En grundregel när man undervisar i Bibeln, eller för den delen varje gång man ska redogöra för något, är att man tar med alla relevanta fakta.
Det gör inte Niklas Piensoho. Därigenom blir hans undervisning undermålig och bekännelsen till bibeltrohet inte övertygande.
Skulle en student svara på frågan om Bibelns syn på samkönade relationer och utelämna eller, som Piensoho, bara snudda vid 1 Korintierbrevet 6:9–10 skulle han eller hon bli underkänd. Texten behandlar ju tydligt frågan om samkönat sex.
Sammanhanget är ganska långt (läs gärna 1 Kor 5:11–6:20). Så här lyder Paulus, och därmed Herrens, uttryckliga förbud – lägg märke till att inte bara samkönade handlingar är allvarlig synd, utan att de ingår i en lista på tio saker, varav de samkönade är två:
”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike” (1 Kor 6:9–10, min betoning).
På grekiska står det ”den som ligger med män” respektive den förskönande omskrivningen ”den mjuka”, som betyder den mottagande parten i ett manligt samkönat samlag (här har Bibel 2000: ”män som ligger med andra män”). Det första ordet i 1 Korintierbrevet 6:9 som översätts ”den som ligger med män” är på grekiska arsenokoitäs, som finns i grekiska Gamla testamentet just i samband med förbudet mot samkönad sexualitet i 3 Mosebok 18:22.
Det är alltså klart att Paulus förbjuder att män ligger med män och att båda parterna i det homosexuella samlaget bryter mot Guds förbud. Romarbrevet 1:26–27 bekräftar att detta förbud även gäller kvinnor.
Varför undviker då Piensoho att nämna detta? Kanske för att det inte finns något utrymme för tvivel om två saker:
1) Paulus fördömer samkönade sexuella relationer.
2) De som praktiserar samkönad sexualitet ”ska inte ärva Guds rike”, det vill säga, detta är en frälsningsfråga, precis som det enligt Nya testamentet är en frälsningsfråga om man lever i sexuell omoral eller som tjuv.
En sund bibeltolkning hade tagit fram alla dessa fakta och presenterat dem för åhöraren, som är beroende av saklig information. Som predikant har man sedan två val: att stå för vad Guds ord säger, eller att ärligt säga att man menar att det inte gäller i dag.
Eftersom Niklas Piensoho uttrycker en klar bekännelse till bibeltrohet borde han välja det första alternativet, både i de texter han kommenterar och genom att ta med alla relevanta texter. I dessa ingår för varje bibelutläggare att förhålla sig till 1 Korintierbrevet 6.
Det är förståeligt att det tar emot att säga dessa saker i det svenska debattklimatet. Med egna och för mig viktiga relationer som lever samkönat så känner jag personligen något av smärtan med att här stå upp för Bibeln. Men intellektuell redlighet kräver att man ger ett komplett svar på hur Bibeln ser på samkönad sexuell utlevnad.