Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
Ordspråksboken 9:10

Världen idag

Östra Europas onådda och bortglömda folk

Många undrar varför det fortfarande finns etniska grupper, som kan räknas som onådda? Det har ju gått nästan 2 000 år sedan Jesus gav lärjungarna uppdraget att gå ut och förkunna evangeliet för alla folk (ta ethne enligt Bibelns grundtext). Generellt kan man konstatera att de onådda folken i regel tillhör minoritetsgrupper i sina respektive länder, skriver Rauli Lehtonen.

Serie · Publicerad 00:00, 24 maj 2018

Enligt studien om Minoritets­rättigheter i Europa uppgår vår världsdels urinvånare till sammanlagt 87 distinkta folkgrupper. 33 av dessa formar en majoritetsbefolkning i minst en suverän stat. Resterande 54 utgör etniska minoritetsfolk. Av dessa finns en hög koncentration av onådda folkgrupper i Volgaområdet, Kaukasien och på Balkan.

Antalet nationella minoriteter beräknas till 105 miljoner människor, eller 14 procent av Europas befolkning på 770 miljoner invånare. Detta är intressant för de evangeliskt kristna, som tror på Jesu ord om att ”budskapet om riket ska förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk”, Matt. 24:14. Flera av minoriteterna i vår världsdel saknar nämligen fortfarande Bibeln på sitt modersmål och har ännu inga nationella, livskraftiga församlingar, vilket gör att de kan ses som onådda för evangelium!

Den nominella kristendomen försvårar i dag en noggrann analys över den levande tron på Jesus Kristus i Europa. Enligt Operation World är vår del av världen dock den minst evangeliska på vår planet. 2010 var 17,2 procent av Afrikas befolkning evangelikaler, 3,5 av Asiens befolkning, 16,7 i Sydamerika, 17,8 i Australien och hela 26,8 procent av Nordamerikas invånarantal. Motsvarande siffra för Europa är mindre än 2,5 procent.

Många undrar varför det fortfarande finns etniska grupper, som kan räknas som onådda? Det har ju gått nästan 2 000 år sedan Jesus gav lärjungarna uppdraget att gå ut och förkunna evangeliet för allafolk (ta ethne enligt Bibelns grundtext). Generellt kan man konstatera att de onådda folken i regel tillhör minoritetsgrupper i sina respektive länder. Ofta ligger de så lågt på den sociala stegen, att inte ens kyrkor funnit det tillräckligt intressant att anpassa sin mission till de onåddas kultur och språk. Däremot har man försökt integrera dem med majoritetens seder och bruk, även vad gudstjänstformer beträffar.

Längs med Volgafloden i Ryssland finns ett pärlband av bortglömda etniska grupper, som i dag tillhör Europas minst evangeliserade folk. På 1930-talet när kommunismens ideologiska kamp kulminerade, arkebuserades en stor del av den intellektuella eliten för de finsk-ugriska och turkbesläktade folken i området. De som lyckades undgå det värsta, deporterades till Sibirien eller Europas arktiska områden.*

De kvarvarande som ertappades med att använda sitt modersmål på skolor, arbetsplatser eller i hemmen, kunde bötfällas och i vissa fall tvingas lämna sitt hemland. Detta omöjliggjorde i princip allt aktivt missionsarbete bland basjkirer, komer, marier, mordviner, tatarer och tjuvasjer för decennier framåt. Dessa folk utgörs idag av cirka 15 miljoner människor med färre än 3 000 registrerade medlemmar i de evangeliska kyrkorna.

De senaste åren, när patriotismen varit på frammarsch, har flera församlingar till och med förbjudit minoriteterna att ordna gudstjänster på sitt modersmål. Det finns även exempel på, då man försökt ”driva ut nationalismens ande” ur dem som inte varit villiga att anpassa sig till de nya patriotiska strömningarna i kyrkorna. Detta har på ett dramatiskt sätt försvårat arbetet bland de onådda folkgrupperna.

I Europa finns i dag över 300 miljoner människor som talar slaviska språk. Detta påverkar gudstjänstformerna i integrerade församlingar, så att det blir allt mindre utrymme för de traditioner, som är kännetecknande för de finsk-ugriska och turkbesläktade folken. Ortodoxins och katolicismens särställning i flera östeuropeiska länder har också haft en negativ inverkan på religionslagar. Dessa försvårar i dag missionsarbetet bland onådda folkgrupper, då majoritetskyrkorna räknar detta som proselytism av deras medlemmar.

