Thomas är född och uppväxt i Luleå, men på nittiotalet bestämde han sig för att flytta till Holsbybrunn i Småland för att studera på Ädelfors folkhögskola. Därifrån gick flytten till Göteborg.
Det var efter att Thomas hjälpt en väns pappa att flytta, och de två hamnade på samma arbetsplats, som denne började berätta för honom om kristen tro. Genom honom fick Thomas vidare kontakt med en annan kristen på jobbet, som gav honom boken Jag var i himlen – en pojkes upplevelse av Roberts Liardon.
– Jag insåg att om man ska leva för Jesus så är det 100 procent som gäller. Det gjorde att jag började läsa Bibeln för första gången i mitt liv. Det enda jag hade med mig av andliga ting var från barndomen, då min mormor läste aftonbönen med mig, berättar Thomas.
När han under bibelläsningen kom till Johannesevangeliet 3:16, och läste om att ingen som tror på Jesus ska gå förlorad utan ha evigt liv, slog något an i honom.
– Jag hade varit rädd för döden sedan jag var tio år gammal och levt i fruktan för att dö, säger han.
Det var en rädsla som Thomas alltid burit med sig, varför visste han inte riktigt.
– Jag undrade ofta vad som skulle hända med mig när jag dog. Skulle jag bara ligga där i jorden och aldrig mer finnas? Det gjorde mig så rädd, förklarar Thomas.
Därefter fann han bibelordet Hebreerbrevet 2:14–16, där det står: ”När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv.”
Det var exakt vad Thomas behövde höra.
Thomas fick låna ytterligare en bok, Bara en timme av Larry Lea, som handlar om att läsa bönen Fader vår som Jesus avsett, och inte bara rabbla bönen slentrianmässigt.
– Jag började be efter instruktionerna i boken och kunde vara i bön flera timmar och bara tacka för Jesu blod och vad han befriat mig ifrån.
Thomas behövde inte ens be om befrielse från dödsfruktan. Den försvann ändå.
– Jesus befriade mig fullständigt från den fruktan jag lidit av så länge. Nu kan jag säga som Paulus, att döden är en vinning, säger han.
Thomas tro växte sig starkare och han läste Bibeln inte bara hemma utan även för arbetskamraterna. En del av dem ifrågasatte det Thomas sade och hans nyfunna tro. Han stod dock fast i vad han upplevt.
– En kväll när jag bad hörde jag en röst som sade att jag måste sluta med att be. Man jag lyssnade inte på det. Nästa gång jag bad kom rösten tillbaka och varnade mig och sade att det var min sista chans att sluta be. Men jag visste att det bara var Jesus som gällde för mig.
– Då kom Guds ande över mig och det kändes som om jag lyfte från sängen. Det var fantastiskt! säger Thomas upprymt.
Det blev början på fler upplevelser med Herren. Bland annat upplevde han hur Jesus kom och satte sig bredvid honom på hans säng. Thomas berättar att Jesu röst lät som åskan, och att han kände hur han bävade inför den helighet som Herren utstrålade.
Thomas började besöka en frikyrka i Alingsås, där han gick en Alphakurs. Han längtade efter mer av Jesus, och en man i församlingen tog med Thomas till LP-verksamheten i Vårgårda.
– Där lade Alf Wallmark, som leder LP där, händerna på mig, och jag fick ta emot tungotalets gåva. Från början fick jag bara det hebreiska ordet för ”Herren är här” eller ”Herren är närvarande i dig”. Jag kände inte till den betydelsen, men fick veta det senare.
Så småningom fick Thomas fler ord, ett helt nytt bönespråk.
Så kom nästa steg. När en vän berättade om när han döptes, blev Thomas övertygad om att även han borde bli döpt. Under en konferens i Risveden, där Carl-Gustaf Severin predikade, upplevde han att det var rätt tillfälle och frågade om han kunde få döpas. Konferensledningen anordnade därmed ett dop i en närliggande sjö.
– När Carl-Gustaf sänkt ner mig i vattnet och jag kom upp igen kunde jag inte ens gå in till stranden. Guds Ande berörde mig så djupt att Carl-Gustaf nästan fick släpa mig in, minns Thomas.
Thomas hade tidigare svurit mycket och inte kunnat bli av med ovanan. Detta försvann dock helt när han begravde sitt gamla liv i dopet.
Thomas har även fått vara med om helanden flera gånger.
– Jag hade glasögon och sade till Herren: ”Det här tog ju du på korset.” Efter några dagar märkte jag att jag inte behövde glasögonen mer, bilden blev alldeles för stark. Sedan dess har jag inte haft glasögon! säger Thomas.
Vid ett annat tillfälle framträdde en stor ring kring ett insektsbett, vilket visade på att det kunde vara borrelia. Thomas lade händerna på området och bad i tro på att Jesus burit sjukdomen på korset. Morgonen därefter var märket borta och han hade inga vidare besvär.
Efter några år träffade Thomas sin blivande fästmö, Aline från Burundi. Hon hade fått ett profetiskt ord från sin pastor att hennes framtid fanns i Sverige, varför hon flyttade hit.
Än har de inte haft möjlighet att gifta sig eftersom Aline väntar på uppehållstillstånd.
Tomas säger att han upplevt att Herren lagt på hans hjärta att uppmana kristna i Sverige att söka Gud på ett djupare sätt.
– Jag har kallat det för ”sex timmar med Jesus”, att gå in i bönetjänst för honom. När Jesus korsfästes hängde han på korset i sex timmar. Vi behöver komma tillbaka till korset och fokusera på Jesus lidande på korset, med tillbedjan, lovsång och bön och böja knä vid korset, säger han.
Detta har utmynnat i att Thomas initierat en samling i sin EFS-församling, med början i oktober, med inriktning på att söka Herren. Han lyfter särskilt fram lovsången som en nyckel i att komma nära Gud.
– Min bön är att Herren låter fler få detta på sitt hjärta och startar liknande initiativ i sin församling eller hittar någonstans att samlas med trossyskon för att be.