Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.
Psaltaren 121:1-2

Världen idag

Östra Europas onådda och bortglömda folk

Många undrar varför det fortfarande finns etniska grupper, som kan räknas som onådda? Det har ju gått nästan 2 000 år sedan Jesus gav lärjungarna uppdraget att gå ut och förkunna evangeliet för alla folk (ta ethne enligt Bibelns grundtext). Generellt kan man konstatera att de onådda folken i regel tillhör minoritetsgrupper i sina respektive länder, skriver Rauli Lehtonen.

Serie · Publicerad 00:00, 24 maj 2018

Enligt studien om Minoritets­rättigheter i Europa uppgår vår världsdels urinvånare till sammanlagt 87 distinkta folkgrupper. 33 av dessa formar en majoritetsbefolkning i minst en suverän stat. Resterande 54 utgör etniska minoritetsfolk. Av dessa finns en hög koncentration av onådda folkgrupper i Volgaområdet, Kaukasien och på Balkan.

Antalet nationella minoriteter beräknas till 105 miljoner människor, eller 14 procent av Europas befolkning på 770 miljoner invånare. Detta är intressant för de evangeliskt kristna, som tror på Jesu ord om att ”budskapet om riket ska förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk”, Matt. 24:14. Flera av minoriteterna i vår världsdel saknar nämligen fortfarande Bibeln på sitt modersmål och har ännu inga nationella, livskraftiga församlingar, vilket gör att de kan ses som onådda för evangelium!

Den nominella kristendomen försvårar i dag en noggrann analys över den levande tron på Jesus Kristus i Europa. Enligt Operation World är vår del av världen dock den minst evangeliska på vår planet. 2010 var 17,2 procent av Afrikas befolkning evangelikaler, 3,5 av Asiens befolkning, 16,7 i Sydamerika, 17,8 i Australien och hela 26,8 procent av Nordamerikas invånarantal. Motsvarande siffra för Europa är mindre än 2,5 procent.

Många undrar varför det fortfarande finns etniska grupper, som kan räknas som onådda? Det har ju gått nästan 2 000 år sedan Jesus gav lärjungarna uppdraget att gå ut och förkunna evangeliet för allafolk (ta ethne enligt Bibelns grundtext). Generellt kan man konstatera att de onådda folken i regel tillhör minoritetsgrupper i sina respektive länder. Ofta ligger de så lågt på den sociala stegen, att inte ens kyrkor funnit det tillräckligt intressant att anpassa sin mission till de onåddas kultur och språk. Däremot har man försökt integrera dem med majoritetens seder och bruk, även vad gudstjänstformer beträffar.

Längs med Volgafloden i Ryssland finns ett pärlband av bortglömda etniska grupper, som i dag tillhör Europas minst evangeliserade folk. På 1930-talet när kommunismens ideologiska kamp kulminerade, arkebuserades en stor del av den intellektuella eliten för de finsk-ugriska och turkbesläktade folken i området. De som lyckades undgå det värsta, deporterades till Sibirien eller Europas arktiska områden.*

De kvarvarande som ertappades med att använda sitt modersmål på skolor, arbetsplatser eller i hemmen, kunde bötfällas och i vissa fall tvingas lämna sitt hemland. Detta omöjliggjorde i princip allt aktivt missionsarbete bland basjkirer, komer, marier, mordviner, tatarer och tjuvasjer för decennier framåt. Dessa folk utgörs idag av cirka 15 miljoner människor med färre än 3 000 registrerade medlemmar i de evangeliska kyrkorna.

De senaste åren, när patriotismen varit på frammarsch, har flera församlingar till och med förbjudit minoriteterna att ordna gudstjänster på sitt modersmål. Det finns även exempel på, då man försökt ”driva ut nationalismens ande” ur dem som inte varit villiga att anpassa sig till de nya patriotiska strömningarna i kyrkorna. Detta har på ett dramatiskt sätt försvårat arbetet bland de onådda folkgrupperna.

I Europa finns i dag över 300 miljoner människor som talar slaviska språk. Detta påverkar gudstjänstformerna i integrerade församlingar, så att det blir allt mindre utrymme för de traditioner, som är kännetecknande för de finsk-ugriska och turkbesläktade folken. Ortodoxins och katolicismens särställning i flera östeuropeiska länder har också haft en negativ inverkan på religionslagar. Dessa försvårar i dag missionsarbetet bland onådda folkgrupper, då majoritetskyrkorna räknar detta som proselytism av deras medlemmar.

