Den norske kyrkohistorikern Nils Bloch-Hoells doktorsavhandling ”Pinsebevegelsen” (1956) ser jag som det vetenskapliga arbete som bröt av mot en tidigare pejorativ – nedsättande – attityd mot pingströrelsen inom den akademiska världen. Efter Emmanuel Linderholms och Efraim Briems kritiska böcker på 1920-talet var det som om ingen vågade beblanda sig med något så extatiskt och konstigt som pingströrelsen.

Min egen avhandling, ”Pingströrelsen och tidningen Dagen – från sekt till kristet samhälle 1907–1963” kanske hade samma betydelse att öppna för en mer objektiv beskrivning av pingströrelsen i Sverige – åtminstone sades det så av min opponent på disputationen 1977.