Filadelfias föreståndare Niklas Piensoho har väckt uppmärksamhet genom undervisningsserien ”Brännande frågor” och föredraget ”Homosexualiteten i Romarbrevet 1”.
Det är en ödmjuk, resonerande presentation som Piensoho gör. Han önskar, utifrån övertygelsen att Bibeln är Guds ord, bjuda in åhörarna att följa hans egen brottning med texterna. Slutsatsen av den brottningen är för Piensoho att det finns två olika tolkningar, som båda måste betraktas som lika bibliska, av vad Paulus avser när han i Romarbrevet 1 beskriver sexuella handlingar mellan människor av samma kön.
Men stämmer det?
Romarbrevet 1:24–27 är Bibelns utförligaste text om samkönade sexuella handlingar. Efter en fin inledning om vilken funktion detta avsnitt har i Romarbrevet – poängen är inte sexualmoral utan människans behov av nåd – presenterar Piensoho två olika tolkningar av avsnittet, den traditionella och den revisionistiska.
Piensoho visar först de många associationerna som finns till 1 Mosebok kapitel 1, hur Paulus låter oss höra eko från skapelseberättelsen, vilket utgör grunden för den traditionella tolkningen: Guds tanke med människans sexualitet är äktenskapet mellan en man och en kvinna.
Men på en viktig punkt feltolkar Piensoho den traditionella uppfattningen.
Piensoho menar att den traditionella tolkningen innebär att man säger till människor med samkönad sexuell attraktion att ”du har bytt bort din sexualitet och nu måste du byta tillbaka”. Det är förstås ett absurt påstående att göra till människor som så långt de kan minnas har upplevt attraktion till människor av samma kön. De har inte ”bytt” sexualitet.
När Paulus talar om att vi människor har ”bytt bort” sanningen innebär inte det en utsaga om varje område i varje individs livsresa. Paulus kände till att det fanns människor som växt upp i ett hem där man tillbad Zeus och som därför hela sitt liv hade gjort detsamma. De hade inte först dyrkat den levande Guden för att sedan byta det mot tillbedjan av Zeus.
Nej, Paulus argumenterar i relation till skapelsen, hur det var ursprungligen. Oavsett hur mitt liv ser ut – vem jag nu dyrkar och vad jag åtrår – så vittnar skapelsen om sitt ursprung och om vad Gud har avsett med mitt liv.
Piensoho argumenterar vidare för att de andra synderna i den långa listan som följer i Romarbrevet kapitel 1 är synder som det går att välja eller välja bort – till skillnad från frågan om vad vi attraheras av sexuellt.
Men det stämmer inte. Paulus nämner till exempel själviskhet. Jag har upplevt själviskhet hos mig själv så länge jag kan minnas. Själviska handlingar kan jag avstå ifrån, men jag har inte makt över min inre disposition och jag har inte valt min egen själviskhet.
På liknande sätt förstår den traditionella tolkningen frågan om vår sexualitet. Vi har inte valt vår sexualitet, men ändå har vi ansvar för våra sexuella handlingar och kan välja vad vi praktiserar.
Misstolkningarna hos Piensoho av den traditionella synen banar sedan väg för en presentation av den revisionistiska tolkningen av Romarbrevet 1, som vi ska undersöka i nästa artikel.
Fotnot: Nästa del publiceras i onsdagens tidning.