Nyligen har en studie publicerats som lyfter upp minnet av Sverige till det kollektiva planet: Saknad: På spaning efter landet inom oss av statsvetarna Katarina Barrling och Cecilia Garme (2022).

Författarna menar att det nu inför den stora befolkningsförändringen tycks ha växt fram en känsla av längtansfullt tillbakablickande till ett svunnet Sverige. De vrider och vänder på vad som kan ligga bakom saknaden. Två utgångspunkter finns för framställningen: dels att synen på invandring handlar om perspektiv (man kan både ha medkänsla med de flyende ”och samtidigt känna att Sverige har förändrats alltför mycket på alltför kort tid”), dels att människans tidsdjup är långt (det förflutna är viktigt).