande hamn och en stor segelflotta som möjliggjorde handel med övriga hamnstäder vid Gennesaret (Galileiska sjön), Kafarnaum och Beit Saida, Kursi, Hippos och Gadara vid sjöns sydöstra strand.
Från Magdala västerut löpte den viktiga karavanvägen fram mot Medelhavskusten med namnet Havsvägen – Via Maris – och vidare söderut till Alexandria och Egypten. Från Magdala sträckte sig vägen nordost mot Damaskus och därefter österut genom öknen mot Mesopotamien, Persien och kanske Indien och länkade på det sättet det romerska riket med Orienten.
Jesus kan förutsättas ha varit bekant med synen av karavantåg med hundratals lastdjur – antikens långtradare i form av åsnor och kameler – som slingrade sig på serpentinvägar över höjderna. Han kände till lyxprodukter och exotiska varor som vackra tyger och doften kryddor från Orienten.
Postbefordran under antiken gick med en hastighet av 40–50 kilometer per dag, men man fick räkna med att karavanerna höll en lägre takt än så. Och i Magdala bör det ha erbjudits övernattningsmöjligheter för de ständigt passerande godstransporterna för både utfordring av lastdjur, härbärgen för affärsmän och de vaktstyrkor som skyddade tåget.
Här kan det ha getts möjlighet för Jesus att kommunicera på sitt eget arameiska språk med affärsmännen från Mesopotamien, även om accenten skiljde.
Förmodligen kunde Jesus också en del grekiska som han fångat upp på gatan och som han kunde använda för att kommunicera med förbipasserande romerska resenärer. I Romarriket var koinegrekiska det gängse språket.
Arkeologiska lämningar i Magdala från en synagogbyggnad kastar ljus över Jesus tid.
Synagogans uppkomst har länge varit ett mysterium. Det förutsätts av evangelierna att synagogor förekom allmänt i byar i Galileen. Men det har förbryllat historiker att så få arkeologiska lämningar av synagogor i Galileen har återupptäcks.
En förklaring är att synagoga under Jesus tid ännu inte avsåg en byggnad utan människorna som samlats. Ofta utgjorde hemmet samlingsplatsen för gudstjänsten där man läste skriften och bad.
Samma mönster övertogs av Jesus lärjungar som samlades i hemmen (Apg 2:46b) och i Paulus brev omnämns ett antal ”husförsamlingar”.
Synagogbyggnaden i Magdala kan dateras till Jesus tid. Den var ganska liten till formatet, knappt nio gånger sju meter. Och med tanke på att Magdala troligen hade en befolkning på 12 000–15 000 invånare bör man tänka att det fanns ytterligare synagogor i staden.
Taket i synagogan hölls upp av kolonner längs tre väggar och deltagarna satt på bänkar utmed de fyra väggarna med ansiktena vända mot varandra och mötesledaren.
Närmare mitten i en synagoga placerades ett bord där skriftrullar öppnades och varifrån sju män i turordning högläste ur Moseböckerna (toran). Forskare tror att stenen (60 x 50 x 40 centimeter) med unik ornamentering som återfanns i synagogan var just ett sådant bord (bima).
Den symboliska utsmyckningen av stenen öppnar perspektiv för hur fromhetslivet kunde utformas på Jesus tid.
Dekorationen är hämtad från templet i Jerusalem med den sjuarmade ljusstaken (menora), det heliga, men också hjul som profeten Hesekiel (Hes 1:15f) använder för att beskriva Guds tron i templets allra heligaste. Liknande upplevelser inför Guds tron återges av Jesaja (Jes 6) liksom av Johannes (Upp 4).
Denna ”karismatiska judendom” som bejakade andliga upplevelser, syner, drömmar och resor i den osynliga världen brukar man kalla apokalyptik och judisk mystik.
Josef och Maria hade änglabesök, Hanna var profetissa och Symeon leddes av Anden att möta den nyfödde Jesus i templet (Luk 2). Paulus berättar om en självupplevd resa han hade i den andliga världen genom olika himlar (2 Kor 12).
Arkeologiska fyndet av stenen i Magdalas synagoga visar dels att judar i Galileen kände stark samhörighet med Jerusalem och templet.
Dels bekräftar stenen att apokalyptiken var en utbredd och förmodligen en stark strömning inom judendom på Jesus tid. Jesus kände sig hemma i denna rörelse och hans favoritbenämning – Människosonen – återfinns i Henokslitteraturen som tillhör denna litteraturgenre.
Med tanke på att Judas, Jesus ”halvbror”, i sitt brev anknyter till Henoks skrifter (Jud v.14–15) får man anta att hemmet Jesus växte upp i präglades av denna karismatiska judendom.