Mats Sällqvist är Norrköpingsbo av födsel och ohejdad vana, som man säger. Hans mamma lärde honom att be barnabönen ”Gud som haver” på kvällarna innan han skulle somna.

– Sedan brukade jag säga: ”God natt, gode Gud. Sov gott.” Men senare förstod jag att Gud aldrig sover, säger Mats med ett leende när Världen idag träffar honom på ett kafé i centrala Norrköping.

Barnatron följde med honom under uppväxten. När han kommit hem från fester på kvällarna böjde han knä vid sin säng och bad ”Gud som haver”. Tron var liten som ett senapskorn, men den fanns där.

Det var dock något annat som ställde till väldiga problem för Mats: eksem över hela kroppen. Plågsamma utslag som bara blev värre och värre.

– Jag fick salvor som inte hjälpte. Det spelade ingen roll vad jag än gjorde. Läkarna trodde att det skulle försvinna när jag växte upp, men det blev snarare tvärtom. Jag började må själsligt dåligt, mina eksemutslag styrde hela mitt liv, berättar han.

Mats beskriver den här tiden även som ett sökande efter sanningen.

– Jag kunde sitta på en av krogarna i stan och undrade om detta verkligen var allt som fanns. Mina kompisar sade: ”Antingen blir du knäpp eller så blir du religiös.”

Problemen med eksem fortsatte plåga honom; när han var 21 år täcktes hela hans kropp av eksem.

– Ögonen, öronen, halsen. Det var bara ett mindre område kring ena handleden som inte var täckt av eksem. Oerhört plågsamt.

Kristi himmelsfärdsdag 1981 kom att bli en radikal vändpunkt för Mats.

– Jag hade en speciell känsla inom mig om att något skulle hända i mitt liv, men jag kunde inte peka på vad det var.

Samma kväll satt ett gäng killar i ett kristet kollektiv i Norrköping och bad till Gud om att de skulle hitta någon som de skulle kunna få prata om Jesus med. Två av grabbarna, Peter och Christer, gav sig ut på stan för att köpa glass. Från andra hållet kom Mats på sin cykel.

– Jag stannade till och började prata med dem, vi fick ett mycket trevligt samtal. Det var annars väldigt ovanligt för mig att prata med främmande människor, jag brukade nämligen hålla mig på min kant. Jag ställde mina frågor och fick fina svar.

Peter försvann åt ett annat håll medan Christer stannade kvar och fortsatte vittna om Jesus för Mats, som var så ivrig i sitt andliga sökande.

Plötsligt blev Mats arg.

– Jag var så desperat efter att finna sanningen. Om killen stod där och skojade med mig så skulle jag ju bli lurad. Frågan om hur det kan finnas en god Gud mitt i en värld som är full av krig var något jag undrade över. Svaret jag fick var att man inte kan beskylla Gud för alla krig som pågår. Det är människor som krigar, inte Gud.

Under samtalets gång fick Mats en känsla av att killen han pratade med hade något som han själv behövde. I stället för dans och fest på krogen slutade kvällen med att den ivrige evangelisten fick leda Mats till frälsning. På en parkbänk utanför Östgötateatern bad Mats en frälsningsbön och lämnade sitt liv i Jesu händer.

– I samma ögonblick som jag bad om förlåtelse för mina synder och att Jesus skulle komma in i mitt hjärta var det som om något exploderade inom mig. Tårarna började rinna, ångesten jag haft försvann och jag kände hur kärleken bara fyllde mitt inre. Jag hörde en röst som sade: ”Jag är sanningen som du har sökt.”

– Från den stunden visste jag att det var Jesus jag hade sökt hela livet, tillägger Mats.

Sedan dess har Mats aldrig tvivlat på Guds kärlek. Varje år på Kristi himmelsfärdsdag brukar han gå ner till den där bänken utanför teatern och minnas vad som hände där 1981.

Guds närvaro har kommit att betyda allt för Mats.

– Jag fick en stabilitet som jag saknat tidigare. Jag var ganska rotlös med dåligt självförtroende. När jag mötte Jesus fick jag en mening med livet. Genom åren har jag fått dela min frälsningsupplevelse med hundratals människor och jag har fått leda många till frälsning.

Gud helade honom också från problemen med eksem. Det gick gradvis, steg för steg försvann utslagen. Det visade sig att problemen var kopplade till psykiska faktorer.

– Förkastelse, mindervärdeskomplex och sorg som jag hade tryckt ner och förnekat var bakomliggande orsaker. Men allt detta försvann när jag fick upp ögonen för att det var en psykosomatisk sjukdom som plågat mig så länge. Jag fick ett nytt liv utan denna plågsamma sjukdom.

Läsåret 1983–84 var Mats en av eleverna i den allra första årskullen på Livets Ords bibelskola i Uppsala. Det blev ett mycket betydelsefullt år för honom som gav honom en stark grund att stå på i livet.

– Jag är oerhört tacksam till Gud att jag fick det där året på bibelskolan. Därefter flyttade jag tillbaka till Norrköping igen, och när Jan Rosman startade församlingen Agape var jag med.

Mats träffade även Camilla, de gifte sig 1988 och fick med tiden fyra söner. De fick trettio fina år tillsammans och såg hoppfullt framtiden an.

Men den 30 juli 2019 hände det oväntade. Camilla fick en hjärtinfarkt och dog, bara 51 år gammal.

– Det var väldigt hårt. Jag hittade henne livlös vid vår sommarstuga. Tänk dig att tvingas berätta för fyra söner att deras mamma har dött. Jag var fortfarande i chock.

Mitt i denna nattsvarta sorg har Mats ändå upplevt hur Gud har varit med honom på ett övernaturligt sätt och kommit med tröst.

– I en syn fick jag se hur fyra änglar bar Camilla och förde henne upp mot himlen. En natt fick jag också en dröm där jag stod i kön till toaletten i Södermalmskyrkan i Stockholm, och Camilla stod där. Vi fick ögonkontakt och pratade med varandra, det kändes så fint. Men plötsligt utbrast jag: ”Det här går ju inte, du lever ju inte längre.” Då tittade hon leende på mig, med läppstift på läpparna och rödblommig i ansiktet, och svarade: ”Äsch, det där. Tänk inte på det där. Jag lever, jag är inte död.”

Mats sörjde att han aldrig fick chansen att ta avsked av sin hustru. Det var sommar och de hade semester tillsammans när hon så oväntat och plötsligt rycktes bort från honom.

– Vi hade suttit på altanen tidigare den dagen och betygat varandra vår kärlek. Planerna vi hade att åldras tillsammans grusades när Camilla försvann. Men mitt i all denna sorg finns vetskapen om att hon är i himlen och att vi kommer mötas igen.

Tack vare sin tro på Gud och att himlen är en verklighet kan Mats trots allt känna glädje mitt i sorgen.

– Gud har på olika sätt visat sin omsorg och kommit med tröst.