När Nato bombade Belgrad och Novyj Sad under kriget i Serbien, tecknades en ny typ av gräns, vilken blev ett hinder för kristen mission på Balkan. Den bröt i princip ned de slavisk-ortodoxas förtroende för missionärerna från väst, som fick en kollektiv skuld i kriget 1999. Därmed led missionsarbetet det största nederlaget, då just forna Jugoslavien tillhör det andra området i Europa med hög koncentration av onådda folkgrupper. Bosnien, Montenegro och Kosovo med lite drygt sex miljoner invånare har i dag färre än 2 000 evangeliskt kristna.

Just nu pågår dock en historisk satsning, där pingstförsamlingar i Sverige, forna Jugoslavien, Ukraina och Vitryssland har inlett en gemensam ledarutbildning, där kristna från öst och väst lär av varandra. Som likvärdiga partner går man in i ett samarbete för att nå bortglömda folk på Balkan. Detta kommer säkert att skapa positiva synergieffekter. Ledare från Sverige, forna Jugoslavien kan nämligen inspireras av kristna från Ukraina och Vitryssland, där kyrkorna lever mitt i en pulserande väckelse.

 De kanske mest bortglömda missionsutmaningarna i vår världsdel finns i Kaukasiens bergsområden, där Azerbajdzjan, Armenien, Georgien och Sydrysslands autonoma republiker i dag bebos av fler än tio officiella folkgrupper, som saknar livskraftiga kyrkor. Små husförsamlingar kämpar i muslimsk omgivning för sin överlevnad i republiker som Adygien, Ingusjien, Tjetjenien och Dagestan. Men även Europas officiellt enda buddhistiska folkgrupp – kalmuckerna – finns i detta område.

1709 spelade kalmuckerna en avgörande roll för den ryska segern mot karolinerna i slaget vid Poltava. 1771 tröttnade emellertid kalmuckerna på diskrimineringen från tsarimperiet och bestämde sig för att inleda en massflykt tillbaka via Tien Shanbergen till Kina, som man såg som sitt urhem. 170 000 människor från Volgas östra strand började då sin vandring österut. De 50 000, som var kvar väster om Volga, blev hindrade av att isen gick upp just den natten som flykten skedde. Så fick de onådda ”kalmuckerna” sitt namn från det mongoliska ordet chalmag, som betyder: ”de som blev kvar”.

Det finns många fler folkgrupper i Europa som ”lämnats kvar” och glömts bort: basker, karatjajer, chanter, sorber, valloner, tabasaraner. Hinner vi nå dem innan de assimileras och lämnar oss för alltid?

* Gamla folk och nya stater, Gustavsson, Svanberg och Saarinen, sid 83-84 (1992)

Generellt kan man konstatera att de onådda folken i regel tillhör minoritetsgrupper i sina respektive länder.

Tack, Uppdrag Granskning, för samtalet ni öppnat för

Ledare SVT:s Uppdrag Granskning lät sig inte kväsas. Trots att de under Stockholm Pride fick ta emot den negativa utmärkelsen ”Rosa tisteln” av RFSL för... lördag 12/10 00:00

Stefan Salmonsson blir pastor i Norge

Församling. Reseevangelisten Stefan Salmonsson, som tidigare varit pastor inom Trosrörelsen i Sverige, har nu installerats som pastor i Sarpsborg i Norge. Han... söndag 13/10 15:00

Förbud är den nya liberala friheten

Ledare Sveriges skolväsende vilar på en nära tusenårig kristen grund. Det senaste halvseklet har suddat ut det mesta av kristet innehåll, men... torsdag 10/10 11:55
Mot väggen
Teologerna svarar på dina frågor om kristen tro

Människan – en avbild av Gud?

Gud skapade människan till sin avbild. Men är det verkligen rätt att beskriva människan efter syndafallet som Guds avbild? Både Jesus och Paulus...
Recensioner
Aktuell serie

Messiansk judendom i urkristen tid

Serie Hur kan man förklara att den från början judiska Jesusrörelsen med tiden vände sig mot sitt ursprung, Israels folk? Varför kunde inte kyrkan...
Böneskolan

En bönevän mitt i nöden

Kung David är en av de stora hjältarna i Bibelns persongalleri. Han var den unge herdepojken som blev utvald av profeten Samuel till kung i Israel...
Inför söndag

Tacksamhet till Herren föds när vi tittar i livets ”backspegel”.

Matt 15: 29–31 Jag kommer aldrig glömma när jag för första gången skulle övningsköra i riktig trafik. Alla intryck sköljde över mig och som nybörjare...