Fredrik Berggren var en framgångsrik freestyle-motocrossåkare och reste på turnéer över hela världen, tjänade pengar och fick uppmärksamhet av kvinnor.

– Ändå mådde jag så fruktansvärt dåligt. Ända sedan barndomen hade jag burit på en känsla av att inte duga som jag var. När jag presterade och fick uppmärksamhet kunde det vara bra, men när jag kom hem och satt vid köksbordet efter en turné var allt bara hopplöst och meningslöst, berättar han.

Jag träffar Fredrik – eller ”Frog” som han kallas i motorcykelkretsar – i en smakfullt inredd villa strax utanför Borlänge. Där bor han, varannan vecka tillsammans med 11-årige sonen Dexter. Han bjuder på frukost med hembakat bröd med en stor bibel uppslagen på matbordet.

– Jag brukar börja dagen med att läsa ett stycke, förklarar han på en dialekt som snarare liknar östgötska än dalmål.

Fredrik är mycket riktigt uppvu­xen i Östergötland.

– Jag hade väl en ganska bra uppväxt trots att pappa då hade alkoholproblem. Han var snarare översnäll än elak, men ett barn upplever ju ändå en viss otrygghet i den miljön, förklarar Fredrik.

Ganska tidigt smög det sig in en känsla av att inte duga som han var.

– Jag hade hållit på med alla möjliga lagidrotter tidigare men inte känt att det var mina sporter. Pappa fick mig att börja med motocross när jag var tolv år. Jag fastnade direkt och körde så ofta och mycket jag kunde och framgångarna kom ganska snart. Jag fick beröm och upplevde ett värde på grund av mina prestationer.

– Det gjorde att jag ännu mer sökte efter de kickar som uppmärksamhet och bekräftelse gav mig. Hela livet jagade jag efter något som kunde fylla det hål, den tomhet, jag hade i hjärtat.

Fredrik satsade helhjärtat på motocrossen och lämnade Sverige för Nya Zeeland en vinter och för Kalifornien ett par vintrar runt millennieskiftet. Där kom han också i kontakt med den nya tuffa extremsport-varianten free­style-motocross.

– När jag hade brutit båtbenet i handen kunde jag inte fortsätta med vanlig motocross, men de korta åken i freestyle-motocross fungerade. Jag gick in lika helhjärtat för det och hade snabbt lärt mig tillräckligt många trick för att tävla och få bli del av uppvisningar.

– Det var ju ett mycket mer glamouröst liv än motocross, som mest var en husvagn i en grusgrop, och jag fick ännu mer uppmärksamhet.

Det ser helt livsfarligt ut och Fredrik medger att han brutit drygt 20 ben i kroppen på grund av krascher. Han har både skruvar och metallplattor i kroppen numera. När Fredrik och hans kompis Jonathan Karlsson nyligen beslöt vara med i TV4:s program Talang gav juryn dem fyra ja-kryss efter att ha blivit både förskräckta och upphetsade över showen som duon visade upp på en parkeringsplats utanför studion.

– Vi hoppar från en ramp, ungefär tio meter upp i luften och drygt tjugo meter långt, och gör olika trick – voltar, släpper styret och hänger bakom motorcykeln med händerna på sadeln, med mera, förklarar Fredrik.

Trots fyra kryss är det inte givet att man går vidare till semifinal i tv-programmet, då det senare sker ytterligare en gallring. Där föll duon tyvärr bort, men Fredrik berättar att det inte var första gången han var med i Talang. Tillsammans med ett engelskt team var han med i den brittiska versionen för några år sedan.

Sedan drygt 15 år tillbaka försöker Fredrik leva på freestyle-motocross, och fram tills pandemin gick det ganska bra. Hemma i Sverige sätter han ihop shower tillsammans med andra åkare och gör uppvisningar vid stadsfestivaler och andra arrangemang. Dessutom har han varit med i internationella team som turnerat över hela världen.

