I dag befinner sig paret i södra Sverige tillsammans med deras gemensamma fyra barn. De tillhör en kristen församling och kan röra sig fritt utan att vara rädda för släktingars påhopp – än så länge.

Ramin och Sekine sitter i sin tillfälliga lägenhet där de har sjunkit ner i den svarta skinnsoffan. Paret kommer ursprungligen från Afghanistan där de växte upp i grannbyar. Trots att de geografiskt bodde nära varandra samt bägge tillhörde den hazariska folkgruppen, fanns det likväl en stor skillnad; Ramin var shiamuslim och Sekine sunnitaliban. Många har hört om dessa stora grenar inom islam, men få har hört vilka konsekvenser det kan bli om man blir kär över dessa gränser.

Ramin berättar om en varm dag då han sökte sig till ett vattendrag för att släcka törsten. Där intill stod Sekine och skötte sina vardagliga sysslor. Han frågade efter en kopp att kunna dricka ur och Sekine räckte villigt fram den hon hade till hands. Där och då uppstod ett tycke som var ömsesidigt, men det fanns ett stort problem; enligt Sekines föräldrar skulle hon gifta sig med sin flera år äldre kusin som redan hade två fruar.

– I Afghanistan hade jag inga rättigheter, berättar Sekine och fortsätter:

– Jag fick inte gå i skolan eller lämna lägenheten som jag ville. Jag räknades inte som en fullvärdig människa. Min familj skulle bestämma vem jag skulle gifta mig med, det var inte ett val jag själv skulle få göra.

En dag kom Sekine till Ramin för att berätta att familjen nu skulle skicka i väg henne till kusinen – mot hennes vilja. Ramins gensvar var att ta med henne hem till sina föräldrar där han hoppades att hon kunde få skydd. Dock ville Ramins föräldrar inte ha med Sekine att göra. Paret förstod att det inte fanns något annat alternativ än att fly om de ville vara tillsammans, och de tog sig till Iran. Sekine minns hur svårt det var när de kom dit:

– Vi hade ingenting när vi kom dit och vi kände inte någon. Med tiden fick Ramin ett jobb så att vi fick lite pengar men det tog tid innan vi hittade ett boende. Sakta fick vi det bättre och bättre.

I Iran gifte paret sig och långsamt började de bygga upp en vardag som fick mer och mer distans till oron över vad som skulle hända om någon fick tag på dem. Och så efter sju år kom det besök de så länge fruktat.

– I vår kultur är det inte okej att försvinna så som jag gjorde, säger Sekine och berättar;

– Min familj kände skam över att en dotter försvann med en man. Vi skadade deras heder och nu skulle de hämnas. I Iran hittade min bror och kusin Ramin.

Släktingarna hoppade på Ramin och skadade honom med sex knivhugg i ryggen. Ramin berättar om händelsen:

– Två män hade frågat sig fram efter mig och kom ifatt mig en eftermiddag på motorcykel när jag var på väg hem från jobbet. De hade dolt sina ansikten så först visste jag inte vilka de var, men när de började prata så förstod jag att det var släktingar till Sekine. De högg mig i ryggen med kniv innan de försvann och jag togs till sjukhus där jag vårdades under en månad.

Ramin tror att de var ute efter att döda honom, för efter ett tag blev det dags för ett nytt besök som den här gången drabbade parets äldsta son. Ungefär ett halvår efter att Ramin överfölls kom samma släktingar tillbaka, och denna gång fick de tag på ett av familjens fyra barn. Pojken kastades på en brinnande sophög och familjen förstod att de inte var trygga i Iran. Under tre månader vårdades sonen för brännskadorna och efteråt bestämde Ramin och Sekine sig för att de än en gång behövde fly.

– Vi kunde inte gömma oss i Iran längre så vi åkte till Turkiet och där vi stannade i nio månader, säger Sekine.

Via Turkiet kom de tids nog till Sverige under 2015. Till en början hamnade familjen på ett boende där de bodde i tjugo dagar. Regelbundet fick de boende besök av en präst som brukade läsa ur Bibeln.

– Jag visste inte vad prästen pratade om men jag blev nyfiken och ville veta vad man pratade om i kyrkan, berättar Ramin.

Prästen som besökte boendet hjälpte Ramin att få en bibel på sitt språk så att han själv skulle kunna läsa vad som stod i den. Ramins nyfikenhet ledde honom vidare till en församling som han trivdes i samtidigt som han ibland kunde vara rädd.

– Det fanns många afghaner i församlingen så jag var rädd för att vår släkt skulle kunna hitta oss även i Sverige, säger Ramin.

Dock insåg Ramin snart att hans landsmän hade gjort samma upptäckt som han själv. Han lärde känna en afghan som hade varit kristen i fyra år och som berättade mer om Jesus och Bibeln för Ramin.

Sekine delade först inte Ramins nya intresse för den kristna tron, men hon märkte med tiden hur han började förändras.

– Först var jag inte intresserad men en dag sade jag till Ramin att jag ville följa med honom till kyrkan, säger Sekine och fortsätter berätta;

– Jag såg att han hade blivit en annan man, att det inte var samma Ramin. Han började få mer hopp och blev snällare. På samma sätt har jag nu fått förvandlas i hjärtat och jag önskar att alla afghaner skulle få uppleva detta.

Familjen befinner sig fortfarande i Sverige som asylsökande. 2016 fick de avslag men har flera gånger valt att överklaga sitt fall med anledning av att de inte skulle vara säkra i Afghanistan. De önskar fortfarande att omprövningen ska ge ett annat utfall än sist, men de vet att de inte står själva.

– Även om vi blir utvisade så är Jesus med oss, säger Sekine och fortsätter:

– Vi ber för att vi ska få fortsätta våra liv i Sverige. Men oavsett om vi kommer till Iran eller Afghanistan så är vi inte ensamma.