Saliga är de som vandrar i fullkomlighet, som lever efter Herrens undervisning.
Psaltaren 119:1

Världen idag

Människosynen ledde till att de svagaste tilläts dö på Vipeholm

Recension · Publicerad 00:00, 18 nov 2022

År 2021 presenterade regeringen direktiv för granskning av den politik som förts gentemot samer. Ett syfte är att föreslå åtgärder för upprättelse. Röster har höjts för att även utreda den behandling som staten tidigare utsatte många förståndshandikappade för.

Nyligen publicerade journalisten och författaren Thomas Kanger boken Idiotanstalten. Reportage om ett brott. Han sätter fokus på en institution, Vipeholmsantalten i Lund, och de anmärkningsvärt höga dödstalen under några krigsår.

Redan 1999 gjorde Kanger för Kalla fakta ett program om detta. Hans önskan var en statlig utredning, men därav blev intet, kanske på grund av ett antal genmälen från några tunga namn. Tanken mognade på förnyade undersökningar i arkiven. Nu är han tillbaka med en studie, där han vill ge de allra svagaste en röst.

Från början var Vipeholms kaserner avsedda för ett regemente. Men planerna ändrades och byggnaderna stod tomma. Då väckte riksdagsmannen Alfred Petrén (S) tanken att inrätta en institution för så kallat utvecklingsstörda. År 1935 invigdes Vipeholm som en specialanstalt för ”svårskötta och obildbara sinnesslöa”. De hämtades från hela landet. Ett stickspår från stambanan förde patienter in på området.

Redan från början kom Vipeholms chef, överläkaren Hugo Fröderberg, att sätta sin prägel på verksamheten. Han stannade i 28 år fram till pensioneringen. Mycket av framställningen kretsar kring Fröderberg, på vad han gjorde och inte gjorde. Kanger söker förstå denne läkares bakomliggande hållningar.

I en notering på äldre dagar skriver Fröderberg: ”Varje nyhet innebär ett experiment. Ett sådant experiment innebar skapandet av Vipeholms sjukhus […] Det gäller ett experiment med människoliv.” Doktor Fröderberg, skriver Thomas Kanger, ”försökte analysera, definiera och klassificera” patienterna i den anda som var samtidens ras- och arvsbiologi. Han skapade en sju­gradig skala, i vilken han placerade in sina patienter med hänsyn till bland annat intelligensålder och funktionsduglighet. Grupperna 0 till 3 omfattade ”djup idioti”, grupperna däröver fann mera sympati hos institutionens chef, något som inte gällde de lägsta ”exemplaren”. Nollgruppen var, heter det vidare, ”biologiskt sett lägre stående än flertalet djur”.

Inga markanta ökningar av dödstalen noterades på svenska sinnessjukhus under krigsåren utom på Vipeholm. Åren 1941-1943 avled 203 manliga patienter, vilket var omkring en fjärdedel av det totala antalet. Doktor Fröderberg rapporterar att överdödligheten faller inom de lägst stående grupperna. ”De kunna avliva plötsligt och oväntat.” I själva verket hade de flesta av dessa dött efter långvariga kraftiga viktminskningar, kan Thomas Kanger visa. Statens livsmedelskommission meddelade i cirkulär den 19/2 1941, att kroniskt sjuka inte skulle omfattas av de rådande matransoneringarna. Läkare skulle ansöka om extra tilldelningar. Så skedde ej från Vipeholm, konstaterar Kanger och tilläggar att överläkaren i dödsbesked till föräldrar förtiger viktminskningarna.

Hur var allt detta möjligt? Grunden var människosynen. Folkhemmets framträdande sociala arkitekter Alva och Gunnar Myrdal publicerade Kris i befolkningsfrågan 1934, där bland annat frågan om sterilisering drevs. En sådan behövs, hävdar dessa, ”för att möta den nya tidens skärpta kvalitetskrav” och bidra till en radikal utsovring ”av höggradigt livsodugliga individer” (s. 217).

Det brukar ofta hänvisas till den rådande tidsandan. Men, invänder Kanger, det fanns fler än en tidsanda. Till det kom att det var överhetens perspektiv som härskade. ”De nedre var inte tillfrågade.” Det rådande språkbruket avspeglar framför allt sättet att se på och behandla medmänniskorna. När man stämplade vissa som livsovärdiga, menade man just detta.

Kanger ville gå till botten med det historiska faktum att Vipeholmsanstalten under tre år hade uppseendeväckande dödstal bland de allra mest skyddsbehövande. Han sammanfattar sina slutsatser: ”Jag kan nu säga att jag inte finner någonting som på allvar motsäger att chefsläkaren Hugo Fröderberg lät en fjärdedel av sina manliga patienter dö utan att försöka förhindra det.” Samtidigt pekar han på statens roll i sammanhanget. Medicinalstyrelsen borde ha kunnat upptäcka och ingripa. Det är lätt att hålla med Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, som förordat regeringen att initiera en vitbok i denna tragiska händelse.

Thomas Kangers initiativ och forskningsrapport bör hälsas som ett hedersamt uttryck för alla människors lika värde.

Thomas Kangers initiativ och forskningsrapport bör hälsas som ett hedersamt uttryck för alla människors lika värde.

Litteratur

Idiotanstalten: Reportage om ett brott
Thomas Kanger
(Kaunitz-Olsson)

Sanningen om universums orsak och moralens källa finns i Bibeln

Ledare Vad är sanning? Finns det en objektiv sanning, eller är sanningen flytande och temporär? Eftersom... lördag 26/11 00:10