Göran Duveskog är en välkänd evangelist liksom missionsföreståndare i Trosgnistans mission, och därtill reseledare för Duveskogs resor. I slutet av januari gav han sig, som vanligt vid den tiden, iväg till missionsfältet i Afrika.

– Det är en väldigt bra tid, regnperioden är i regel över och det är lämpligt med större utomhuskampanjer, förklarar Duveskog för Världen idags reporter Ola Karlman som var med på Israelresan.

Han berättar om hur 2023 års januariresa, som gick till Etiopien, Rwanda och Kongo, blev högdramatisk.

– Det var meningen att vi skulle vara en längre tid i Kongo, men på grund av inbördeskriget med rebellerna blev vi uppmanade att korta ner vistelsen. Vi reste då vidare till Rwanda, där jag predikade om ”the turning point” – bibliska exempel på när Gud har gripit in och det har blivit en vändpunkt.

Föga anade Duveskog att han bara några timmar senare skulle drabbas av svårt tryck över bröstet.

– Jag prövade att torrhosta och lade mig på sidan, minns han.

Några timmar senare insåg han slutligen att det kunde vara fråga om ett allvarligare tillstånd.

– Klockan två på natten hade jag googlat och förstod att det handlade om svår kärlkramp eller hjärtinfarkt. Då ringde jag efter ambulans.

Läkarna på sjukhuset i Kigali konstaterade svår hjärtinfarkt, orsakad av ett helt igentäppt kranskärl samt ett annat kärl som var till hälften täppt.

Innan den akuta operationen påbörjades sade Göran till personalen att han önskade få be högt. Så bad han bönen Fader vår.

– Läkarna och sjuksköterskorna greps av Guds närvaro. Någon sade ”amen” och en annan ”tack, Jesus”. Under rinnande tårar gjorde jag en andlig upplevde av att Jesus klev in i rummet och ställde sig ett par meter från min säng.

Göran fortsatte i tysthet att be.

– Jag bad om tio år till av kraft och styrka att predika, samt ett antal bonusår där jag får vara mentor, make, pappa, farfar. När jag uttryckt min önskan till Gud upplevde jag en underbar frid. Om det var tid att flytta till himlen skulle jag få vandra rakt in i härligheten.

De erfarna hjärtläkarna gick in med en tråd, via en pulsåder i ena armen.

– Jag var vaken och följde allt via en tv-skärm. Jag kände mig inte alls dödssjuk utan mådde förhållandevis bra där jag låg. Jag var i trygga läkarhänder, ställde nyfikna frågor och upplevde Jesu starka närvaro.

Plötsligt kom Göran att tänka på att han ville föreviga den dramatiska stunden. Han bad en sjuksköterska ta några bilder med mobilkameran.

– När doktorn hittade det täppta kranskärlet gjorde han ett segertecken, vilket syns på en av bilderna.

Det blev lite dramatiskt när blodtrycket plötsligt sjönk så pass mycket att läkarna tvingades att, via ljumsken, gå in med en temporär pacemaker i syfte att förhindra hjärtkollaps.

Göran uttrycker sin tacksamhet och beundran över de rwandiska läkarnas skicklighet.

– Helt ofattbart, efter två timmars operation var allting över. Trycket över bröstet var borta och jag kände mig pigg på en enda gång.

Såväl en efterkontroll i Kigali, tre dagar efter operationen, som ett läkarbesök hemma i Bollnäs har visat att hjärtat inte tagit någon skada av den svåra infarkten.

– Det känns som ett mirakel, säger han.

Om han inte vetat bättre hade det inte blivit någon vila direkt efter operationen.

– Då hade jag velat gå upp, klä på mig och gå ut därifrån.

Operationen ägde rum en tidig lördagsmorgon. En dag senare skrevs han ut och en lokal pastor skjutsade honom till hotellet.

– Jag duschade och klädde på mig min blå kostym, eftersom jag ville sitta på en stol och ge en hälsning under kampanjens avslutningsmöte.

När den svenske predikanten klev in i kyrkan kände han sig nästan som Lasarus, berättar han.

– De blev helt vilda, applåderade och tjöt på afrikanskt sätt, säger han och skrattar gott.

Sedan 1976 är Göran också reseledare för Duveskogs resor till Israel, och mindre än tre veckor efter hjärtinfarkten gjorde han sin 148:e resa till Bibelns land. 106 personer hade följt med på resan.

– Jag var medveten om att en del människor kanske tyckte att jag var ovis som gjorde den resan så kort tid efter hjärtinfarkten. Men jag hade bett och kände frid över det, liksom styrka för det, säger Duveskog, jätteglad att han även fick göra den här resan.

Hans entusiasm över att visa upp landet för nya besökare går inte att ta miste på.

– Lite motstånd kan jag känna när jag packar väskan, kramar om min hustru, Carin‚ och säger farväl. Men när jag står i passkön på Ben Gurion-flygplatsen känner jag hur adrenalinet rinner till. Det här jobbet är så roligt, jag vill fortsätta i några år till.

Han brinner för att, utifrån Bibeln, tala om Israel.

– Många äldre kristna bär en stark kärlek till Israel inom sig, men vi måste också överföra den känslan till de yngre.

Göran uppfattar att många svenska andliga ledare ger uttryck för oförståelse rörande Israels profetiska betydelse.

– Någon har sagt att ”för mig är det en icke-fråga”. De säger sig inte vara för eller emot, men uppenbarligen är det ingen viktig fråga för dem.

Då önskar den erfarne reseledaren påminna om vilket ”enormt utrymme” som Israel ges i Bibeln.

– Det kristna livet handlar om att älska det som Gud älskar. Han älskar sin församling, han älskar familjer, den enskilda människan, de förlorade – och han älskar Israel som sin ögonsten.

Görans upplevelse är att diskussioner i ämnet ofta landar i skyttegravar med fokus på politik, bosättningar och våldspiraler, men att man lätt glömmer bort den profetiska dimensionen.

– Vad har Gud sagt? Jag tror att bara Gud kan ge den förståelsen. Jag har så många gånger upplevt hur människor som följt med till Israel blivit berörda av Gud och fått ett nytt förhållande till Bibelns ord om Israel.

Efter den här resan kommer Göran att leda ytterligare två resor till Israel under 2023. En vision är att nå nya målgrupper.

– En dröm jag har är att få med fler icke bekännande kristna och fler ungdomar på resorna.

68-åringen kan se tillbaka på 50 års tjänstgöring inom Trosgnistans mission. Men han betonar att ingen enda människa är för alltid verksam på jorden, att stafettpinnar måste växlas.

– Nu måste vi på allvar satsa på att få in fler yngre människor, och fler kvinnor, i ledarskap. Jag sade till våra vänner i Afrika att jag ger dem den utmaningen till nästa gång jag kommer dit. Vi måste ha en beredskap inför framtiden, säger Göran.