Fotot på omslaget visar författaren i en avslappnad pose: vänligt leende och med en utstrålning av vitalitet och trygghet. I mer än 45 år har Hans Jansson varit verksam som pastor och andlig ledare och har många olika erfarenheter, som han generöst delar med sig av, med ödmjukhet och självdistans.
Boken innehåller 40 krönikor som Hans Jansson skrivit för Världen idag de senaste tre åren. Till varje krönika har han dessutom skrivit till en inledningstext, där han ger en kompletterande bakgrund till den enskilda krönikan.
Den första skrevs i september 2019, samma höst som han avslutade sin tjänst som föreståndare i Kungsportskyrkan i Huskvarna. Livet förändrades för honom personligen, men ingen hade kunnat ana de omfattande förändringar som hela världen skulle ställas inför.
Hans Janssons personligt hållna texter handlar inte om en pensionärs reflektion över sitt arbetsliv, utan är snarare framåtblickande. Själv är han i högsta grad aktiv som resande förkunnare, författare och mentor. Hans koncentrerade, innehållsrika texter förmedlar ett vidsträckt helhetsperspektiv, grundat i en vardaglig tro som sträcker sig bortom tid och rum.
Boken är också ett dokument över en omvälvande treårig tidsepok, där en förlamande pandemi följts av ett förödande krig i vårt närområde. Till detta kan läggas orosmoln som inflation, ökat våld, energikris, människor på flykt, klimat- och svältkatastrofer och psykisk ohälsa.
Hans Jansson vill mitt i detta kommunicera en positiv syn på framtiden, vilket även uttrycks i bokens titel. Budskapet kan sammanfattas med att trots att världen är galen så är allt inte nattsvart. Gud kommer att få sista ordet; hans rike kommer aldrig att gå under. Mer än någonsin behöver världen en församling som är full av hopp och gör Guds rike synligt på den här jorden.
Just församlingen är något som särskilt ligger på denne erfarne församlingsherdes hjärta. Själv har han sett stark församlingstillväxt i den församling han tjänat de senaste tjugo åren, men under pandemin insåg han att mycket hade kunnat göras bättre. Hans analys, med facit i hand, är att församlingen skulle ha fokuserat mer på tre bestämda områden:
1. Att forma självgående lärjungar.
2. Att framhålla den lilla gruppens stora betydelse.
3. Att uppmuntra till att leva ut tron i vardagen.
Författaren inte är någon ”pastor Jansson” enligt Hasse Alfredsons klassiska karikatyr av en otydlig ledare som inte har några bestämda åsikter om någonting. I den debatt som pågår i dag i vissa församlingar om samkönade förhållanden uttrycker denne Jansson sin sorg över att utvecklingen på kort tid förskjutits från det som varit den kristna kyrkans hållning genom historien.
Samtidigt utmanar han vår inställning till individen. Frågan är om vi som etablerade kristna skulle reagera med förakt eller kärlek på om någon person med burka, eller klädd som en transvestit, skulle besöka vår församling?
Hans Janssons bok berör och engagerar och ger mycket att fundera vidare på.