Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

I Sverige används dubbla måttstockar, menar Isaac Bachman och erinrar om hur det applåderades då svensk polis sköt mördaren på en skola i Trollhättan. – I Israel hade vi liknande incidenter som i Trollhättan tio gånger om dagen i några dagar, och det vi fick från Sverige var anklagelser. Foto: Pi Frisk/SvD/TT

Turbulens har präglat tiden i Sverige

Fem år som Israels ambassadör i Sverige, fem år av turbulent relation de båda länderna emellan. Isaac Bachman summerar nu sina år i Sverige i en personlig intervju. I sommar flyttar han hem till Israel.

Reportage · Publicerad 16:48, 16 aug 2017

Det är en aningen stressad ambassadör som möter mig på Israels ambassad på Strandvägen i Stockholm.

– Du skulle inte vilja byta jobb med mig kan jag garantera, säger han redan innan vi slår oss ner för intervjun.
Vad det är som gör bördan extra tung för tillfället framkommer inte. Men var och en kan konstatera att det måste finnas många enklare uppdrag än att vara Israels ambassadör till Sverige. Den rödgröna regeringens beslut att erkänna en palestinsk stat, och en rad plumpa uttalanden från utrikesministern och andra av regeringens företrädare, har inneburit att relationen mellan Sverige och Israel har försämrats påtagligt.

– Erkännandet skickade ut felaktiga signaler. Bara två månader efter att beskjutningen från Gaza hade upphört 2014 berättade Sveriges statsminister om intentionen att erkänna en palestinsk stat. Budskapet till terroristerna blir att terrorism inte är ett problem, utan att Sverige kommer erkänna deras suveränitet alldeles oavsett, säger Bachman.

I samband med den svenska regeringens erkännande, i oktober 2014, kallades Isaac Bachman hem till Israel, i en diplomatisk markering mot erkännandet. När han någon månad senare kom tillbaka till Sverige, var det med en förhoppning om att beslutet skulle vara ett enskilt felaktigt beslut från den svenska regeringen.
Men varje sådan förhoppning grusades snart. Ambassadören skräder inte orden när han ska utvärdera den politiska relationen mellan Sverige och Israel.

– Relationen är den sämsta någonsin, säger han med eftertryck, och fortsätter:

– Det handlar inte om enskilda händelser. Det är ett mönster som återupprepas, genom till exempel olika Unesco-omröstningar. Nu senast den om Jerusalem.
Droppen som fick bägaren att rinna över kom enligt ambassadören 2015, då en våg av knivattacker riktades mot civila i Israel.

– Det var aldrig någon politiker i Sverige som omnämnde det som skedde som palestinsk terror. De två orden kom inte över deras läppar

I stället väckte Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, krav på en utredning gällande ”utomrättsliga avrättningar”, eftersom israelisk polis sköt ner de knivbeväpnade männen.

– Medan vi begravde våra döda och försökte ta oss igenom de här händelserna blev vi – som den demokratiska rättsstat vi är – anklagade tre gånger för utomrättsliga avrättningar. I Israel togs det här emot som de värsta nyheterna. Det går inte ens att föreställa sig.
För att synliggöra de dubbla måttstockarna jämför Isaac Bachman med när svensk polis – ungefär samtidigt som anklagelserna riktades mot Israel – sköt den knivbeväpnade man som attackerade elever och lärare på en skola i Trollhättan.

– Han blev skjuten två eller tre gånger av polisen. Då applåderade alla, inklusive statsministern, polisen. Men i Israel tar ingen reda på vad som verkligen händer. Vi hade liknande incidenter som i Trollhättan tio gånger om dagen i några dagar, och det enda vi fick från Sverige var anklagelser.
Han är noga med att påpeka att han inte kräver att Israel ska bli positivt särbehandlat.

– När jag nu klagar ber jag inte om några förmåner. Jag efterfrågar bara ärlighet och balans, det är allt. Jag behöver inga förmåner. Jag behöver inte förflyttas från ena änden av ledet till det andra. Låt oss bara få stå i samma led som alla andra. Rättvisa är allt jag önskar.

När jag ber honom nämna någon positiv erfarenhet på den politiska fronten under sina år i Sverige tvekar den annars så verbale ambassadören en aning.

– Jag måste vara ärlig. Politiskt sett så tror jag inte att jag har några positiva erfarenheter. Den gest jag möjligen kommer att tänka på, som uppskattades av Israel, var införandet av Raoul Wallenberg-dagen 2012. Men det är ju inte riktigt politiskt, och handlar heller inte direkt om Israel, även om det var väldigt positivt.

Han berättar att såväl Socialdemokraternas som Miljöpartiets ungdomsförbund har vägrat att träffa honom och tror att det beror på att många lever med en skev bild av verkligheten i frågor som gäller Israel.
Bortsett från den politiska situationen ser ambassadören emellertid en del framsteg.

