Biologiläraren lät säker på sin sak, men Jens frågade ändå ”hur då?”.

”Jo”, svarade läraren, ”de har begravts under årmiljoner i de olika berglagren, med de äldsta längst ner, och vi finner dem i exakt samma ordning som de utvecklats: maskar, fiskar, paddor, kräldjur, däggdjur och sedan apor och människor högst upp.”

”Men hur vet vi att maskarna är äldst?” undrade Jens, och läraren svarade myndigt:

”Det förstår vi av att vi hittar dem längst ner i berget.”

Jens kände sig förvirrad:

”Hur kan placeringen i berget bevisa evolution när evolutionen är framtagen från placeringen i berget? Är det inte det som kallas cirkelbevis på vetenskapsspråk?”

Lärare skruvade lätt på sig och försökte med ett annat spår:

”Fossilen bevisar evolution genom att vi kan följa utvecklingssekvenser i berglagren från enklare till mer komplicerade organismer.”

”Aha”, svarade Jens, ”som att människan kommer från apan?”

”Nja, så enkelt är det inte. Både apor och människor lever ju i dag, så det är mer som att de har en gemensam förfader.”

”Vem då?” undrade eleven, och läraren fick nu erkänna att det visste man ännu inte med säkerhet.

”Men självklart kommer forskarna att hitta förfadern bara de letar tillräckligt länge.”

”Men det är ju självklart bara om evolutionen är sann, och det var ju det vi skulle bevisa”, invände Jens.

Pedagogen tog nu till storsläggan för att avgöra frågan en gång för alla:

”Om vi zoomar ut och tittar på hela fossilmaterialet så kan vi följa utvecklingen från enklare till mer komplicerade organismer.”

Men då invände Jens att djurvärldens kanske allra mest komplicerade ögon finns hos trilobiterna som vi hittar långt ner i berget. Under dem finns inga spår av utveckling från mindre komplexa ögon, och över dem inga spår mot mer komplexa. Trilobiterna med sina fantastiska ögon dyker upp plötsligt bland fossilerna precis som om de vore skapade som trilobiter från början.

”Låt oss inte bli religiösa”, sade läraren.

”Hur förklarar du då fossil?”

Då berättade Jens att han trodde att stora jordskalv på jorden för inte så länge sedan förorsakade enorma tsunamis som begravde allt levande under kilometertjocka lager av sand, grus och lera som sedan stelnade och bildade det fossilbärande berget.

”Men ordningen på fossilen då?” fortsatte läraren.

Jens svarade:

”Det är som om vi har en stor damm och snabbt täcker över den med grus och lera. Naturligtvis kommer de bottenlevande organismerna att begravas först, det vill säga maskar och andra småkryp. Sedan begravs fiskarna, sedan paddorna som lever på stranden, sedan kräldjur och däggdjur som finns en bit upp på land. Fåglarna skulle med sina ihåliga skelett flyta på vattnet ett tag och därför hamna högt upp i lagerföljden.”

”Men står det inte om en sådan världsvid tsunami i Bibeln?” undrade läraren.

”Jo, den brukar kallas för syndafloden.”

”Stopp och belägg”, utbrast läraren, ”här i skolan vill vi att eleverna ska tänka självständigt och inte blint förlita sig på religiösa dogmer.”