Hugo kände en viss stolthet över att kunna bidra med detta citat av den ikoniske evolutionisten Richard Dawkins under klassens biologilektion: ”Darwin visade ju att vi inte längre behöver ta till Gud för att förklara mångfalden hos det biologiska livet. Det räcker med en slumpmässig variation hos organismerna och ett naturligt urval som väljer ut de mest livsdugliga formerna.”

Men Elsa var påläst och kunde inte låta bli att utmana Hugo: ”Men i dag vet vi ju att mycket av variationen beror på tryckfel i arvsmassan, och sådana leder aldrig till någon utveckling.” Hugo svarade triumfatoriskt: ”Sådana mutationer kan visst leda till utveckling. Se bara på bakterier som blir resistenta mot antibiotika.” ”De kanske är positiva men inte utvecklande” förklarade Elsa. ”Det är fördelaktigt för bakterien att överleva en antibiotikaattack, men den gör det på bekostnad av förstörda funktioner. Det är som när de ukrainska trupperna spränger sina egna broar för att hindra ryssarnas framfart. Det är smart för stunden men förstör på sikt. Därför blir också de muterade bakterierna svagare än de omuterade när väl antibiotikan försvunnit. De har avvecklats, inte utvecklats.”

Elsa fortsatte: ”Och hur mycket bakterien än muterar så förblir den en bakterie. Att det skulle vara första steget mot att bli ett högre djur är ett evolutionistiskt önsketänkande som fullständigt saknar stöd i naturen. Mutationer kan kanske vara en källa till biologisk variation, men de kan aldrig förklara en evolution från-sörjan-i-början-till-Örjan.”

Hugo insåg att mutationerna kanske inte är den ”evolutionens motor” som han tidigare trott. I ett försök att trots det försvara evolutionsläran sa han: ”Det naturliga urvalet kan i alla fall förklara arternas anpassning till olika miljöer”. ”Kanske” sa Elsa, ”men problemet är att urvalet bara kan avlägsna dåliga egenskaper men aldrig skapa några nya. Så när räven en gång kom till det kalla polarklimatet och fick tjockare päls så bildades inga nya gener. De fanns där redan från början och ”valdes ut” eftersom miljön krävde det. På motsvarande sätt kan rävens gener för tunn päls ha ”valts bort”, vilket gör att den inte längre kan anpassas tillbaka till ett varmare klimat. Den har alltså fått en minskad genetisk mångfald vilket ju är raka motsatsen till evolution. Ett annat problem är att urvalet endast kan avlägsna de värsta genetiska skadorna medan resten oåterkalleligt ansamlas i arvsmassan. Det leder till ytterligare genetisk nedbrytning.”

Elsa fullföljde med att förklara att det naturliga urvalet inte heller kan förklara uppkomsten av system med många ingående delar. Det skulle inte välja ett hjärta innan det fanns blod och inte blod innan det fanns ett hjärta. Eftersom det saknar minne kan det bara välja ut egenskaper som är fördelaktiga för stunden.

Hugo började nu förstå att det trots allt kanske inte var så intellektuellt högtstående att vara evolutionstroende.