När Nato bombade Belgrad och Novyj Sad under kriget i Serbien, tecknades en ny typ av gräns, vilken blev ett hinder för kristen mission på Balkan. Den bröt i princip ned de slavisk-ortodoxas förtroende för missionärerna från väst, som fick en kollektiv skuld i kriget 1999. Därmed led missionsarbetet det största nederlaget, då just forna Jugoslavien tillhör det andra området i Europa med hög koncentration av onådda folkgrupper. Bosnien, Montenegro och Kosovo med lite drygt sex miljoner invånare har i dag färre än 2 000 evangeliskt kristna.

Just nu pågår dock en historisk satsning, där pingstförsamlingar i Sverige, forna Jugoslavien, Ukraina och Vitryssland har inlett en gemensam ledarutbildning, där kristna från öst och väst lär av varandra. Som likvärdiga partner går man in i ett samarbete för att nå bortglömda folk på Balkan. Detta kommer säkert att skapa positiva synergieffekter. Ledare från Sverige, forna Jugoslavien kan nämligen inspireras av kristna från Ukraina och Vitryssland, där kyrkorna lever mitt i en pulserande väckelse.

 De kanske mest bortglömda missionsutmaningarna i vår världsdel finns i Kaukasiens bergsområden, där Azerbajdzjan, Armenien, Georgien och Sydrysslands autonoma republiker i dag bebos av fler än tio officiella folkgrupper, som saknar livskraftiga kyrkor. Små husförsamlingar kämpar i muslimsk omgivning för sin överlevnad i republiker som Adygien, Ingusjien, Tjetjenien och Dagestan. Men även Europas officiellt enda buddhistiska folkgrupp – kalmuckerna – finns i detta område.

1709 spelade kalmuckerna en avgörande roll för den ryska segern mot karolinerna i slaget vid Poltava. 1771 tröttnade emellertid kalmuckerna på diskrimineringen från tsarimperiet och bestämde sig för att inleda en massflykt tillbaka via Tien Shanbergen till Kina, som man såg som sitt urhem. 170 000 människor från Volgas östra strand började då sin vandring österut. De 50 000, som var kvar väster om Volga, blev hindrade av att isen gick upp just den natten som flykten skedde. Så fick de onådda ”kalmuckerna” sitt namn från det mongoliska ordet chalmag, som betyder: ”de som blev kvar”.

Det finns många fler folkgrupper i Europa som ”lämnats kvar” och glömts bort: basker, karatjajer, chanter, sorber, valloner, tabasaraner. Hinner vi nå dem innan de assimileras och lämnar oss för alltid?

* Gamla folk och nya stater, Gustavsson, Svanberg och Saarinen, sid 83-84 (1992)

Generellt kan man konstatera att de onådda folken i regel tillhör minoritetsgrupper i sina respektive länder.

Vem leder den svenska politiska dansen?

Ledare Som en blixt från klar himmel meddelade Jonas Sjöstedt att han avgår som vänsterledare – just när han lyckats göra en remarkabel comeback för sitt...

Israel hjälper jordbävningsdrabbade i Puerto Rico

Insats. Efter den jordbävning som drabbade en stor del av Puerto Ricos invånare den 7 januari kunde den israeliska hjälporganisationen Isra Aid snabbt inleda...

Dags för Iran att återknyta de historiska banden till Israel

Israelkommentar Israelkommentar. Få länder i Mellanöstern har en lika lång och betydelsefull historia i relation till det judiska folket som dagens Iran. Påståendet kan verka...

Politiker: Utred hur porr påverkar unga

Nätpornografi. ”Vi ber smartphonegenerationen om ursäkt för att vi inte har förstått och agerat i tid.” Det skriver representanter för de tidigare allianspartierna...

”Arbete kan ge mening till livet”

Närbild Arbetsetik. Arbete kan ge mening till livet och bidra till långsiktig lycka. Det menar Maria Ludvigsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet. – Arbetet gör att...
Mot väggen

Människan – en avbild av Gud?

Mot väggen Gud skapade människan till sin avbild. Men är det verkligen rätt att beskriva människan efter syndafallet som Guds avbild? Både Jesus och Paulus...

Husförsamlingens funktioner

Serie Husförsamlingar (del 3/3). Både Guds familj (den lilla gruppen) och Guds folk (den stora samlingen) är djupt förankrade i en kristen församlingssyn. Men kyrkan efter Konstantin...

Kom till Jesus på vattnet

Bönekrönika Böneskolan (del 47). När vi står i början av ett nytt år finns en längtan hos många att få se Guds rike bryta fram med större kraft i vårt land och i våra liv. Vi längtar...

Ta vara på och ta på allvar de möjligheter som ges för att komma närmare Gud, livets källa.

Inför söndag Hebr 2:9–10 En källa förknippar vi oftast med vatten, en plats där man kan släcka sin törst. I våras sprang jag Göteborgsvarvet. Då handlar mycket om...