År 1998 var Tomas Linder på väg till jobbet när han råkade ut för en allvarlig trafikolycka, som resulterade i en mycket kraftig whiplashskada.

– Överläkaren som kom in till mig dagen därpå sade att han aldrig tidigare sett en sådan solklar whiplashskada, berättar Tomas, som då inte ens kunde lyfta huvudet utan att använda händerna.

Det konstaterades att tre senor hade blivit fullt ut whiplashskadade.

En kort tid efter olyckan började Tomas också få kraftiga migränattacker. 

– Jag kunde få anfall ett par gånger per vecka. Jag kunde ibland ligga i ett svart rum ett helt dygn, med sprängande huvudvärk. Under migränattacker kunde jag inte heller äta, då jag kräktes upp allt jag stoppade i mig.

Vintertid blev migränen ännu värre och ibland gick det flera veckor utan att Tomas kunde lämna huset.

– Jag bodde i en villa men kunde inte fixa gräset, inte snickra – inte göra någonting. Om jag försökte göra något fick jag direkt ett kraftigt migränanfall och blev liggande två–tre dygn extra, förklarar han.

För att lindra smärtan tog Tomas starka morfintabletter, men toleransen höjdes hela tiden så han utvecklade till slut ett beroende.

– Vid den tiden drack jag även alkohol för att försöka dämpa smärtan, tillägger han.

– Mitt dåvarande äktenskap kraschade och jag kände det som om mitt liv var slut, jag såg ingen framtid.

Utan något hopp om någon varaktig förbättring upplevde Tomas att livslusten alltmer rann ifrån honom. Han, som annars hade för vana att se det positiva i vardagen, kunde nu inte se någon väg framåt. Gradvis växte tankarna på att avsluta livet.

– Början av 2006 kände jag bara mörker överallt och tyckte att det var enda vägen ut. Livet blev outhärdligt, minns han.

– Så snart jag hade bestämt mig för att ta mitt liv fick jag någon sorts ”frid”. Det kändes skönt att jag skulle få sätta punkt för alltihop.

Tomas ringde upp sina barn och föräldrar, och utan att avslöja sina planer uttryckte han sin tacksamhet och kärlek till dem.

Dagen innan han planerat att avsluta sitt liv fick Tomas ett telefonsamtal från en före detta arbetskamrat med en inbjudan att följa med till kyrkan. Tomas hade som ung haft en tro och varit aktiv i en kyrka, men i vuxen ålder gick det allt längre mellan kyrkobesöken.

– Helt ärligt kände jag mig besviken på Gud för allt som skett. Det fanns mycket bitterhet i mitt liv, mot både Gud och människor. Jag tyckte att mitt liv var fullständigt slut och att Gud, om han nu fanns, kunde ha förhindrat att olyckan och andra saker jag varit med om aldrig ägt rum.

Trots sina motstridiga tankar beslöt ändå Tomas att följa med till kyrkan.

– Jag har alltid tyckt om att prata och tänkte att jag väl kunde tillbringa min sista kväll i livet med att prata lite och dricka kaffe, förklarar han.

Väl där fick han en mycket skeptisk inställning till vad han mötte.

– Folk var så glada, jag var övertygad om att flera ”gick” på något. För så glad kan man ju inte vara, tänkte jag.

Från scenen berättade några män, i Tomas ålder, som hade säljarbakgrund och hade hamnat i alkoholmissbruk om hur Jesus hade befriat dem och förvandlat deras liv.

– ”Finns sådant i dag?” tänkte jag för mig själv. Jag var skeptisk, men samtidigt kunde jag identifiera mig med männen eftersom jag också hade en säljarbakgrund.

Strax därefter hände något som Tomas inte alls var beredd på: Predikanten gick fram, tog mikrofonen, tystade ner musiken och sade: ”Jag har ett budskap från Gud till någon här.”

– Min första tanke då var: ”Den här mannen är full av skit!”, berättar Tomas, som menade att ingen kan få ett budskap till sig direkt från Gud.

Predikanten började då dela det budskap han hade fått till sig – vilket fick Tomas inställning att snabbt förändras.

– Budskapet var klockrent till mig och träffade mig så detaljerat som man bara kan vara utan att peka ut mig direkt inför andra människor! I dag förstår jag att det var Gud som inte ville göra bort mig inför andra människor.

När större delen av mötet hade gått reste sig folk upp och började sjunga, och även Tomas ställde sig upp.

– Jag kunde inga sånger, men ville visa respekt för min vän som hade bjudit med mig, säger han.

Predikanten som hade delat det profetiska budskapet gjorde sedan en inbjudan riktad till den som orden gällde. Trots att tilltalet hade träffat hans hjärta upplevde nu Tomas en stark inre kamp.

– Mycket var helt nytt för mig och kändes konstigt. Samtidigt var det tydligt att människorna där hade något som jag saknat. Jag upplevde det som om en magnet drog mig fram till scenen.

Tomas fick ta emot förbön och upplevde hur han fylldes av en överväldigande kärlek och frid. Och han när vaknade morgonen därpå visste han att något hade hänt i hans inre.

– Jag vaknade för första gången på lång tid med en djup glädje i mitt inre, en känsla av inre frid.

Några veckor senare kunde Tomas också konstatera att de regelbundet återkommande migränattackerna hade upphört.

– Sedan den dagen har migränen inte kommit tillbaka! I dag ser livet helt annorlunda ut för mig. Jag ser ljust på framtiden och min tro på Jesus är grunden för allt jag gör. Jag har fortfarande min whiplashskada, som begränsar mig att arbeta fullt ut, men att min hälsa är så bra som den är, är ett verkligt under.

Sedan ett antal år tillbaka orkar Tomas även arbeta som kontaktperson för tre funktionshindrade killar.

Något år efter sitt Jesusmöte gick Tomas en kvällsbibelskola, där han mötte Helena, som sedan tretton år tillbaka är hans hustru. Ett par år senare fick de båda möjlighet att gå en själavårdsutbildning med Ellel Ministries.

– Där fick jag uppleva så mycket själsligt och andligt helande.

Redskapen som Tomas och Helena fick under utbildningen kan de i dag ge vidare, i själavårds- och förbönsamtal som ofta uppstår i spontana vardagliga möten med människor.

Ett annat intresse paret delar är att resa, och hittills har det blivit fem resor till Israel, ett land som ligger Tomas varmt om hjärtat.

Tomas lyfter avslutningsvis att han i dag upplever en enorm tacksamhet över livet:

– Det ger en stor glädje och mening i livet att få sträcka sig ut till andra, säger han.

– Mitt möte med Jesus gjorde att mitt liv gick från mörker till ljus. Livet är inte alltid enkelt, men Jesus är med i allt. I dag har jag och Helena verkligen ett underbart liv, och får njuta av fyra barn och fem underbara barnbarn. Gud är verkligen god!