Jag möter Nasim en sommardag under hans andra besök i Sverige för att hälsa på vänner. Första gången han kom till Sverige var i början av 2015. Då hade han arbetat som journalist i Afghanistan ett antal år, bland annat som chef för afghansk radio, och teknisk direktör i ett år för både tv och radio, och ansvarade för sociala program i afghansk media.

– Landet andades frihet, människor var lyckliga och ingen trodde att talibanerna skulle kunna ta över igen, berättar han.

Men den USA-stödda regimen blev alltmer korrupt. Nasim avslöjade detta i sina program, vilket ledde till hot från myndigheterna. När han upplevde att hans liv var i fara valde han därför att lämna landet.

Familjen lämnade han kvar i Afghanistan i hopp om att de skulle kunna följa efter så småningom.

– Jag var trött på konflikter och krig och hade tröttnat på islam efter allt jag varit med om.

Redan när Nasim var 12 år hade familjen flytt till Iran då talibanerna först intog landet, 1996. Hans far, som sårats i strider med talibanerna, avled ett år senare. Även en äldre bror dog i strid med talibanerna.

När familjen återvände till Afghanistan 2001 var den unge Nasim redan agnostiker.

– Första gången jag kom i kontakt med kristna var på ett språkkafé i Mariestad. Jag berördes djupt av deras kärlek och omsorg, minns Nasim.

– Senare i Göteborg träffade jag iranska kristna som möttes i Smyrnakyrkan. De älskade varandra, var ärliga och så annorlunda mot andra jag mött.

En dag berättade Nasims fru att deras sexårige son hade fått diabetes. Både han och frun var förtvivlade.

– Jag pratade med den iranske pastorn, som bad för mig och sonen och sedan meddelade att ”nu är allt bra med din son”, berättar Nasim.

– Jag tyckte han var tokig, men ringde hem och bad min fru kolla med en läkare. Hon gjorde det tre gånger, och varje gång intygade de att min son var symptomfri! Hur var detta möjligt, tänkte jag, lyssnade Gud verkligen och brydde sig om mig och min familj?

Det blev fler och fler besök i Smyrnakyrkan, vilket ledde till att Nasim blev en kristen och så småningom döpt. Även frun kom till tro; hon hade bland annat mött Jesus i en dröm.

Dessvärre fick Nasim, liksom så många andra afghaner, avslag på sin ansökan om asyl i Sverige. Han valde då att återvända, eftersom familjen kände sig hotad och han inte ville invänta en utdragen asylprocess. 

– När jag återvände [till Afghanistan] 2018 var personerna som hade hotat mig utbytta. Jag började arbeta på kulturdepartementet, och som aktivist för mänskliga rättigheter. På en belgisk hemsida publicerade jag flera kritiska artiklar om talibanerna. Jag fick också kontakt med en hemlig husförsamling.

Innan talibanerna plötsligt tog makten i augusti 2021 hade Nasim samtalat med ledare i olika husförsamlingar. 

– Jag sade: ”Vad gör vi om talibanerna tar makten?” Men de trodde inte det var möjligt. Men tre veckor senare hände det!

President Ashraf Ghanis regering rasade som ett korthus, och han själv flydde landet.

De kristna raderade alla sina kontaktnummer och annat som kunde identifiera dem, och den 25 augusti flydde ett antal kristna ledare med flyg till Qatar, och senare vidare till USA.

Men Nasim och hans familj stannade kvar.

– Jag vet inte varför, det bara blev så, menar Nasim.

Under två månader gömde sig familjen i olika lägenheter i Kabul, undan talibanerna.

På frågan vad som hade hänt om de hade fått tag på honom, drar Nasim demonstrativt fingret över halsen.

– De hade halshuggit mig. Både för att jag som aktivist öppet kritiserat dem, och för att jag är en kristen.

Samtidigt med detta påmindes en kristen afghansk vän i Växjö om sin Facebookvän Nasim.

