I januari varje år offentliggör organisationen Open Doors en ny version av World Watch-listan. Detta är en rankning som visar i vilka länder förföljelsen av kristna är som värst. 

I morgon släpps årets lista.

– Det har blivit en kamp om platsen på listan, säger Wybo, mannen som satte igång hela det omfattande registreringsarbetet. 

Det låter som ett skämt, men bakgrunden är djupt allvarlig. 

– De första åren var det nästan ingen förändring. Det var samma länder som stod på listan år efter år. Nu är det annorlunda. Eftersom kristna förföljs i fler och fler länder, är det fler som borde stå på listan än de 50 som det finns plats för. 

”Wybo” är en av veteranerna inom Open Doors, organisationen som grundades 1955 av Broder Andreas för att stötta kristna bakom Järnridån, och som i dag driver arbete i över 70 länder. Numera är han en del av den internationella ledargruppen. Av hänsyn till egen och andras säkerhet vill han inte skylta med namn och bild i tidningen. 

Han berättar om egna dramatiska resor och om kristna som riskerar livet för att sprida evangeliet om Jesus. En av dem var en pastor i Iran, som gång på gång har slagits gul och blå, men som outtröttligt fortsätter att bjuda in till gudstjänster. 

– Nu har han 113 konvertiter som står på väntelista för att bli döpta, berättar Wybo, som får extra glans i ögonen när han pratar om den iranska väckelsen.

Under tio år hade han ett särskilt ansvar för att följa upp Iran. 

– Jag har sett fler mirakler under de tio åren än under alla mina tidigare år i organisationen sammanlagt, säger han, och tillägger med ett varmt leende att han bara berättar ett par mirakulösa vittnesbörd från Iran varje gång han talar på offentliga samlingar. 

– Annars tror folk att jag överdriver. 

Och det är en beskyllning World Watch-listans grundare inte vill ha på sig. 

Själv gick holländske Wybo med i Open Doors 1985. Han lyckades arbeta i fem år med att dokumentera händelser i Sovjetunionen före Järnridåns fall.

Intresset för statistik och siffror följde honom in i nya uppgifter inom organisationen. Han ville veta var någonstans i världen utvecklingen blev bättre och var den blev värre, och han ville följa trender över tid. 

1991 blev den första listan färdigställd för internt bruk. Kommunikationsavdelningen såg potentialen. De tyckte att materialet var så intressant att det borde offentliggöras. Två år senare publicerades den första förföljelselistan. 

Hur skaffar ni bakgrundsmaterial till listan? 

– Det enda sättet att få tillgång till uppgifter är att ha närvaro i länderna. Vi måste veta vem som vet vad, svarar Wybo, och berättar hur de hämtar information från olika källor med olika perspektiv. 

I länder där kyrkorna tillåts existera kan de söka upp kyrkornas huvudkvarter i huvudstaden. Men detta är inte nog; situationen kan vara en annan ute på landsbygden. Den kan också se olika ut för män och kvinnor och för olika etniska grupper. 

– Förutom det är det nyttigt att prata med utlänningar, eller anställda i andra organisationer. Det är enklare för dem att se saker som lokalbefolkningen missar, eftersom lokalbefolkningen är så van vid förtryck att de anser det vara normalt, säger Wybo. 

I några av de värsta länderna måste informationen smugglas ut. 

– Principen att prata med olika källor är densamma. Vi måste bara använda oss av andra metoder, som att söka upp underjordiska kyrkor eller prata med källor som är bosatta i andra länder. 

– Det är ett enormt teamarbete. Vi använder stora resurser på detta, sammanfattar Wybo. 

Vilken respons får ni på listan? 

– Generellt får vi varm feedback från kristna som har ett hjärta för de förföljda. Även från media har vi fått bra respons. 

Två grupper är däremot skeptiska. 

– Den ena gruppen är de som ogillar att vi endast fokuserar på kristna, när även människor med annan tro förföljs. 

Som svar på den kritiken drar Wybo ofta en parallell till aktivister på andra områden.

– Jag frågar vad de tänker om människor som är djupt engagerade i att samla in pengar till bröstcancerforskning eller hiv. Skulle de ha kritiserat dem för att inte samla in pengar till att bekämpa sjukdom generellt?

