En viktig del av Sveriges historia är den nyevangeliska väckelsen, med namn som Lina Sandell och Carl Olof Rosenius (1816–1868). I en ny bok, Min nåd är dig nog – influenser av den rosenianska väckelsen, får vi en bild av hur denna påverkade vida kretsar i Sverige – och gör så än i dag.
Bokens redaktör är läkaren Jens Lunnergård.
Rosenius var en viktig lekmannaförkunnare i Betlehemskyrkan Stockholm. Till dem som lyssnade till honom hörde operasångerskan Jenny Lind och författaren August Strindberg. Rosenius var också tidningsutgivare; genom tidningen Pietisten fick hans texter stor spridning även i andra länder, och materialet därifrån blev grunden till Dagbetraktelser, en bok med ett avsnitt för varje dag under året.
På svenska har hans skrifter utkommit i mer än en miljon exemplar, och hans böcker är översatta till ett fyrtiotal språk.
Två drag är viktiga. Rosenius är själavårdande. Och han är noggrann.
I den nya boken finns en gripande text av Magnus Persson, som länge var en framgångsrik frikyrkopastor och församlingsgrundare. Han beskriver hur hans egna framgångar gjorde honom själv alltmer ytlig. Men Rosenius räddade honom. Från sin egen ”härlighetsteologi” kom han till Rosenius ”ärlighetsteologi”. Det innebar att ärligt våga se sina svaga sidor och misstag och deras djupa samband med hela mänsklighetens främlingskap för Gud – att se allt detta och samtidigt vara förvissad om Guds vänskap genom Jesus Kristus.
Rosenius tidning hette Pietisten, och pietismens stora viktiga frågor är vänskapen med Gud och livets förvandling. Det är frågor som berör den egna personens inre liv, men där de fann sin lösning gav de upphov till en intensiv verksamhet i samhället. Rosenius var själv en av grundarna till Stockholms Stadsmission.
Drottning Sophia – Oscar II:s gemål – var intensivt verksam för socialt arbete och sjukvård. Sophiahemmets sjukhus i Stockholm är ett resultat av hennes engagemang. Också hon tillhörde den pietistiska kretsen, liksom prins Oscar Bernadotte, deras son, far till greve Folke Bernadotte. Hans humanitära arbete är en fortsättning av pietismens ansvarstagande för världen.
Långt efter Rosenius död kom hans skrifter att få avgörande betydelse i Svenska kyrkan, och Lunnergård berättar om detta. När Bo Giertz som ung präst kom till Östra Husby i Linköpings stift mötte han där för första gången pietismen, och det var han som senare ålade fader Gunnar Rosendal att läsa Rosenius.
Också genom sina psalmer inspirerar Rosenius ständigt den svenska gudstjänstförsamlingen. Det räcker med att nämna ”Var jag går i skogar, berg och dalar”.
Jens Lunnergård och hans medarbetare har gjort en viktig insats. Här är en källa som inte sinar.