När coronapandemin slog till med full kraft under våren 2020 satte det allt på ända för Samuel Ljungblahd; kalendern gick från full till tom.

– Jag rörde inte pianot på lång tid. Jag hade ingen som helst inspiration, säger Samuel och suckar.

Under året innan hade han släppt ett nytt album och när pandemin slog till skulle han precis dra i gång med en turné. 

– Först blev det någon form av chock. Jag fick ringa mina musiker och ställa in, samtidigt som jag var tvungen att se om mitt eget hus, nu försvann ju vår inkomst. I början var det jättejobbigt.

Ja, arbetsmässigt har det varit två katastrofala år, konstaterar Sa­muel. Samtidigt har det också haft en uppsida.

– Lyckokastet är ju familjeli­vet. Jag som rest så otroligt mycket under många år har fått två års kvalitetstid med min familj. Det har varit fantastiskt och något som jag aldrig hade velat vara utan. 

Så kom hösten 2021. Plötsligt fick arrangörerna ta emot publik igen, och Samuels kalender fylldes snabbt upp med nya jobb.

– Det blev faktiskt lite av en ke­tchup­effekt när allt drog i gång. I oktober till december jobbade jag jättemycket, ända fram till julafton. Då kände jag att nu är det tillbaka igen.

Perioden avslutades med att Samuel gästade julvärden Tareq Taylor i SVT och fick sjunga gospel för svenska folket på bästa sändningstid.

Men så kom ett nytt bakslag i början av året, när myndigheterna återigen drog i handbromsen på grund av ökad smittspridning.

– Vi hade precis fotat omslagsbilder i Södra teatern för min nya skiva, och planerat in en turné, och när vi kommer ut så är det en presskonferens där de säger att de ska stänga ner igen. Det var faktiskt fruktansvärt jobbigt – det jobbigaste för min del under de här åren. På ett dygn kastades allt på ända igen, säger Samuel.

Men även det fick ett slut och nu har åter någon form av normal vardag infunnit sig, vilket i Samuels fall innebär mycket jobb. Vid tiden för den här intervjun har han precis kommit hem efter en veckas arbete med planering av konserter och studioarbete.

– Jag såg i höstas, när det blev jobb igen, att det betydde mycket för mig att komma ut bland folk. Det här är något som jag jobbat så hårt för i så många år, att komma hit, säger Samuel.

Med sikte på en ny turné kom även inspirationen tillbaka, och de förs­ta stegen mot nya skivan Right now kunde tas.

– När jag visste att jag skulle få åka ut igen, då kom inspirationen att skriva. Jag är en så utpräglad liveartist, som älskar att vara i ett rum och göra något tillsammans med en publik.

Releaseturnén kickar i gång den 6 april i Örebro och tar sig sedan till Varberg, Göteborg, Jönköping och Stockholm.

Och för en artist som älskar att stå på scenen är det lite som en julafton.

– Jag är så otroligt taggad! utbrister Samuel.

Turnén kommer dock att se lite annorlunda ut.

– Jag vill inte avslöja för mycket på förhand, men stråk kommer finnas med på något sätt. Vi kommer att försöka leverera en större konsert med en mindre produktion. Det känns jättespännande.

Med sig ut på sin releaseturné har han ett lite – enligt sina mått – annorlunda album. Right now beskriver han nämligen som lite mer avskalat, med Ola Hedén vid pianot och stråkar bakom.

– Det är inte bara ”fullt ös medvetslös”. Publiken kommer kanske få se en del av mig som jag inte fokuserat så mycket på in­nan, där rösten står väldigt mycket i centrum.

Pandemin har en stor del i att det här albumet blir av just nu, då det inneburit två år av ofrivillig reflektion, där Samuel funderat kring vad han vill göra, och inte vill göra.

– Den här tanken har legat där och skvalpat, att göra något mer akustiskt och få sjunga på ett lite annat sätt. Nu upplevde jag att det var en väldigt bra tid.

Låtarna på skivan bär var för sig på en story. Det är därför han till exempel valt att tolka den Kirk Franklin-sång som han sjöng i Globen när han – utan någon förvarning – knockade den amerikanska superstjärnan med sin röst.

– Den låten gör jag en egen version av på plattan, för den har betytt så otroligt mycket för mig.

Med på skivan finns också hans allra första singel, ”Perfect in my mind”, som en reflektion över hur den 45-årige Samuel Ljungblahd ser tillbaka på sitt 20-åriga jag.

Titelspåret ”Right now” bygger, å sin sida, på en nära väns tuffa period i livet, och avslutande ”Wings to fly” är utformad som en bön som han skrev efter att en annan nära vän blivit utsatt för övergrepp för ett antal år sedan.

– Jag och Ola spelade in den på en enda tagning. Jag kom ut från studion med immiga glasögon – det är verkligen en sång som tar tag i mig.

17 år har nu gått sedan debutskivan, och 15 av de åren har Samuel kunnat försörja sig på heltid på musiken.

– Jag har fått bocka av så otroligt mycket på min ”bucket list”. Som att få bli intervjuad för ett reportage, och sjunga direkt efter Kalle Anka på julafton. Det är något jag inte ens kunnat drömma om.

Samuel är snabb med att lyfta fram sin kristna tro som en viktig faktor i karriären.

– Det är det som jag värderar väldigt, väldigt högt.

Genom karriären har han lyckats få en stor publik i kyrkans värld, men också långt utanför. Även om ”alla möjliga röster” lockat honom med olika erbjudanden åt andra håll, så har han alltid stått fast vid att behålla möjligheten att sjunga om sin tro på Gud.

– Jag har alltid varit väldigt fast besluten om att jag vill sjunga om det som finns på min insida, det som jag hänger mig till och bygger mitt liv på, säger han.

Samuel berättar särskilt om ett möte med en namnkunnig producent som pratade om att åka till New York, om att det fanns mycket pengar att hämta där.

– Men jag satt där och tänkte att det är faktiskt helt ointressant. Jag hade en riktning och den gick jag på, säger han, och drar liknelsen om när djävulen frestade Jesus och visade alla riken på jorden.

– Jag vill inte dra för stora växlar på det, men det var lite den känslan jag fick. Jag valde att vara trogen min egen kallelse och det är jag väldigt glad för.

Visst kan han ägna tankar åt att fundera kring hur livet kunde ha sett ut om han valt den där producentens föreslagna väg.

– Men så släppte jag låten ”Right now” och det kommer mejl från människor som berättar vad just den sången fått betyda i deras livssituation, i en trasig vardag eller vad det nu kan vara, säger han och fortsätter:

– Då måste jag bara tacka Gud. Jag blir ödmjuk inför att jag får göra något som betyder något i människors liv. Då betyder inget av det andra något.

Men det är inte bara erbjudanden inom musikbranschen som försökt locka honom åt sidan. Som ung var fotboll en stor del i livet och som 18-åring spelade han i juniorallsvenskan och blev uttagen i truppen som skulle ta sig an serieledarna. 

Alla som blev uttagna blev glada – utom Samuel.

– Jag räckte upp handen och sade att jag inte kunde spela, för jag skulle sjunga på en konferens med Frälsningsarmén. Sedan gick jag och kom aldrig tillbaka.