– Han ringde mig och sade att jag skulle ta med mig familjen till [den afghanska staden] Mazar-e Sharif, där han hade en kontakt som skulle hjälpa oss, berättar Nasim.

– Jag hade redan haft kontakt med flera västerländska organisationer, utan resultat. Men jag lydde rådet och lyckades hyra en bil som tog oss norrut. Jag hade låtit skägget växa och var klädd som en taliban. Tre gånger stoppades vi för kontroll, och trots att chauffören inte kände oss sade han: ”De är min familj”, och så släpptes vi igenom!

I 45 dagar gömde sig familjen i Mazar-e Sharif. Slutligen fick de klartecken att följa med ett flyg till Abu Dhabi, i Förenade arabemiraten.

Men ännu ett hinder återstod: passkontrollen vid flygplatsen.

– Där satt en tekniker som jobbat åt den tidigare regimen, och bredvid honom en taliban som övervakade allt. Först gav jag dem övriga familjens pass, som stämplades utan vidare. Men just som jag räckte fram mitt pass kom ett bud till talibanen att hans chef ville träffa honom. När han hade gått tittade teknikern upp mot mig och sade: ”Du är efterlyst och har ingen rätt att lämna landet.”

– Jag blev alldeles kall och tänkte: ”Nu är allt kört!” Men då tillade han plötsligt: ”Men jag känner dig. Gå! Bete dig bara normalt!”

När Nasim berättar detta överväldigas han av minnet och börjar gråta. Han menar att Herren vakade över honom och lät ett under ske!

Samtidigt blev två andra kristna, som också skulle ha rest med planet, stoppade.

– Varför? Jag vet fortfarande inte vad som hände med dem, säger Nasim sorgset.

I fem månader fick familjen vänta i Abu Dhabi. De var fortfarande inte säkra eftersom det fanns extremistiska muslimer även där som stod i förbund med talibanerna.

Till slut gav Tyskland ett ja på att ta emot dem, och där bor de nu sedan ett knappt år tillbaka.

– Tack vare Jesus lever jag och min familj i dag! säger Nasmin med eftertryck.

Nasim blir dyster när han talar om situationen i Afghanistan i dag.

– Talibanerna har ingen plan för landet. De vill bara ha pengar och struntar i om samhället förfaller. De vet inte hur man styr ett land, menar Nasim.

– Ministern som ansvarar för kommunikation och teknologi är en mullah [religiös ledare; red anm] och vet inget om sitt ansvarsområde. Talibanerna måste ta hjälp av andra muslimska länder i närheten, som utnyttjar dem för egna syften. Nationell säkerhet kontrolleras i själva verket av Pakistan.

Nasim menar att talibanerna kör ett spel mot resten av världen.

– Bakom kulisserna exporterar de till exempel kvinnor som har studerat och inte vill vara hemma, till araber. Araberna betalar bra för att få en ung afghansk kvinna. Allt detta sker i hemlighet, men jag har fått höra det genom en vän som är journalist i landet. 

– Många kristna har lämnat. De som är kvar måste dölja sin identitet om de inte ska bli påkomna av talibanerna.

Vad skulle hända om Sverige deporterar flyktingar till Afghanistan?

– De skulle fängslas så fort de anlänt. Talibanerna är övertygade om att alla som kommer dit från ett land i väst är icke muslimer. Om kristna skulle deporteras blir de dödade. Detta kommer inte att förändras så länge talibanerna har makten, betygar Nasim.

– Även om talibanerna försökte visa ett annat ansikte i början kan alla se deras sanna ansikte nu. De tror bara på jihad [heligt krig; red anm], och det största misstag man kan begå är att tro på dem. De kan aldrig förändras. Den enda politiska lösningen vore att tränga bort talibanerna. De är en fara för hela världen. De är orubbliga i sin extrema tro.

– Men för Gud är allting möjligt! tillägger Nasim.