Frisyren är lika krullig som vanligt men kortklippt och mustaschen sitter där den ska. Lars Stjernkvist har en timme över in­nan han ska få sin tredje covidspruta, och Världen idag möter den rikskände politikern på ett kafé i Norrköping.

Lars föddes i Motala 1958. Intresset för politik väcktes tidigt, även om han har svårt att säga exakt varifrån det kom. Han växte upp i en mycket pratglad familj, där man visserligen diskuterade allt möjligt, inklusive politik, men det fanns ingen i Lars närhet som var politiskt aktiv.

– Jag sögs i tidig ålder in i fö­re­ningslivet och jag brukar säga att mina politiska värderingar föddes och formades någonstans i skärningspunkten mellan SSU, Missionskyrkans ungdomsarbete och fotbollsklubben IFK Motala. Det var dessa tre världar jag vandrade mellan – och jag lärde mig otroligt mycket hos alla tre, säger Lars, och tar en tugga på sin smörgås.

På en direkt fråga berättar han att han tror på Gud och uppskattar kyrkornas arbete, även om han inte är aktiv i någon kyrka just nu. Den kristna tron har han burit med sig sedan barnaåren, även om det verkar vara något som har undgått nyhetsmedierna i alla år.

– Du är faktiskt den första journalisten någonsin som frågar om jag tror på Gud. Det säger något om det andliga tillståndet i vårt land, säger Lars leende.

Han berättar att han alltid haft svårt för att vara tyst när han upptäcker orättvisor och reagerar direkt när en annan människa behandlas illa. Upptäckten att om man argumenterar för sin sak så kan man faktiskt påverka och få människor att lyssna, bidrog i hög utsträckning till ett stegrat intresse för politik.

Motala är en typisk arbetarstad och ett starkt fäste för Socialdemokraterna. Det var därför inte särskilt märkligt att unge herr Stjernkvist valde att engagera sig i SSU.

– Jag var 17 år när jag den 24 oktober 1975 klev in i SSU. Jag visste att mina politiska åsikter låg till vänster, så det var aldrig något snack om saken var jag hörde hemma politiskt.

Han berättar med glittrande ögon att han några dagar innan vår intervju hittat sitt allra första medlemskort i SSU.

– Jag kommer fortfarande ihåg hur det gick till när jag blev medlem. De hade sin möteslokal utmed min cykelväg till fotbollsträningen. En kväll svängde jag av och deltog i ett SSU-möte. Det handlade om demokratin i Spanien och kampen mot Francos diktatur. När jag cyklade hem den kvällen var jag helt övertygad om att jag hade bidragit till demokratiseringen av Spanien.

Lars skrattar gott åt minnet.

1970-talet var ett årtionde som i Sverige präglades mycket av väns­terpolitik, där inte minst kampen mot just Franco-regimen och även Pinochets diktatur i Chile pågick för fullt. Enligt Lars var det en tid av aningslös tro på politikens möjligheter.

– Det fanns en otrolig övertygelse om att man kunde förändra hela världen – och dessutom göra det väldigt snabbt.

Lars blev med tiden ordförande för Östergötlands SSU-dist­rikt. Han blev journalist i vux­en ålder och flyttade till Norrköping, där han var ledarskribent för lokaltidningen Folkbladet. År 1991 blev han, 33 år gammal, riksdagsledamot för Socialdemokraterna under två mandatperioder. Därefter följde fem år som partisekreterare.

Han har dessutom hunnit med två år som generaldirektör för Integrationsverket.

Det unika med Lars Stjernkvist är att han varje dag under sina 13 år som riksdagsledamot och partisekreterare pendlade med tåget från Norrköping till jobbet i Stockholm, för att sedan ta tåget hem igen på kvällen.

– Göran Persson frågade mig flera gånger hur jag orkade med pendlandet. ”Du kommer att slita ut dig själv till sist”, brukade han säga.

Men för Lars var känslan av att stiga av tåget på Centralstationen i Norrköping och ta en taxi till lägenheten på Albrektsvägen tillräckligt betydelsefull för att orka med pendlandet.

Lars har gjort en ”omvänd” karriär inom svensk politik. Det vanliga är att man först är politiker på lokalplanet innan man blir riksdagspolitiker. I fallet Stjernkvist är det dock precis tvärtom.

Efter åtta år i riksdagen, och därefter åren som partisekreterare, återvände han till Norrköping för att i stället bli kommunpolitiker. Som kommunstyrelsens ordförande mellan 2010 och 2020 lyckades han bryta de politiska blockgränserna när den så kallade ”Fyrklövern” – bestående av Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet – bildades och tog över styret i Norrköping.

På sätt och vis var denna koalition en slags föregångare för Januariavtalet, som senare initierades av Stefan Löfven.

– Vi fyra partier bestämde oss för att samarbeta över blockgränserna och gjorde det också. Jag önskar bara att det politiska samtalet i kommunfullmäktige i Norrköping hade förbättrats till följd av detta, men så har det tyvärr inte blivit, säger Lars med en bekymrad min.

Vad är du mest stolt över att ha lyckats med under din politiska gärning?

– Det finns ett par konkreta beslut som jag känner att, ”här fick jag vara med och göra skillnad”.

Han berättar att han som ung, 1979, var med att lägga en motion i fullmäktige i Motala om att införa en ungdomsgaranti.

– Det fanns drygt hundra arbetslösa ungdomar i Motala, och jag och en kompis föreslog att kommunen skulle garantera jobb till alla som inte studerade. Förslaget gick igenom. Tänk, ungdomar skulle få jobb tack vare ett förslag som jag hade varit med att lägga fram! Den känslan var obeskrivlig.

En annan sak han är stolt över är att han, tillsammans med andra, har spelat en roll i järnvägsutbyggnaden i Sverige. Det handlar om Ostlänken, men också den fortsatta utbyggnaden.

– Dels har jag drivit på för att man ska satsa på järnvägen, men jag har också som riks- och kommunpolitiker varit med att arbeta för att man ska välja tekniska lösningar som gör att det blir samhällsekonomiskt rimliga kostnader, berättar Lars.

– Det som gör mig allra gladast är när det kommer fram unga människor som vill prata politik och berättar att jag har bidragit till att göra politiken mer tillgänglig.

Just att vara tillgänglig har alltid varit viktigt för Lars.

– Jag har aldrig haft dolt telefonnummer, och inte heller hemlig adress. Visst har det varit jobbigt när telefonen ringt mitt i natten eller när folk har knackat på dörren vid tre på morgonen när man har velat sova. Men jag har valt att vara tillgänglig som politiker.