– Vi har utbyte för handel, kultur, högre utbildning och innovationer. På de områdena är relationerna okej och mycket uppskattade i Sverige. Svenskar vet att israeler är bra på medicin, forskning och jordbruk till exempel. Men när det handlar om konflikten har jag förstått att det är väldigt svårt att göra hål på den mur som byggts i Sverige och försöka få in fler infallsvinklar i den berättelse som skapats.

Du valde att förlänga ditt förordnande med ett år extra, till fem år i stället för fyra. Har du och din fru Osnat, trots den politiska utvecklingen, trivts i Sverige?

– Det var en förlängning som två parter behöver vara överens om; Jerusalem och jag själv. Vi kom överens och jag stannade kvar, vilket visar att jag personligen gillar livet här. Det är bekvämt, det är en vacker plats och inte så långt från Israel. Det innebär att jag kan åka och hälsa på mina barn och min familj och de kan komma hit och hälsa på. Det är bra!

Under sina år i Sverige har ambassadören mött många vänner till Israel. Men många av dem väljer att inte göra sin vänskap med Israel offentlig.

– Jag tror inte att regeringen representerar den allmänna uppfattningen av Israel i Sverige. Det är svårt att veta vad allmänhetens åsikt om Israel är, eftersom alltför många individer är rädda att säga vad de tycker. De är rädda att de flesta andra tänker på ett annat sätt.

– I Israel ses det som en styrka att driva en egen, unik uppfattning. Men här är det mer av ett konsensustänkande.

Och du har märkt att Israelvänner inte vågar ge sig till känna?

– Ja, jag har hört många i Sverige som säger till mig att de tyvärr inte kan unna sig lyxen att förespråka Israel offentligt eller ens i sina sociala kretsar.

För att de skulle förlora sina jobb, eller varför då?

– Jag vet inte om de skulle förlora det, men det skulle bli obekvämt för dem. Jag har hört om människor som åker till Israel ganska ofta och när de kommer tillbaka och får frågan om vart de varit, säger de inte att de varit i Israel.

Vad skulle du vilja ge för råd till Israelvänner i Sverige?

– Det är nödvändigt att enskilda individer börjar uttrycka sig och att fler vågar öppna munnen. På ett personligt plan tror jag många är för Israel och skulle vilja försvara Israel. Men fler måste ge sig till känna för att det ska bli en balanserad syn på konflikten och det sätt på vilket den framställs. När den allmänna åsikten inte hörs kan regeringen fortsätta med samma politik.

Så rådet är att fler höjer sin röst för Israel.

– Ja, ni kan börja tala! Var inte rädda, det är inte hemskt. Det här är ju faktiskt ett fritt land där du får uttrycka dina åsikter. Jag antar att du i de flesta fall kan göra det utan en medföljande prislapp. Det vill jag tro i alla fall.
Isaac Bachman har själv talat en hel del för Israels sak och gjort sig känd som en tillgänglig ambassadör. Han syns ofta på Facebook och Twitter, och har engagerat sig i det offentliga samtalet på ett sätt som få andra.

– Av allt att döma kan man göra som jag har gjort och överleva fem år utan att någon dödar dig, säger han och ler.

Finns det några viktiga redskap för att förändra klimatet?

– Det vi kan göra är att använda sociala medier och skriva artiklar. Vi får mer och mer utrymme på sociala medier och flera tidningar har publicerat mina artiklar. Det blir bättre, men det går långsamt.

Hur har dina relationer med kristna i Sverige varit?

– Mycket bra. Jag har försökt att vara med dem så mycket som jag kunnat. Vi är mer förstådda i dessa kretsar jämfört med andra.

– Vi har även Kristdemokraterna, som är ett parti med mycket mer förståelse för Israel och med en mer balanserad syn.

Vad kommer du att göra när du kommer tillbaka till Israel?

– Jag kommer att jobba på utrikesdepartementet, men jag vet inte exakt vad min uppgift kommer att vara ännu. Det är inte klart än.

Vad kommer du sakna mest med Sverige?

– Sverige är ett paradis egentligen. Ett kanonbra land med fungerande system. Ni ska vara stolta över ert land. När du kommer till Israel möts du av “var försiktig här” och “var försiktig där”. Till och med när du går på bio går de igenom dina tillhörigheter för att se om det är en bomb där eller inte. Vi har inte det här i Sverige. Och Gud förbjude att ni får det. Den här mer avslappnade livsstilen kommer jag att sakna.

Valdeltagandet avgör inriktning

Israelkommentar Det är uppenbart att valdeltagandet avgör valen i demokratiska nationer, men i Israel är procentandelen som röstar särskilt avgörande. Detta beror på...

Hon läste Staksets bok – kom till tro på Gud

Vittnesbörd. En av dem som kommit till tro genom Sebastian Staksets bok är Linda Eriksson. Hon hade alltid lidit av ångest och tyckte att livet var meningslöst,...