Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.
Johannesevangeliet 13:34

Världen idag

Ansgar sändes för att predika kristen tro för svearna

Ansgar, som fanns i Corvey, och redan hade varit utsänd på missionsuppdrag till danskarna, antog med ”största tänkbara glädje” uppdraget ”att vinna själar” bland svearna, skriver Kjell O Lejon.

Tro och liv-serie · Publicerad 00:00, 18 mar 2021

Ansgar förknippas ofta med Sveriges kristnande. Vem var han? Varför startade Ansgars­missionen? Och vilket genomslag fick den?

I bakgrundsbilden ser vi Karl den store (cirka 742–814), som av påven krönts till kejsare på juldagen år 800. Ett nytt västromerskt kejsardöme hade uppstått. Detta expanderade och i samband med det förekom så kallad svärdsmission.

Men i och med att Karl önskade placera kloster i rikets utkanter för att stabilisera läget, skapades förutsättningar och brohuvuden för en mer traditionell mission. Sonen Ludvig den fromme (778–840) betonade att missionen norröver av flera skäl var viktig: han ville bland annat få ett stopp på vikingarnas härjningar.

Ett av de kloster som grundades var Corvey i tyska Westfalen, utifrån det franska klostret Corbie. Dess förste abbot var kusin till kejsar Karl. Det var just ifrån Corvey som Ansgar, ”Norden apostel” och ”den förste missionären till vårt land”, sändes ut för att missionera i Birka.

Om han var den förste vet vi inte, bara att han är den förste missionären till svearna som finns omnämnd i en skriftlig källa.

Ansgar föddes i början av september år 801 i Fouilloy, nära Amiens, Frankrike. Modern dog tidigt och fadern lät Ansgar uppfostras i det närbelägna benediktinklostret Corbie. Som tonåring avgav han klosterlöften och blev snabbt lärare i klostret. Från 823 fick han sedan ansvar för klosterskolan i ”nya Corbie”, Corvey i Westfalen.

Vid denna tid närdes för övrigt bland många munkar missionstanken att genom en peregrinatio pro Christi (pilgrimsfärd för Kristus) sprida kristen tro.

Att Ansgar blev missionär till svenskarna i Birka har en mer precis bakgrund. Sändebud från svearna hade nått kejsar Ludvig. Med anledning av detta tog denne kontakt med abboten i klostret Corbie och undersökte om det fanns någon munk som ville predika kristen tro för svearna.

Ansgar, som fanns i Corvey och redan hade varit utsänd på missionsuppdrag till danskarna, antog med ”största tänkbara glädje” uppdraget ”att vinna själar” bland svearna. Med honom följde munkbrodern Witmar.

På sjövägen dit blev de överfallna och fick därefter färdas till fots.

Väl i Birka blev de välvilligt mottagna av kung Björn. Rimbert omnämner att det vid tiden fanns ”många kristna fångar” i Birka, vilka vid Ansgars ankomst, kanske 829 eller året därpå, ”gladde sig åt att nu äntligen kunna få del av de kristna mysterierna”, alltså nattvarden.

Svear döptes, bland dem kungens hövitsman och rådgivare Hergeir, som lät bygga en kyrka på sin mark. Den blev förmodligen en utgångspunkt i Ansgars missionsgärning.

Vistelsen blev inte så lång. Snart, förmodligen 831, grundlades ett biskopsdöme i Hamburg och till dess förste biskop utsågs Ansgar.

Ett antal år senare försökte Ansgar göra nya missionsinsatser i Birka. En andra expedition genomfördes någon gång mellan 849 och 854. Sammantaget blev missionsinsatserna momentana, även om det under en tid fanns en fungerande församling på platsen.

Det var inom ett mycket begränsat område Ansgar verkade. Vi kan därför inte med fog koppla Ansgar till Sveriges kristnande, endast till tidiga missionsinsatser bland svearna.

Berättelsen om Ansgar återfinns i den skildring som vännen och efterträdaren på ärkebiskopsstolen i Hamburg-Bremen, Rimbert, författat: Ansgars liv. Den är utformat som ett brev till de klosterbröder ”som gör krigstjänst åt Gud i det heliga klostret Corbie”.

Ansgar lyfts där fram i ljus dager. Vi kan läsa om Ansgars tidiga liv, även Kristusvision i Corbie-klostret, och senare händelseutveckling. Redan i inledningen visar Rimbert sin tacksamhet till Ansgar: ”Länge fick vi genom Herrens nåd glädja oss åt förmånen av en god herde, och vi blev upplysta av hans predikningar och det föredöme han gav och fick hjälp av hans förtjänster och förböner.”

Ansgar dog den 3 februari 865.

Mot slutet av 1300-talet skrev biskopen i Linköping, Nils Hermansson, en version av Ansgarlegenden och utarbetade en gudstjänst till minne av Ansgar.

Århundradet därpå spred sig Ansgarfirandet till övriga delar av den svenska kyrkoprovinsen. I vår almanacka återfinns sedan 1718 Ansgar den 4 februari. Numera påminns vi om missionären även på andra sätt, till exempel genom kyrkor som bär hans namn.

Svear döptes, bland dem kungens hövitsman och rådgivare Hergeir, som lät bygga en kyrka på sin mark. Den blev förmodligen en utgångspunkt i Ansgars missionsgärning.

Renhetskultur är något helt annat än hederskultur

Ledare De senaste månaderna har man från flera håll försökt att kleta begreppet ”hederskultur” på Sveriges... lördag 10/4 00:00
E-tidning
Senaste magasinen
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier