Som kristna möter vi två huvudförklaringar till livets mångfald. Enligt det kreationistiska synsättet kan alla arter delas in i grupper (såsom hund- och kattdjur) med gemensamt unikt ursprung, där människan utgör sin egen grupp med Adam och Eva som första par. Den andra förklaringsmodellen, utvecklingsläran eller evolutionsteorin, gör gällande att alla arter har ett gemensamt ursprung från enkla encelliga livsformer, från vilka de utvecklats under lång tid. I detta livets träd är schimpansen vår närmaste släkting. 

I min första artikel hävdade jag att kreationismen gör det lättare att förstå Bibelns helhet, från skapelse och syndafall fram till evangeliet om Jesus. Jag skrev också att kreationismen kan förklara människans unika roll i skapelsen. Men är det ändå så att vetenskapens landvinningar talar för att vi ska överge det kreationistiska synsättet till förmån utvecklingsläran?