Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Kortet som splittrar Mellanöstern

Alla länder i Mellanöstern registrerar sina invånare efter religion. – Systemet splittrar och förtrycker, säger författaren till en ny bok.

Reportage · Publicerad 00:01, 29 nov 2016

Det kan se så tillförlitligt ut: Ett litet kort med en rubrik där det är kryss för religion. Men det lilla krysset får stora konsekvenser för människor ända från vaggan till graven. Det får bland annat följder för skolgång, yrkesmöjligheter, äktenskap, arv och skilsmässa. Och det får följder för hur du blir behandlad av staten; om du är innanför eller utanför gemenskapen.

Oftast är den religiösa registreringen som en enkelriktad gata: Det är lätt att ändra religiös identitet om man vill bli muslim, men bortsett från i Turkiet, Libanon och Israel är det väldigt svårt – eller omöjligt – om man vill lämna islam.

I boken ”Identity crisis” visar författaren Jonathan Andrews hur detta system ligger bakom en stor del av förföljelsen av kristna i Mellanöstern.

– Det är också en viktig förklaring till de djupa religiösa splittringarna i regionen, säger han till Norska Dagen via telefon från England.

– När myndigheterna låter religiös tillhörighet spela en så stor roll bidrar det till att förstärka motsättningar.

Jonathan Andrews är före detta researcher vid förböns- och nyhetstjänsten ”Middle east concern” (MEC). Han ville doktorera på ID-registreringen, men upptäckte att det inte fanns seriös litteratur i ämnet. Därmed fick han lägga doktorerandet åt sidan. I stället skrev han boken som han själv letade efter, baserat på tolv års arbete med just detta.

Somliga läsare kanske känner till två egyptiska konvertiters kamp för att få sin religiösa identitet förändrad. Den 2 augusti 2007 blev Mohammed Hegazy historisk då han stämde myndigheterna för att han inte fick ändra identitet från muslim till kristen. Ingen hade gjort något liknande förut. Vid denna tid var hans fru gravid med deras första barn. Eftersom Hegazy var registrerad som muslim när barnet föddes skulle också barnet bli muslim.

Reaktionerna från muslimska ledare var starka. Både Hegazy och hans advokat fick dödshot. År 2008 slog rätten fast att han kunde tro vad han ville i hjärtat, men inte på pappret. Beslutet överklagades, men han förlorade. I december 2013 arresterades han och blev åklagad för bland annat spionage. Ett halvår senare blev han frisläppt, men arresterades omedelbart igen. Den här gången åtalades han för att kränkt islam.

– Att utmana systemet med religiös registrering tolkades i sig som en kränkning mot islam, konstaterar Jonathan Andrews i boken.

För några veckor sedan blev det känt att Mohmmed Hegazy nu är frisläppt från fängelset – och att han i ett videoklipp säger att han gått tillbaka till islam. Också konvertiten Maher Gihary, som gick till rätten för att få sin religiösa identitet ändrad år 2008, förlorade och ska senare ha gått tillbaka till islam.

Det är dock inte i Egypten som problemen är störst. På frågan om i vilket land det får störst konsekvenser att byta tro svarar Andrew överraskande Jordanien, ett land där de kristna har relativt stor frihet. Men denna frihet gäller de historiska kristna, inte muslimer som konverterar.

– Jordanien är värst när vi ser på rättssystemets behandling av personer som konverterar från islam till kristen tro, säger han och förklarar hur konvertiter förlorar alla medborgarrättigheter.

En konvertit fick sitt äktenskap upphävt, förlorade omsorgen om sina barn och kunde inte längre få juridiskt bindande kontrakt som lån och försäkring. Ja, inte ens telefonabonnemang kunde han teckna.

– Han var inte längre en juridisk person. I teorin kunde vem som helst stjäla från honom eller förgripa sig på honom utan att bli straffad, säger Andrews.

Historiskt har idén om religiös registrering bland annat rötter i ”millet-systemet” i det ottomanska imperiet, ett system som gav minoriteter ett visst inre självstyre, och också la grunden för diskriminering. Men det går längre tillbaka i tiden än så, redan i det persiska riket på 300-talet fanns en liknande ordning.

