1700-talets viktigaste väckelseförkunnare var John Wesley (1703–1791). Mellan honom och pingstväckelsens genombrott finns det direkta kopplingar, liksom mellan Wesley och camisarderna.
Camisarderna var franska tungomålstalande protestanter från Cevennerna (se tidigare artikel). Mötet med camisarderna fick Wesley att överge den protestantiska cessationismen. Ja, camisarderna innebar början till slutet på cessationismen inom protestantismen.
Cessationismen innebär tron att Andens dop och Andens övernaturliga gåvor försvann med apostlatiden eller fornkyrkan. Denna hållning uppstod under reformationen i samband med att protestantiska reformatorer tog avstånd från den katolska mirakeltron, vilken var förenad med helgon- och Mariadyrkan. Camisarderna var den första belagda rörelsen sedan fornkyrkan där tungotal, uttydning och profetia förekom i större skala.
John Wesley föddes i Epworth, England, som son till Samuel och Susannah Wesley. Fadern var kyrkoherde i den anglikanska kyrkan. Modern, Susannah, var en briljant och mycket kunnig person med kunskaper i hebreiska, grekiska och latin. Hon undervisade John och hans många syskon både i Herrens vägar och i akademiska ämnen.
Som en följd av detta fortsatte han snart sina studier vid Oxfords universitet, där han tog examen och blev ordinerad som präst i den anglikanska kyrkan 1728. John Wesley var då 25 år gammal.
Under studietiden grundade han och brodern Charles en studentförening, som av andra studenter fick öknamnen ”Den heliga klubben” eller ”The Methodists”, eftersom de skapade ett program, en metod, för att söka Gud. Varje kväll mellan klockan 18 och 21 möttes de för bön och bibelstudier, och varje onsdag och fredag fastade de. En gång i veckan gick de till en nattvardsgudstjänst, och de besökte regelbundet fängelser.
Detta metodiska och disciplinerade andliga liv gav inte John Wesley den frid och gudsnärvaro som han sökte. Däremot formades ett synsätt på den kristna tron som John Wesley skulle bära med sig i fortsättningen.
Kärnan i hans syn på det kristna livet under denna period och senare var strävan efter kristen fullkomlighet ( Christian perfection). Detta synsätt bibringades honom bland annat genom studier av kristen andaktslitteratur med katolsk eller fornkyrklig orientering.
John Wesley menade själv att han mellan 1725 och 1730 kommit fram till den syn på kristen fullkomlighet som han sedan skulle predika under sitt långa liv. Den innebar en tro på tillväxt i helgelsen genom andlig disciplin och övernaturliga gudsingripanden. Målet för denna tillväxt var fullkomlighet (perfection).
I skriften A plain account of Christian perfection från 1777, då han var 74 år, summerade Wesley sin undervisning på detta område.
Wesley kombinerade sin syn på helgelsen med en evangelisk protestantisk syn på rättfärdiggörelse och pånyttfödelse. Han var involverad i ett långvarigt samarbete med de kalvinistiska metodisterna, även om de båda riktningarna så småningom gick skilda vägar.
Det som avgjorde Wesleys utveckling i en evangelisk protestantisk riktning var hans kontakt med tyska pietister och Martin Luthers undervisning om rättfärdiggörelsen genom tron.
Wesleys berömda andliga genombrott skedde efter kontakter med herrnhutarna. Vid en konventikel, det vill säga en form av bibelstudiegrupp vid Aldersgate Street i London, den 24 maj 1738, lästes Martin Luthers företal till Romarbrevet högt, och Wesley kände att ”hans hjärta blev förunderligt varmt” när detta hände.
Efter detta tvivlade Wesley aldrig mer på sin egen frälsning utan kunde helhjärtat ägna sig åt andras.
Även om John Wesley aldrig blev herrnhutare eller lutheran kom han att inkorporera den evangelisk-lutherska pietismens betoning av pånyttfödelse och tro som grunden för ett helgat liv.
John Wesleys teologi kom att uttryckas i en syn på Guds nåds verk såsom något gradvis tillväxande. Detta gradvisa verk var dock förenat med definitiva upplevelser. Det var denna uppfattning som kom att bli mycket betydelsefull för pingstväckelsen.
Wesley delade in nådens verk i följande stadier: förberedande nåd, överbevisande nåd, och frälsande nåd i form av rättfärdiggörelse och helgelse.
Det originella var att Wesley hävdade att helgelsen, som bestod i den kristna fullkomligheten, på samma sätt som rättfärdiggörelse kunde bestå i en direkt distinkt upplevelse med förblivande resultat. Denna syn på helgelsen som en andra välsignelse kom att få direkt inflytande på 1800-talets helgelserörelser och det tidiga 1900-talets pingstväckelse.
Tanken på ett Guds verk i den troende efter pånyttfödelse var nyckeln till att en tro även på ett dop i den helige Ande, skilt från såväl pånyttfödelse som vattendop, skulle kunna vara möjligt.
Snart började också metodistiska predikanter sätta likhetstecken mellan helgelsen och en specifik upplevelse av den helige Ande.
Wesley beredde även direkt vägen för pingstväckelsen genom att han tog avstånd från den protestantiska cessationismen. Det skedde efter möten med de franska profeterna från Cevennerna.
Många camisarder lämnade Frankrike under 1700-talets första decennier och emigrerade till bland annat Storbritannien och till de brittiska kolonierna i Amerika. Det fanns en fransk protestantisk församling i London sedan slutet av 1500-talet.
När profeterna från Cevennerna kom till London och började predika och profetera väckte de en enorm uppmärksamhet. De blev snart utstötta ur den franska protestantiska församlingen och bildade en egen. Men många kväkare tog emot camisarderna med öppna armar.
En rörelse uppstod, vilken skakades av flera stora skandaler i de förvecklingar och konflikter som följde. Bedragare bidrog till att skandalisera de franska profeterna. Församlingen som de grundade ska ha funnits kvar under cirka 40 års tid i London.
Wesley mötte de franska profeterna och tog del av det som hände. Även om han kvar kritisk till en del av de manifestationer som förekom, ledde kontakten till en teologisk vändpunkt.
Wesley drog slutsatsen att det trots allt fanns något äkta i de profetior som framfördes. Han formulerade kriterier för att bedöma profetiska tilltal och kroppsliga manifestationer i samband med profetia, förkunnelse och förbön. Wesley accepterade ovanliga manifestationer som gråt, skratt, skakningar, spontant fallande, etcetera som ett resultat av väckelseförkunnelse och Andens verk.
En följd av detta blev att metodismen fick en gudstjänstmiljö med större öppenhet för spontana och emotionella inslag. En teologisk syntes skapades, vilken innebar en evangelisk protestantisk syn på rättfärdiggörelse och pånyttfödelse, tron på en andra välsignelse i form av helgelsen, och en öppenhet för Andens verk, inklusive mirakulösa gudsingripanden och ovanliga fysiska manifestationer.
Därmed var en central del av den läromässiga strukturen för pingstväckelsen skapad.