Vår jord är en av de åtta planeter som cirkulerar i vårt solsystem. Solen är en stor stjärna, där minst en miljon ”jordar” skulle få plats. Det finns vidare flera hundra miljarder liknande stjärnor i vår galax, Vintergatan. Och vår galax är endast en av hundra miljarder galaxer …

Detta som skapelseberättelsen så kortfattat – nästan nonchalant – benämner: ”Han skapade också stjärnorna” (1 Mos 1:16; NUB).

Det är lätt att tappa bort sig, tanken svindlar. Hur stort är egentligen universum? Finns det något slut?

Frågorna har alltid gäckat människan, och astronomerna verkar aldrig ge upp i sökandet efter ytterligare himlakroppar och kartläggningen av vad som finns omkring oss.

Karin Öberg är en del i detta.

– Frågorna jag är intresserad av är hur vårt solsystem blev till och varför vi fick de planeter vi har, inklusive vår egen med liv på, säger hon.

Karin är professor i astronomi vid Harvarduniversitetet i Boston och leder där en forskningsgrupp. Det går inte att ta miste på hennes glädje och fascination över det hon håller på med.

Vad innebär din forskning?

– Vi tittar på planeter runt andra stjärnor, på hur de bildas och på deras möjlighet att ha liv. Nya planeter bildas hela tiden, sju nya solsystem blir till varje år bara i vår galax. Vi använder teleskop för att observera vad som händer på ställen där planeter bildas just nu, säger Karin.

– Det här spiller över på filosofiska frågor: Hur föränderligt är universum, i allt från de största till minsta skalorna?

Förutom att använda observatoriet jobbar gruppen också i ett kemiskt laboratorium med att försöka återskapa den kemi som de tror att de ser.

– Vi försöker lista ut vilka kemiska reaktioner som skapar de nya himlakropparna. Vi vet att vissa molekyler finns där planeter bildas, vi kan identifiera dem eftersom de tar upp ljus i väldigt specifika våglängder, förklarar Karin.

Men varför, till vilken nytta?

– Att vara människa är att vara någon som vill veta sanningen, och den här forskningen är ett sätt att försöka förstå sanningen om vilket universum vi lever i. Att föra mänskligheten lite närmare sanningen är den största nyttan med min forskning, säger Karin.

Hon ser sig som lärare och finner glädje i att dela med sig av den kunskap hon hittar till andra, för hon tror att en del av att vara människa också är att söka och hitta kunskap. Hon menar att det märks inte minst på barn, som är naturligt nyfikna och vill ha kunskap och finna sanning.

– Jag tror alla kristna måste fråga sig ibland vad man gör och till vilken nytta. En del av min tro är att vi är kallade att ta hand om va­randra materiellt, men det är inte det enda. Jag tror att vi ska göra det även på det andliga planet, i sådant som kunskap och nyfikenhet.

Den mer praktiska nyttan av forskningen ligger i bieffekterna av de tekniska innovationer som görs i sammanhanget, och som kan användas i samband med annan teknisk utveckling.

– Det är bra, men jag kan inte påstå att det är därför jag gör det jag gör, säger Karin.

Karin Öbergs plan var att bli ingenjör i teknisk fysik, och hon ville göra sin utbildning i USA, helst av allt på det högt ansedda lärosätet Caltech i Kalifornien. Hennes pappa, som jobbar med vetenskap inom kemi och miljö, sade till henne att det inte fanns en chans att komma in där.

– Därför var jag ju tvungen att försöka, säger Karin och skrattar.

Och hon kom in; 19 år gammal lämnade hon hemmet i Karlskrona och flög över Atlanten till sitt nya liv. Detta var hösten 2001.

Väl där upptäckte Karin efter en tid att hon inte alls ville bli ingenjör – hon ville hellre hålla på med grundforskning. Så hon började läsa kemi och fysik parallellt.

Efter ett år insåg hon dock att det inte gick att göra två utbildningar samtidigt, så hon valde att fokusera på kemi.

– Jag upptäckte att man kan använda kemi för att utforska astrofysiska frågor, speciellt hur planeter och stjärnor bildas.

Nu hade hon funnit sin passion och nästa steg blev att doktorera. Då gick flytten tillbaka till Europa, där Karin fick jobba hos professor Ewine van Dishoeck. Efter åren i Holland ville Karin tillbaka till USA och sökte sig till Harvard.

– Jag ville dit av både profes­sio­nella och personliga skäl. Flera vänner fanns där, och för den riktningen jag ville jobba med är Harvard bästa stället, förklarar hon.

År 2013 blev Karin erbjuden en professur. I det amerikanska systemet ingår flera steg, och Karin bytte till nästa professorsnivå 2016, och klev ännu ett steg 2017. Samma år gifte hon sig med maken, som har sitt ursprung i Italien.

Men än har de inga tankar på att flytta till hemmakontinenten.

– Vi trivs båda väldigt bra här, kommenterar hon.

– När jag bestämt mig för något håller jag mig till det. Det är väl en kombination av hög ambitionsnivå och intresset för frågor som har både en vetenskaplig och filosofisk teologisk dimension. Astrofysik spänner över dem.

Hur fann du tron på Gud?

– Jag räknade mig som agnostiker men jag var inte ateist, så för att visa det började jag bära ett litet kors, säger Karin.

Tankarna på tron grodde under ett par års tid. Så hände något när hon läste boken Kan man vara kristen? (Mere Christianity), av C S Lewis.

– Halvvägs in i boken visste jag att jag var kristen, jag var redo för en verklig, andlig upplevelse av Guds nåd. Men det var också en intellektuell konvertering, tillägger hon.

Karin tillhörde i många år den anglikanska kyrkan men konverterade till katolik för tio år sedan. Tron på Gud har med tiden påverkat hennes forskning genom att bli mer engagerad i den filosofiska, teologiska dimensionen. Men också i omsorgen om sina doktorander och medarbetare.

– Den ultimata drivkraften i mig är sanningen, hur jag kan försöka nå den, säger Karin.

En av de stora funderingarna är den om liv på andra planeter och om Guds tanke med oss människor och vår jord, planeten Tellus. Karin säger att forskningen inte kan påvisa att jorden är unik. Tvärtom pekar den på att vårt solsystem inte är så särskilt unikt.

– Utifrån det vi har kunnat mäta hittills verkar det finnas liknande på andra ställen, och det finns ju flera hundra miljarder solsystem bara i vår galax, säger Karin.

– Vi har ingen anledning att tro att jorden är unik utifrån den data vi har, men vi har ännu inte sett någon planet som är likadan.

Hon förklarar vidare att ingen forskning kan påvisa någon sannolikhet i frågan om liv på andra planeter, av den anledningen att man ännu inte vet vad som behövs för att liv ska uppstå.

Tror du att människan är unik?

– Det är en intressant fråga, och jag pendlar i vad jag tror där. Som den rationella varelse människan är, med en rationell och odödlig själ, så behövs en direkt skapelse av Gud. Här är min uppfattning densamma som den katolska läran om människans ursprung. Om jag förstår vad en människa är, filosofiskt och vetenskapligt, då är det omöjligt att det kan bli en besjälad människa genom det vi kallar evolution, även om vår kropp naturligtvis kan ha ett evolutionärt ursprung.

– Frågan om Gud har valt att skapa fler, är åtminstone lika teologisk som vetenskaplig. Just detta är inget som bara kan ske av naturen, säger professorn, och funderar vidare kring vilken uppgift vi har i detta stora universum.

– Även om man inte är religiös är det en fantastisk tanke att vi är den varelse som kan ha förståelse i vår hjärna om vad universum är. Jag tror att vi skapades för att vara medskapare till Gud, eller ”underskapare”, om vi översätter JRR Tolkiens uttryck.

– Det kan vara så att hela universum har skapats för oss, att det är vi som är själva meningen.