– Jag har utöver Europa besökt länder som Indonesien, Pakistan, Namibia och Sydafrika för att göra uppvisningar, och 2014 fick jag chansen att vara stuntman i en actionfilm som Sylvester Stallone gjorde. Vi var i Bulgarien och spelade in under två och en halv månader.

– Man kan kanske tycka att det är mäktigt att vara på gymmet tillsammans med Sylvester Stallone, Dolph Lundgren och Arnold Schwarzenegger, men det häftigaste jag varit med om i free­style-motocross var när vi var i Pakistan. Jag fick då berätta om min relation med Jesus för en mekaniker från Sydafrika som tog emot Jesus. Jag fick döpa honom i hotellpoolen.

Fredriks egen väg till kristen tro innebar dock några avkrokar, där han under många år provade på olika ”må-bra-recept” för att försöka fylla hålet i hjärtat som trots framgångarna fanns kvar.

– Jag utvecklade ett missbruk av smärtstillande tabletter och relationer. Jag har testat new age, yoga, retreater i Indien, psykologer, terapi med mera. Hade jag sparat de pengarna kunde jag ha flyttat till Bahamas, tillägger han med ett skratt.

Kristen tro fanns inte i tankarna hos Fredrik till en början. Han trodde att Bibeln bara var en bok som människor hade skrivit ihop med en massa regler för att hålla folk i schack.

– Så plötsligt blev en affärsbekant frälst och började tala med mig om Jesus. Han var ihärdig och skickade bibelord med jämna mellanrum, berättar Fredrik.

– Jag började bli lite intresserad när jag såg vilken förvandling han gick igenom. Han hade haft lika mycket mörker i sitt liv som jag hade, och när han föreslog att jag skulle träffa hans pastor, Stefan Edefors i E-church i Uppsala, grep jag tag i halmstrået.

Fredrik fick komma hem till Stefan och de samtalade i många timmar.

– Innan jag åkte hem bad vi tillsammans. Något hände, för på hemvägen var jag så tacksam att jag satt och grät. Men efter några dagar rationaliserade jag bort det jag upplevt, det var nog bara atmosfären och att Stefan var bra på att ta folk.

Ett år senare var Fredrik åter nere på botten.

– Men nu visste jag innerst inne att det enda som kunde rädda mig var Jesus.

Fredriks vän föreslog att han skulle åka ner till Uppsala på en konferens.

Det var första gången någonsin Fredrik besökte ett kristet möte, men när predikanten bjöd in till förbön gick han fram.

Snart därefter fick han kontakt med Falukyrkan, där han i dag har sin andliga hem­vist. När jag frå­gar honom vilket samfund den tillhör blir han så där ”härligt osäker” som nyfrälsta kan bli som inte har någon kristen bakgrund. Han har aldrig funderat över det.

– Jag älskar och följer Jesus och tror på Bibeln, och det gör de också, svarar han.

Det har nu gått snart fyra år sedan han släppte in Jesus i sitt liv. Fredrik är frimodig med sin tro och den som går in på hans Instagramkonto (@frogfmx) ser att det redan på andra raden står: ”Jesus saved my life.” Den som följer honom har också sett hur han då och då sitter i bilen och håller en minipredikan, och på julafton bjöd han in till ”öppet hus” i sitt hem.

– En resa påbörjades som jag trodde var omöjlig. Alla mina vänner ser min förändring och det är spännande att vandra med Jesus. Jag älskar fortfarande att köra motorcykel, och nu kan jag njuta av det. Det är inte längre prestationerna som ger mig mitt värde.

– Nu är jag fri från alla de lögner jag hade levt med hela livet om att jag inte dög om jag inte presterade. Jesus har lärt mig verklig kärlek.

Det är också något som har varit bärande under pandemin, då det har varit snålt med uppvisningar, och uppmärksamhet.

– Jag har överlevt genom att jobba praktiskt en del åt en av mina sponsorer. Och så har jag kört grävmaskin. Men nu hop­pas jag att vi kan komma i gång med uppvisningarna igen, tillägger han.