Den filosofiska materialismen är en världsåskådning. Företrädare för den menar att den ger en förklaring på alltet, och de tolkar världen utifrån premissen att materien är den enda vetenskapligt försvarbara utgångspunkten till att besvara frågor om vad, hur och varför.

En religion är också en världsåskådning, men utgår från det övernaturligas existens. Det gudomliga sägs vara onåbart för våra sinnen och till och med orsaken till att sinnevärlden existerar över huvud taget. Men en materialist utgår bara ifrån det som vetenskapligt kan prövas av sinnena och erfarenheten.

Materialismen har historiskt sett utgått ifrån att atomer, odelbara enheter, är materiens grundläggande beståndsdelar. Antika materialister, som greken Epikuros, menade att även gudar och själar bestod av atomer, men av det glatta slaget.

Materialismen fick en renäs­sans under upplysningstiden, då atomläran tolkades av en del filosofer som grund för materialismen och för ett förnekande av immateriella väsen, som Gud, änglar och själar. Allting menades gå tillbaka till atomer utan någon mening eller gudomlig avsikt med världsalltet.

I vår tids debatt mellan materia­lister och ”idealister” görs sällan någon skillnad på världsåskådning och världsbild. Om världsåskådningar hanterar hur och varför, så hanterar världsbilder vad man kan veta om världen. En bild av världen får vi genom erfarenheter och vetenskaplig forskning.

Med dessa definitioner är det lättare att förstå att vetenskap kan harmoniera med olika världsåskådningar och religioner. Den filosofiska materialismen är inte ensam om att med vetenskap beskriva världen. I den kristna livsåskådningen ges till och med bra förutsättningar för vetenskaperna.

Men Bibeln lär inte ut en världsbild. Bibeln lär ut en världsåskådning, där erfarenhetskunskap och vetenskap har sin plats. Företrädare för filosofisk materialism kan inte göra trovärdiga anspråk på att vetenskap skulle vara för materialism. För vetenskap genererar en världsbild, men inte orsakerna till den – inte varför och ej heller experimentellt hur. Vetenskaperna kan bara utgå ifrån sina metoder och om de rör materien så blir det förstås materiella svar.

Detta kallas för metodologisk materialism. Enskilda forskare kan förstås gissa hur till exempel allt liv har kommit till, men det är under kontrollerade omständigheter som forskaren utför sina experiment. Den metodologiska materia­lismen ger inget stöd för en materia­listisk världsåskådning.

Den metoden är lika självklar oavsett vilken världsåskådning forskaren har. Den är lika självklar för en forskare som att bonden räknar in och mjölkar sina kor, oavsett om han är kristen eller ateist.

Är man en filosofisk materialist så har man en materialistisk människosyn, som är monistisk. Bara materia existerar, och det är därför redan givet att någon gud inte finns och att människan blott och bart är materia. Olika funktioner hos människan, som medvetande, språk och känslor, hävdas gå tillbaka till materiella fenomen.

Allt ska i princip kunna vägas, mätas eller registreras. En människas andning, puls och motorik kan noteras och värderas, men så kan också i princip hennes känslor, vilja och tankar, påstås det.

Fransmannen och läkaren Julien Offray de La Mettrie gav år 1748 en materia­listisk beskrivning av män­niskan med boken Maskinen män­niskan (L’Homme Machine). Den kristne filosofen Leibniz (1646–1716) me­nade att mekanik aldrig kan ge upphov till tankar, känslor och sinnesförnimmelser. Lite mer än 200 år senare kunde den tyske biologen Karl Vogt likna tankar vid urin; hjärnan utsöndrade tankar lika tanklöst som njurar urin.

Liknande beskrivningar av nutida materialister kan vara att vi är våra hjärnor. Stora problem tillkommer dock när materien själv upplöses i immateriell energi och medvetandet sägs alstras av elektriska impulser. Själva materien upplöses till det immateriella.

Vilken etisk vägledning ger då materialismen? Ja, knappast någon alls. En medveten materialist är nog antingen nihilist, relativist eller utilitarist. Antingen finns ingen giltig etik, eller så är den en relativ konvention, eller så är det konsekvenserna som räknas, vilket gör handlingar etiskt neutrala.

Är inte det något du kan samtala med vänner och politiker om?