Wybo understryker att det är bra att folk är engagerade i religionsfrihet för ateister, buddhister och andra grupper. 

– Men vårt kall är att kämpa för de förföljda kristna. 

Den andra gruppen som reagerar negativt på World Watch-listan är förföljarna själva. Inom Open Doors märker de att ledarna för förtryckarregimer bryr sig. 

– I några länder har polisen rest runt och frågat kristna ledare om de ger information till World Watch-listan. En kristen man som arresterades för ett par år sedan fick beskedet att han inte skulle torteras den här gången, eftersom regimen ville ha en bättre placering på listan.

– I stället lämnade de över hans namn till al-Qaida, så han var tvungen att gömma sig när han blev frisläppt. 

När Wybo får frågan om varför World Watch-listan har så hög prioritet inom Open Doors, svarar han att listan först och främst fungerar som ett alarm. 

– Förföljelsens omfattning blir synlig. Kristna på andra platser i världen ser att deras bröder och systrar är i stora problem. Kunskapen leder till engagemang. Folk blir involverade i förbön, givande eller så kanske de reser för att besöka landet. 

Wybo hade en bakgrund som forskare innan han började hos Open Doors. För honom har drivkraften varit att skaffa den bästa tillgängliga informationen för att kunna bedriva bästa möjliga arbete. 

Men det handlar också om trovärdighet. Han anstränger sig för att visa sanningen om de verkliga förhållandena. 

– Som kristna måste vi vara sanna, det har topprioritet i vår tro. Hur skulle vi kunna uppmana folk att be om vi var oärliga om fakta? 

Wybo anser också att listan är viktig för att dokumentera en stark, internationell trend, nämligen att religionen är tillbaka som en maktfaktor i politiken. Inte bara extrema islamister, utan också nationalistiska buddhister och hinduer står bakom förföljelsen av kristna. 

– Fler människor tar tron på allvar. Söker vi en sociologisk förklaring på detta skylls det troligtvis på ökad otrygghet. Över hela världen är samhällen i rask förändring. Gamla värden vittrar sönder. 

– Från ett kristet perspektiv handlar förföljelsen om djävulens motstånd mot den kristna trons spridande. Evangeliet är nu utbrett till världens ände. De flesta folkslagen har sina egna kyrkor. Detta har inte skett förut i kyrkohistorien, säger Wybo. 

Han menar att den ökade förföljelsen sker precis så som Jesus förutsåg, och som han talar om i Matteusevangeliet kapitel 24, nämligen att ”alla ska hata er för mitt namns skull”.

I mitten av 1990-talet bad Wybo att få bli en del av Open Doors arbete i Mellanöstern. Där fick han se starten på en utveckling som har fortsatt fram till i dag:

– Å ena sidan växer konservativ islam i Mellanöstern, å andra sidan ser vi en stark ökning i antal muslimer som söker sig till den kristna tron.

Därmed är han tillbaka till Iran igen, ett land som upplever både explosiv församlingstillväxt och ökad förföljelse, varför regimens ledare nu öppet diskuterar sin oro över att så många muslimer konverterar till kristen tro (se VID 16/11, 2019).

Med värme i blicken delar Wybo ytterligare en historia om iraniernas öppenhet för Jesus. Han berättar om två konvertiter som var på resande fot när de blev tvungna att söka logi i en avlägsen by. De skulle egentligen ha fortsatt över ett bergspass, men lokalbefolkningen avrådde dem från att köra nattetid, eftersom vägen var smal och isig. 

Hotell fanns inte, men byhövdingen inbjöd dem till sitt hem. Många av invånarna följde efter.

– När de fick frågan om vad de gjorde svarade de att de var evangelister. Ingen hade hört talas om evangelister förut, så de ombads förklara. På så sätt blev de sittandes att tala om Jesus ända till midnatt. Då var mina vänner trötta på allt prat och frågade om det fanns sovmöjligheter någonstans.

En diskussion bröt ut om vem som skulle få äran att hysa de två evangelisterna.

– Det slutade med att de sov i varsitt hus. Dagen efter bad några av byns män om att få åka med dem upp på berget, så att de fick höra mer om Jesus. Efteråt skulle det vända tillbaka till byn till fots.

– Historien är typisk för Iran. Där finns en förunderlig öppenhet för evangeliet, säger Wybo.