Än i dag registrerar alla länder i Mellanöstern invånarna efter religion. Religiös tillhörighet bestämmer inte minst vilken familjerätt man är förpliktigad att följa: om det är islamsk sharialag, kristen kyrkorätt eller judisk halakha-lag. I många länder finns det inte något civilt system för det.

Det betyder bland annat att de som vill gifta sig med någon som tillhör en annan religion kan få problem. Det betyder också att folk som tillhör religioner där skilsmässa är förbjudet, som koptisk-ortodoxa kristna, ibland konverterar till islam för att få tillstånd att skilja sig. Messianska judar är en av grupperna som kan få problem med att gifta sig, eftersom de religiösa myndigheterna ser på dem som avfällingar.

– Det finns många exempel på att den religiösa registreringen används som kontrollmekanism på ett manipulerande sätt av alltifrån arabiska till judiska ledare, säger Andrews.

Detta visar att systemet med religiös registrering är en utmaning för betydligt fler än konvertiter från islam. Men författaren har också pratat med kyrkoledare som ser positiva sidor med systemet. Många önskar behålla det eftersom de menar att registreringen är viktig för att bevara människors medvetenhet om sin kristna identitet.

– Jag vet vem jag är präst för, vem som tillhör min flock och som jag har ansvar för, säger en kyrkoledare i boken.

Själv ser Jonathan Andrews betydligt fler nackdelar än fördelar med religiös registrering. Det resulterar i olika behandling i rättssystemet, det kan ge konstiga inverkningar på valsystemet och det förorsakar diskriminering i arbetslivet. I många länder är det ett ”glastak” i offentlig sektor – det är svårt för kristna och andra minoriteter att få högre ställningar, för de misstänkliggörs.

Andrews understryker att det inte bara får negativa konsekvenser för enskilda människor, utan också för hela samhället. Han pekar bland annat på att bristen på förtroende mellan grupperna försvagar den ekonomiska tillväxten, och att segregering ligger till grund för diskriminering och våld. Det sistnämnda ser man åtskilliga exempel på i bland annat Egypten, Irak, Syrien och Jemen.

Slutligen så menar han att religiös registrering splittrar folket och undergräver den nationella enheten.

– Det leder till dålig styrning, korruption och nepotism. Det var just detta den arabiska våren ville göra upp med.

Han upplever att demokratiuppropet i stor grad handlar om att människor vill bli behandlade som medborgare, med likhet inför lagen oavsett etnicitet, kön, social bakgrund, utbildning eller religion.

Ser du några ljuspunkter?

– Ja. I Egypten har man till exempel löst problemet med återkonvertering. Där får kristna som av olika anledningar har konverterat islam tillåtelse att konvertera tillbaka igen. Det egyptiska parlamentet har diskuterat att ta bort religiös tillhörighet från ID-kortet. Även om det ligger långt fram så är det positivt att det diskuteras. I de palestinska områdena togs religion bort från ID-kortet år 2014.

Andrew nämner också irakiska Kurdistan och Algeriet där konvertiter har relativt stor frihet, men ändå inte tillåts ändra religiös identitet.

Det finns många exempel på att den religiösa registreringen används som kontroll-mekanism.

Religiös registrering

Alla länder i Mellanöstern registrerar invånarna efter religiös tillhörighet. Religiös identitet får bland annat följder för skolgång, yrkesmöjligheter, äktenskap, arv och skilsmässa. Det är lätt att byta identitet om man vill bli muslim. I många länder är det inte möjligt att byta identitet från muslim till en annan tro. Systemet har rötter ända in i det ottomanska imperiet och persiska riket på 300-talet.

Inspireras av brittisk ensamhetsminister

Ett dödshot för individer och kostnad för samhällsekonomin. Ensamhetens konsekvenser har fått uppmärksamhet i Storbritannien där regeringen lanserat...

Trettio år i fängelse för ett förlorat barn

Ledare Lagstiftning Trettio år är en lång tid för den som sitter i fängelse. I Sverige är det ett straff som så gott som aldrig utdöms. Snitt-tiden i fängelse för så...